– När Simon kom började jag skärpa mig

Foto: Mårten Svemark
Flera av papporna i studien upplever att vuxna inte tar dem på allvar. "De förväntar sig att det ska gå dåligt" säger Henry Ruotsalainen, 18, här med sonen och sambon Nathalie Anjen.
RELATIONER

Många tonårspappor är dömda för brott – för Henry, 18, blev

sonens födelse en vändpunkt.Innan han blev pappa drev Henry Ruotsalainen, 18, runt på stan, drack och gjorde småbrott.

Idag går han sista året i gymnasiet och varvar pluggandet med blöjbyte på ettårige Simon.

– Det är ett mirakel att han finns. Jag vet inte hur det skulle slutat annars, säger han.

Henry var bara 16 år när han fick reda på att hans då 15-åriga flickvän Nathalie Anjen var med barn. En nyhet som först slog ner som en bomb i hans liv.

– Jag fick en chock och började gråta. Jag tänkte att nu kommer jag aldrig mer att kunna gå ut, livet är slut.

– Abort var min

första tanke men några timmar senare hade jag ändrat mig. Jag var beredd att ta konsekvenserna.

Nathalie däremot blev jätteglad när hon fick beskedet.

– Jag kände att jag var mogen för det och dessutom hade jag en kompis som redan var gravid. Hade hon inte varit det hade jag kanske inte velat behålla barnet. Inte heller om Henry hade varit emot det, berättar hon.

Det som oroade Henry mest var hur hans föräldrar skulle ta det hela.

– Vi brukar inte prata om sex och sånt. Det tog ett halvår innan jag vågade berätta för dem. Men det var ingen fara, de blev glada.

Likaså tycker Henry att andra vuxna och hans kompisar varit mestadels positivt inställda till att han skulle bli pappa.

Men Nathalie upplevde det inte alls lika enkelt.

– Både kompisarna och de vuxna på skolan tyckte att jag inte var riktigt klok. Du förstör ditt liv, sa dom. Jag har fortfarande inte förstått vad de menade med det.

Vid den här tiden kände inte Henry det som att han hade någon framtid alls.
Jag tänkte att nu kommer jag aldrig mer att kunna gå ut, livet är slut

– Jag struntade i skolan och var ute varje kväll och drack och sprang runt och hade småtjafs med folk. När Simon kom började jag skärpa mig. Man vet aldrig, kanske hade jag åkt fast eller nåt annars.

Nu däremot går det bra i skolan och han hoppas på att få arbete på den industri där han idag jobbar extra på helger.

Simon leker lugnt med fotografens filmrullar på golvet i den nya lägenheten i Sätra utanför Stockholm. Alla möbler har inte kommit ännu men en 32 tums widescreen-tv är bland det första som införskaffats. Fram till för två veckor sedan bodde de hos Nathalies mamma.

Liksom nära hälften av papporna i undersökningen har Henry blivit dömd en gång, när han körde skoter rattfull i Finland. Varken han eller Nathalie är förvånade över resultatet, de har sett hur andra jämnåriga i samma situation har det.

– Tjejerna är omogna och tänker inte på vilken kille de skaffar barn med.

Många av killarna hamnar i fängelse, tror Henry.

– Jag tror inte att tjejerna tänker alls, de bor hos sin mamma, är ensamstående och har ingen pappa till barnet. Inte för att skryta, men det är ovanligt att man håller ihop och tar ansvar båda två, säger Nathalie.

Men de blir också lite ledsna över att det bara talas om det negativa med att vara ung förälder.

– Vuxna har fördomar. De förväntar sig att det ska gå dåligt bara för att man är ung. Ibland blir man behandlad som om man är handikappad och inte kan gå på toaletten själv, säger Henry.

Det är dags för blöjbyte och Henry tar med sig Simon på badrummet. Han berättar om hur han ser på sig själv som pappa.

– Jag vill vara den bästa pappa jag kan och ta hand om mitt barn. Man måste ställa upp på varandra och man ska hjälpa mamman. Man ska vara en glad person och inte börja bråka.

När han kommer tillbaka sätter han sig i soffan med Simon i knät.

– Jag skulle vilja ha fyra barn. Och fyra armar så att jag kan hålla alla bebisarna.

Challe Lundholm