Den som frivilligt avstår lägenheten borde få barnen

RELATIONER
Arne Höök, 44, är biträdande redaktör för Aftonbladet/Kvinna.

Häromveckan skrev Stockholmstidningen Everyday att var fjärde skilsmässa i Sverige nu slutar

i rättegång.

Sedan gemensam vårdnad blivit huvudregel för domstolarna bråkar föräldrarna i stället om hos vem barnen ska bo. Den som får ungarna får nämligen rätten till lägenheten, och en bostad prasslar pengar i dag, särskilt i storstäderna.

Här någonstans börjar det krypa i kroppen på mig.

Den här tanken, att när kärleken lämnar oss och det gör så outsägligt ont, då täcker vi såren med aska och driver katastrofen ännu längre. Med stela axlar och fula trynen bär vi soporna

in och ut i barnkammaren, till advokaten, till krogen och de förtrogna, till fogden om så behövs.

Jag brukar säga att inget är mer outhärdligt än en nyskild, full och bitter man som snackar skit om sitt gamla förhållande, men jag har lärt mig med åren att han har en kvinnlig jämlike: Hon som vinstursk pratar lika mycket skit om den man hon

inte har magmuskler att lämna.

Vi bär dem båda inom oss, alla, och den enda bot som finns är att i stället våga famna sorgen hel. Ett råd ungefär som att föreslå en kudde åt en människa som lagt huvudet i gasugnen.

Men efter att ha läst om de 5 021 par som 1999 släpade sina skilsmässor till rätten, och efter att ha tänkt på den intervjuade familjejuristens ord att saken allt oftare egentligen handlar mer om den dyra lägenheten än om barnen, då tänker jag att det finns enkla lösningar också. De som inte räcker hela vägen, men som i alla fall skulle ta bort den tidsenliga girigheten ur allt det andra skitiga som rinner ut när par går itu.

Man låter domstolarna tänka om, och låter automatiskt barnen bo hos den som frivilligt avstår från den tidigare gemensamma bostaden.