”Att skriva är nästan bättre än sex”

Peter Englund får svenskarna att läsa långt

Foto: LARS OTTOSSON
Här på en gammal bondgård utanför Uppsala bor Peter Englund.
RELATIONER

En av de julklappsböcker som såldes allra mest var ”Den oövervinnerlige” av Peter Englund.

Hur får han folk att vilja läsa 800 sidor om Karl X Gustav?

– Ett av problemen med historieämnet är att man måste avverka 10–20 år på några rader. Det blir lufttomt, blodfattigt. När jag skrev ”Den oövervinnerlige” visste jag att det var en otidsenlig bok. Den hade kunnat skrivas på 1700- eller 1800-talet. Men jag tänkte för en gångs skull låta något få ta den tid det tog.

Och det var fyra och ett halvt år.

– Jag vill inte upphöja det som en princip. Nu längtar jag efter att skriva kortare saker. Artiklar, essäer.

Peter Englund säger att författare är kufar.

– Man måste kunna stå ut med sitt eget sällskap veckovis, månadsvis i sträck. Hela boken smakar fil med fruktmüsli. Kan man inte det ska man göra något annat. Men står man ut, ja då kan det vara det mest lustfyllda som finns. När skrivandet verkligen fungerar finns det få saker som kan tävla med det. Då är det nästan bättre än sex. Fast bara nästan.
”Mitt nästa projekt är en essä om gem”

Lusten finns i flera moment.

– Dels i den lycka som uppstår de gånger man lyckas domptera orden. Dels i det rent intellektuella äventyr som historia faktiskt är – att ställa en fråga och sedan kunna besvara den. Och dels den nästan barnsliga glädjen att försöka konstruera en värld i stor skala. Vad kan det liknas vid? Att måla ett jättelikt landskap. Att lägga ett kolossalt pussel. Att bygga en katedral. Ensam.

I sin essäsamling ”Brev från nollpunkten” behandlar han det mörka 1900-talet – det mest våldsamma och tragiska sekel som historien skådat.

– Vi har levt skyddade i Sverige. Vi tror att det krävs något speciellt för att få människor att begå grymheter mot varandra, att de som gör det är en särskild sort. Det förfärliga är att så är det inte.

– Man anser sig veta att befolkningen kan delas in i tre grupper. En liten grupp har civilkurage och säger nej. Sedan finns det en annan liten grupp som är perversa, onda, galna som tycker om att plåga andra. Och slutligen huvuddelen som tar den enklaste vägen, som gör som de blir tillsagda och håller tyst. Man vet aldrig vilken av de här tre kategorierna man tillhör. Jag hoppas att aldrig hamna i den situationen att jag får reda på det.

– Förintelsen behandlas som ett undantag. Men det är en fara i att ställa den utanför historien, att lyfta bort förövarna ur det mänskliga släktet. Visst, det finns inget motstycke vad gäller konsekvenser och brutalitet. Men den springer inte pang rakt ur jorden. Inget kan ske om inte en stor folkmajoritet tiger. Man ska inte glömma bort att Hitler och Stalin var två av de mest älskade ledare vi hade under 1900-talet.

Peter Englund är uppvuxen i Boden med en pappa som först var ölutkörare men sedan utbildade sig till ingenjör. Mamman var hemmafru tills hon började i växeln på brandkårsstationen.

– När jag skulle doktorera sa morfar: ”Doktor? Peter som är så blödig.”

Han snitslade sig fram mellan ämnen på Uppsala universitet innan han slutligen började läsa historia.

– Det var nästan som att komma hem.

Hans nästa projekt är att skriva en essä om gem. Vem uppfann gemet?

– Det finns faktiskt en debatt mellan gemforskare om vem som var först. Om jag har en god egenskap så är det att jag är nyfiken som ett barn. När man slutar att vara nyfiken är man död.

Vinn Peter Englunds ”Den oövervinnerlige”

Fakta/Peter Englund

Ingalill Mosander