– Inga barn är onda från födseln

Författaren Gitta Sereny stöder beslutet att ge barnmördarna i England skyddad identitet

Foto: Magnus Gotander
Gitta Sereny har ägnat många år åt barn som farit illa och blivit svårt störda. Till hennes mest kända böcker hör ”Ohörda rop” om Mary Bell, elvaåringen som mördade två pojkar 1968.
RELATIONER

I morgon släpps de två pojkar som mördade tvåårige James

Bulger ur fängelset. Brittiska allmänheten och pressen rasar över att de får skyddad identitet och kräver livstidsstraff.

– Domaren fattade det enda rimliga beslutet, säger författaren Gitta Sereny.

Det har gått åtta år sedan Jonathan Venables och Robert Thompson mördade tvåårige James Bulger.

I dag är de 18 år.

– Dessa unga män kommer att lida

i många år framöver, säger Gitta Sereny, engelsk journalist och författare.

Hon var en av deltagarna vid den konferens om tolerans och rasism som avslutades i går i Stockholm.

– Deras familjer kommer inte att veta var de finns eller vad de heter. De kan inte berätta för de flickor de kommer att träffa och kanske gifta sig med vilka de egentligen är.

– Och hela tiden måste de leva med en rädsla för att bli avslöjade. Vad blir det för ett liv?

Ändå fanns det inget alternativ enligt Gitta Sereny.

– Domaren fattade det enda rimliga beslutet. Tabloiderna är ursinniga för att de förbjudits att skriva en rad om dem. De anser att man ska kunna skriva om allt. De vill sälja tidningar och exploaterar medkänslan för offren och hatet mot förövarna.

Jonathan Venables och Robert Thompson var tio år när de förde bort och mördade James Bulger en februaridag 1993 i Liverpool. Pojkarna hade växt upp i en missbrukarfamilj i Liverpool och själva utsatts för mycket smärta och förnedring.

– I dag är de arton år och de som träffat dem säger att de är mycket ångerfulla, helt rehabiliterade och att de inte kommer att begå brott igen.
De måste hela tiden leva med en rädsla för att bli avslöjade.

Vad blir det för ett liv?

– Antingen tror vi på det här eller inte. Domaren trodde på det och fattade sina beslut på de grunderna. Jag tycker att hon gjorde helt rätt.

Gitta Sereny har i hela sitt vuxna liv engagerat sig för barn som farit illa och blivit svårt störda.

Hon har skrivit en rad uppmärksammade böcker om barnprostitution och barn som dödar andra barn.

1972 publicerades hennes första bok om Mary Bell, den elvaåriga flicka som 1968 mördade två småpojkar i Newcastle. För drygt ett år sedan kom ”Ohörda rop”, där hon låter Mary Bell själv komma till tals.

Gitta Sereny samtalade under många månader med den nu vuxna Mary Bell om hennes barndom. Det är en plågsam berättelse som växer fram, om en liten flicka som lever tillsammans med sin mentalsjuka, prostituerade mamma, som låter sina kunder utnyttja henne sexuellt från fyra års ålder. Av pappan, som senare visade sig inte vara hennes far, fick hon stryk.

Skildringarna av livet i Newcastles underklass i slutet av 60-talet och början av 70-talet ger en skakande bild av våld, övergrepp och brist på empati – alla är en möjlig fiende.

Tre–fyraåringar lämnas ensamma på övergivna byggarbetsplatser medan den arbetslöse fadern tittar på porrfilm och terroriserar familjen.

– Barn som är olyckliga försöker alltid låta sin omgivning veta det på olika sätt. De kan missköta sig i skolan, börja klottra på väggarna, göra saker för att dra uppmärksamheten till sig.

– Men det är inte alltid som omgivningen reagerar på deras rop på hjälp. I stället stöter man bort dem, säger Gitta Sereny.

Mary Bell ställdes inför rätta vid elva års ålder i en vuxendomstol och förstod inte vad som hände runt omkring henne. Hon utmålades som ”ett monster i barnkropp”.

– Inget barn föds ont. Allt beror på under vilka omständigheter de växer upp.

– Det är något väldigt speciellt med de anglosaxiska länderna. Jag har börjat undra om engelsmän och amerikaner verkligen tycker om barn. Skulle ett land som älskar barn verkligen ställa dem inför rätta i en domstol för vuxna?

– Så går det fortfarande till i England och det är upprörande, ociviliserat. Ingen annanstans i Europa handlar man på samma sätt.

Hur ska man då kunna bryta det sociala arvet?

– Det kan bara brytas av barnets egen styrka. Inga sociala myndigheter kan göra det. De kan förbättra de yttre omständigheterna men det är barnet självt som fattar beslutet att leva ett annat liv än sina föräldrar.

– Jag har sett det hända och det är stort, underbart. Jag har arbetat i så många år med barn så jag vet vad jag talar om.

BAKGRUND/mordet

Mordet på tvåårige James Bulger i februari 1993 väckte ett besinningslöst hat och raseri i England. Förövarna var två tioåriga pojkar, Jonathan Venables och Robert Thompson.

Pressen beskrev dem som monster och missfoster på sina löpsedlar. Mobben vrålade och kastade sten på polisbilen som körde dem från häktningsförhandlingarna till domstolen. Föräldrarna tvingades gömma sig och syskonen.

Stora människomassor utanför rättssalen krävde att pojkarna skulle avrättas eller spärras in på livstid. De dömdes som vuxna och fick 15 års fängelse var.

Pojkarna förde bort tvååringen från ett varuhus till en järnvägsvall där de misshandlade honom till döds. De kunde identifieras med hjälp av varuhusets videokamera som hade spelat in hur de tog James Bulger

i handen och gick iväg med honom.

Ingalill Mosander