Wärnerssons brist på engagemang är ett svek mot skolan

RELATIONER
Krönikör: Belinda Olsson, 26, är journalist och redaktör för boken Fittstim.

Om man ser rent krasst på det så kan man säga att en bra politiker är en politiker som syns och hörs mycket. För ”rent krasst” så handlar ju politik om att opinionsbilda. Utan folkligt stöd – nada.

En bra politiker inser vikten av att utnyttja medierna, det offentliga rummet, men även ”torget” till att agitera. Sedan kan vi ju diskutera hur mycket kuliga teveprogram hjälper politiker att opinionsbilda, men att dra igång debatter, synas, märkas, är viktigt. Vi har Mona Sahlin, Thomas Bodström, Jenny Lindahl, Gudrun Schyman, Alf Svensson – en rad politiker som vad vi än anser om deras politiska åsikter är bra politiker för att de gör sitt jobb – opinionsbildar, sätter fingret på, finns bland oss. Det är sekundärt huruvida de får igenom allt de propagerar för och huruvida det är ”mycket snack och liten verkstad”. En ledares jobb är att opinionsbilda, vare sig det är en politiker eller företagsledare eller chefredaktör, whatever. På det sättet ger till exempel politiker människor som inte orkar läsa igenom motioner och tragiskt tråkiga partiprogram en möjlighet att få ett intryck av politikerna och politiken.

Men så finns det då skräckexempel.

I min uppslagsbok, under meningslös politiker, står det Ingegerd Wärnersson. Finns hon på riktigt? Skolfrågor är mer aktuella än någonsin i en tid då skolan säljs ut, bantas och klasskillnaderna i form av bostadsområde, bakgrund, gör skillnad på elever och elever. Allt är inte katastrof med skolan men det är ett av samhällets absolut viktigaste områden enligt min mening. Hon gör enstaka sporadiska inhopp, senast var det idén om social kompetens på skolschemat, men annars var är hon? I frågor som mobbning, könstrakasserier och rasism i skolan. Är det för mycket begärt att vår skolminister brinner för frågorna? För jag går inte på att hon brinner. Och det är ett svek mot skolan och oss alla.