Pelle Andersson: Kvinnornas makt ligger i skrattet - mannens i näven

RELATIONER
Pelle Andersson, 30 år, är journalist på Aftonbladets kulturredaktion.

Häromdagen var jag på Dramaten och såg "Se dig om i vrede" - inte

någon särskilt bra uppsättning av en på alla sätt lysande pjäs. John Osbornes genombrott från slutet av 50-talet är en modern klassiker och en av de första brittiska pjäserna om klasskonflikten.

Det är en kärlekshistoria. Två tjejer från den övre medelklassen är kära i samma man - den bittre, självömkande och våldsamme Jimmy. Bredvid Jimmy står hela tiden hans kuvade och snälle kompis, som också är kär i en av kvinnorna. Något många känner igen.

Den avgörande scenen i pjäsen är när flickorna, som är gamla vänner, ska till kyrkan och Jimmy blir fullständigt vansinnig över deras borgerliga beteende.

Scenen avslutas med att flickorna skrattar åt honom. Ett överlägset skratt som krossar.

Han kan vara hur förbannad som helst - skrattet ställer honom naken, längst nere på botten, där på fabriken, under slasken där han hör hemma. Flickorna tar kapporna över sina dräkter, sina handskar och går.

Det är en scen som är lätt för många att känna igen sig i. Klass är självförtroende. Stil. Och ibland något som ligger i luften och som talar om vem som är värd något och vem som inte är det. Det är något som lägger sig utanpå kroppen, som tar sig ut genom kostymer, Mercedesbilar och flotta villor. Klass syns - alltid.

Men det finns något annat i pjäsen som sällan diskuteras. Våldet. Att dessa två flickor kan bli dödade varje sekund. Den oberäknelige våldsverkaren som de bor med kan när som helst slå lite för hårt.

Och mot slag står inte något klasspansar pall och det är därför han slår. Flickornas makt ligger i skrattet. Hans i näven. Mannens sista maktmedel. Arbetare som greve - vi kan alltid slå.