”Romanfigurer är roligare än vänner”

RELATIONER

Hennes böcker har tryckts

i över 112 miljoner exemplar.

Hon har haft 41 titlar på New York Times bestseller-lista och är översatt till 25 språk.

Möt Nora Roberts – ett litterärt fenomen från Maryland.

Foto: Johan Earle
Johan Earle ”Varje morgon simmar jag 1 000 meter – sen skriver jag i 8 timmar”

I Sverige har hon i all tysthet sålt långt över en halv miljon via bokklubbar, mun till mun-metoden och på senare år även över disk

i bokhandeln.

Att skriva en bästsäljare, bli rik och oberoende, det är en dröm som många författare när – men hur förverkligar man den?

Nora Roberts borde ju veta.

– Nej jag vet inte, det finns inget recept. Det är inte som att baka en kaka, meddelar hon per telefon från Keedysville, en liten stad i Maryland i östra USA.

– Jag strävar efter att skriva en berättelse som jag själv är fascinerad av. För om inte jag är det vem skulle då vara det?

Och en fascinerande berättelse ska, enligt Nora Roberts, vara både underhållande och spännande, den ska innehålla en stor portion kärlek och gärna kryddas med humor och självironi.

– Men viktigast är karaktärerna, människorna i böckerna. Mina hjältinnor kan ha problem och vara sårbara men de måste vara starka, intelligenta och självständiga. Annars bryr jag mig inte om att berätta deras historier.

Hon hittar inga förebilder bland sina vänner och bekanta.

– Ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag inte att verkliga människor är lika intressanta som figurerna i mina romaner.

Hur kom det sig att du började

skriva böcker?

– För många år sedan, när mina söner fortfarande var små, letade jag efter ett sätt att få utlopp för min kreativitet. Jag försökte med allting från keramik till broderier. Jag bakade mitt eget bröd och gjorde min egen marmelad. I själva verket höll jag på att bli galen.

– Då inträffade ett förfärligt oväder som ändrade allting. Jag bor högt uppe på en kulle och upptäckte att jag var helt insnöad med mina barn. På den tiden hade jag ingen fyrhjulsdriven bil och kunde inte ta mig därifrån. Dagarna gick, maten höll på att ta slut och jag känd mig allt mer desperat.

– Plötsligt fick jag en impuls att skriva ner en av alla historier jag brukade fantisera om. Det var inte början på en karrär, det var mitt alternativ till mord och självmord. Jag började med första sidan och sen var jag fast. Jag hade hittat min kreativa ådra.

Därefter skrev hon så fort hon fick tid, när barnen gick i skolan och på kvällen efter att de somnat. Hon gick ingenstans utan sin anteckningsbok och en blyertspenna.

– Egentligen är det samma sak i dag: jag skriver. Det är mitt jobb och jag älskar det. Jag vet inte varifrån jag får alla idéer men det verkar vara ett flöde som aldrig sinar. Gestalterna i mina böcker slutar aldrig att förvåna mig. När de väl uppenbarat sig så är det klokast att låta dem gå sina egna vägar.

Nora Roberts är mycket disciplinerad. Varje morgon går hon ned i swimmingpoolen i undervåningen och simmar sina tusen meter. Sen skriver hon oavbrutet mellan 9 och 5. Och hon skriver fort. Hittills har hon avverkat 127 böcker, vilket resulterat i en ansenlig förmögenhet.

Men trots alla miljonerna bor hon fortfarande kvar i det hus hon flyttade in i som nygift 18-åring för 30 år sedan.

– När jag kom hit kände jag att det här var mitt hem. Och jag har inte haft någon anledning att ändra på det.

För 12 år sen hyrde hon in en snickare för att ta ned en vägg och bygga om vardagsrummet. Det fortsatta händelseförloppet kunde ha hämtats direkt ur någon av hennes böcker – Nora Roberts och snickaren drabbades av den stora passionen.

De är numera omgifta med varandra och han driver ortens enda bokhandel.

– Jag lagar middag, umgås med grannar och gamla vänner. Just nu håller vi på att planera min äldste sons bröllop. Jag lever ett helt vanligt liv och har ingen längtan efter något annat.

Ingalill Mosander