Bär så här, tjejer!

Ny forskning: En normal kvinna kan bära 45 liter mjölk – och bli mindre trött än en elitsoldat

Foto: SARA RINGSTRÖM
Det tar många år att lära sig att bära på huvudet.
RELATIONER

Visst killar, ni har mer muskler men ni kan ändå lugnt lämna över

matkassar, flyttkartonger och jordsäckar till era kvinnor.

De är nämligen bättre på att bära.

Nya vetenskapliga rön gör än en gång livet lättare.

En tung vattenkruka eller en stor hög med tegelstenar på huvudet och så ett eller två barn på ryggen.

Man kan undra hur tredje världens kvinnor orkar sina bördor.

Den amerikanske forskaren Norman Heglund blev nyfiken när han såg kenyanska kvinnor gå från brunnen.

Efter 25 års studier har han kommit på knepet: de har ett supereffektivt sätt att gå.

Heglund och hans forskargrupp lät kvinnor från de kenyanska Kikuyu- och Luo-stammarna gå på ett löparband med och utan bördor på huvudet.

Luo lever på slättlandet i västra Kenya. De går upprätt och bär sina bördor ovanpå huvudet.

Kikuyu kommer från det mer kuperade höglandet. De bär med ett band runt pannan och går framåtlutade, troligen för att ha koll på var de sätter fötterna.

Forskarna jämförde de kenyanska kvinnorna med en grupp otränade europeiska män och kvinnor samt en grupp vältränade soldater. De två kontrollgrupperna bar sin last i ryggsäck.

Försöken visade att kenyanskorna kunde bära bördor som vägde en femtedel av deras egen kroppsvikt utan att anstränga sig ett dugg extra. Deras syreupptagning var den samma som när de gick på bandet utan att bära något.

Både de otränade och soldaterna var tvungna att anstränga sig – även med små bördor. Ju mer de bar desto mer måste de ta i.

När de afrikanska kvinnorna fick bära bördor på 70 procent av sin kroppsvikt (45 kg för en kvinna som väger 65 kg) var de naturligtvis tvungna att ta i ordentligt men deras syreupptagning ökade bara hälften så mycket som de vältränade soldaternas.

Förklaringen är att kenyanskorna går effektivare när

de bär något. Forskarna vet

inte exakt hur de bär sig åt. Tekniken tränas troligen in tidigt och kvinnorna verkar omedvetna om den. Den effektivare gångstilen kopplas på automatiskt.

Hans Granlund är chef för amfibiebataljonen i Vaxholm, där kustjägarna utbildas. Han tycker att forskningsresultaten är intressanta men tror att de är svåra att tillämpa i utbildningen.

– Jag är bara en lekman på området men jag tror att det skulle vara svårt att ta en 18–20-åring och öva gångteknik. Det är nog något man måste lära sig som liten och vi har bara kort tid på oss.

– Dessutom ska vi kunna växla tempo i stridssituationer och bära i maxfart. Då får man gå på vilja, nästan över sin fysiska nivå.

– När kroppen förbereder sig för strid så drar kärlen sig samman och pulsen rusar. Då är det svårt att gå lugnt och energisnålt som de afrikanska kvinnorna.

Trots det moderna slagfältets fordon, helikoptrar och datateknik får kustjägarna bära och kånka även i framtiden.

– Vi tränar lyftteknik och försöker hitta nya lättare ryggsäckar och bättre kängor för att spara ryggar och fötter, säger Hans Granlund.

– Fritidsbranschen driver på utvecklingen av nya lättare material och bättre utrustning men samtidigt kommer det hela tiden ny materiel som vi ska ha med oss, till exempel personlig skyddsutrustning som både väger och gör att man svettas mer – och då måste man ha med sig mer vatten som också väger

?

FAKTA/Att gå – överkurs

En människa som går fungerar som en upp- och nedvänd pendel.

Människans (och bördans) tyngdpunkt är pendelns spets. Pendelns fäste är den fot som står på marken.

Jon Hansson