Våra barn kan bli kommunikations-
känslolösa

RELATIONER
Krönikör: Hans Chrunak, 51, Simförbundets sportchef.

Livet har alltid varit fullt av motsatser. Som till exempel nuförtiden, kommunikation.

Vi har seminarier, konferenser, konsulter, som innehåller och är experter på kommunikation. Vi har tillgång till the old-fashioned way, det vill säga telefon och fax, men numera också mobiltelefon med allt vad det innebär i form av prata vanligt, sms och datauppkoppling.

Vi har e-post, som numera är så vanligt att frågan:”Har du

e-post?” är utbytt mot frågan: ”Vad är din e-postadress?” Snart på samma sätt, som att ingen längre frågar: ”Har du telefon?”

Likväl fungerar inte vår kommunikation. Man kan läsa om vilka som är latast i regeringen på att svara på frågor. Man kan läsa om husläkarmottagningar som inte svarar på telefontid.

Kan det vara så, att ju fler och snabbare kommunikationsvägar vi har tillgång till, desto längre tar det innan vi kommer oss för att agera? Eller, är inputen av kommunikation så omfattande att vi kvävs i vår egen stress av att ha så mycket att svara på, så resultatet blir alltmer åt noll?

Många människor, framförallt ungdomar, har som snart enda alternativ chatten som kommunikation. Att lyfta telefonluren och höra en röst, tolka nyanser i vad som sägs, skratta tillsammans är en framtida lyxvara och samtidigt en framtida kommunikationsfara.

Våra barn blir kommunikationskänslolösa, ett ord lika långt som den tid det tydligen tar för bland annat vår regering att reagera och svara i detta vårt blixtsnabba kommunikationssamhälle.

Lyft luren, bestäm ett möte, sitt ner och se varandra och prata. Kommunikation är inte bara skrivna ord, utan mycket mer nyanser, ögon och kroppsspråk. Kommunikation handlar om känslor och energi.