– Jag är kär i min bästa kompis

Foto: Robert Johansson
Alla vill ha Lasse. Regissören Lasse Hallström är otroligt populär bland skådespelarna i Hollywood.
RELATIONER

Hans senaste film Chocolat är nominerad till fem Oscar.

Men mästaren och megastjärnan Lasse Hallström tar inte semester. I stället börjar han spela in nya filmen Shipping news.

Aftonbladets Caroline Giertz träffade Lasse Hallström och pratade om kärlek, magi och kroppsligt förfall.

 Våra mest glamorösa utvandrare, Lasse Hallström och

Lena Olin, är på besök. I något som mest liknar ett triumftåg reser de runt och marknadsför filmen ”Chocolat”, den första film de gjort tillsammans. I Stockholm håller de hov på Grand Hôtel och tar emot pressen bakom en armé av filmbolagsfolk och i noga räknade minuter.

Folk från tv, tidningar och radio trängs i foajén. Filmbolagsfolk duttar och bläddrar i papper. Och jag slussas in i rummet där Aftonbladets fotograf väntar. För nu ska vi få träffa Lasse. Myten, mannen och megastjärnan.

Lite mummel utanför dörren och voilà. Han gör entré, – och praktiskt taget leds in av någon från filmbolaget. Snubblar på en sladd. Tittar sig utmattat omkring. Blinkar sömnigt men skakar hand med alla och ler varmt.

– Ska jag sitta här? Frågar han retoriskt och dimper ner i rummets enda fåtölj. Bökar sig bekväm och suckar djupt.

Det råder rena Hallström-hysterin häromkring. Vad tänker du när du tittar dig i spegeln på morgonen?

– Jag tänker på att jag längtar efter att vara i en tidszon så att jag kan börja äta igen. Jag ser mig själv svälla upp, av de oregelbundna mattiderna. Det är tråkigt att titta på sig själv när man ser ut som en flinande gris. Det inträder ett visst mått av självförakt. Man blir lite självbeklämd, flinar han glatt.

Han ser inte alls ut som en gris. Snarare som en?? Som något kramdjur av något slag.

– Det blir konstigt att titta på klipp på sig själv. En konstig blandning av förtjusning och obehag inträder när man tittar på den där flinande grisen på bilderna. Det är inte jag, riktigt. Man känner sig överexponerad och övervärderad. Det blir som en främmande figur.

Han talar långsamt och tänker länge mellan meningarna. Och hasar längre och längre ner i fåtöljen hela tiden.

Har du blivit lyckligare av framgångarna?

– Det kan jag inte svara på. Lycka för mig har så mycket med Lena att göra. Är så kopplad till Lena så jag kan inte se bortom det. Till vad som kan ha bidragit till min lycka. Hon är min källa till glädje.

Hur är det att leva med Lena?

– Det är så roligt hela tiden. Ohh, vad vi har skoj på vårt äventyr i Amerika. Tänk att få vara kär i sin bästa kompis! Det är underbart. Så jag ser fram emot att den här nästa filmen, ”Shipping news”, ska vara slut. Jag ska filma ända fram till mitten av juni, sen ska vi vara lediga. Och vi har vansinnigt trevligt tillsammans. Jag är kääär.

Blev ni kära direkt när ni träffades?

– Ja, jag blev ju det. Men inte hon kanske. Hon skulle ta sig upp för backen först. Eller jag fick dra henne upp för backen.

Ska jag dra dig upp från fåtöljen?

– Va?

Så inser han att han praktiskt taget kasat ner på golvet. Ler trött, masar sig upp och väntar på nästa fråga.

Dina filmer har nominerats till sammanlagt 14 Oscar. Nu senast Chocolat som nominerats till fem, och du har ingen hemma än. Vill du ha en?

– Nej, det räcker så väldigt bra med att bli nominerad. Det är nästan bra att jag inte fick en för regin för ”Ciderhusreglerna”. Jag har en skräck för att tala offentligt. Den överskuggar min vilja att vinna. Men ”Chocolat” är ju nominerad som bästa film, då vore det roligt att vinna. Då riskerar jag inte att bli uppdragen på scenen. (Det är producenten som går upp då.) Så då kan jag gå dit och njuta av festen.

I filmen ändras en hel by av choklad som bara kan beskrivas som magisk. Tror du på magi?

– Jag har börjat mer och mer?

Lång tystnad.

– Om du hade frågat mig för 20 år sen hade jag varit mycket mer förnuftsstyrd i mina svar?

Lång tystnad. Sover han? Nej, då. Nu kommer lite till.

– Då trodde jag på det som var gripbart, men nu är jag mer religiöst lagt och tror mer på saker bortom, utanför.

Varför har du ändrat dig?

– Jag tycker jag har sett bevis på att det finns mer utanför. Jag har fått signaler – nej, glimtar ska jag säga – av någonting annat. Någonting bortom mitt förnuft.

Vill du berätta om detta något?

– Nej, det vill jag inte. Men det var när min bror dog som jag tyckte att jag hade upplevelser som förändrade min syn på det där. Men det är inget jag vill prata om offentligt.

Så synd då. Vi pratar väl om filmen igen. Den handlar mycket om njutning.

Fakta/Lasse Hallström