Så spåras de försvunna

RELATIONER

 Att försvinna är inget brott. Men ett brott kan ligga bakom ett försvinnande. Sökandet efter försvunna personer är en gråzon i polisarbetet. Personer som varit försvunna längre än 60 dagar hamnar i rikskriminalens identifieringsregister. Med registrets hjälp kan polisen runt om i landet snabbt få fram om ett signalement överensstämmer med en försvunnen. I april förra året fanns drygt 700 personer registrerade som långvarigt försvunna. Flertalet var män. Och de flesta anmälningarna var gjorda i storstäderna.

– De kommer ofta tillbaka efter kortare tid, säger Christina Ullsten, kriminalinspektör och ansvarig för registret.

De som försvinner långvarigt kan ha råkat ut för olyckor eller sjukdom och sedan finns det förstås de som bara åker i väg, för att de tröttnat på sin omgivning, säger Christina Ullsten.

Utredningen kring en försvunnen sköts alltid av de lokala polismyndigheterna. När polismyndigheterna skickar in sina anmälningar till rikskriminalens identifieringsregister skickar de ofta med röntgenbilder på den försvunnes tänder. Röntgenbilderna har polisen fått från tandläkarna.

Om en kropp påträffas kan rättsodontologerna, som är knutna till Rättsmedicinalverket, jämföra med tänderna i registret.

Christina Ullsten tror att DNA i framtiden kommer att spela en större roll i sökandet efter försvunna. DNA ger bättre identifieringssäkerhet än tänder. I dag tar polisen vid utredningar av försvunna bara sporadiskt in material som innehåller DNA, som hårstrån från hårborstar eller saliv från tandborstar. I vissa fall skickas proverna för DNA-analys till statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, men det är långt ifrån rutin.

Numera har polisen utbildats i ett nytt sätt att söka efter personer som gått vilse. Metoden kallas MSO, förkortning för managing search operations. Förebilden är hämtad från USA och går ut på att man i ett första skede lämnar den mer noggranna men långsamma skallgångskedjan och istället inriktar sig på att snabbt söka av ett område, med hjälp av hundpatruller och orienterare. Vid eftersökningar är snabbhet ett måste, konstaterar Christer Stange, poliskommissarie vid Rikspolisstyrelsen.

Misslyckas man övergår man till den gamla metoden, skallgångssökande.

300 svenska poliser har utbildats i MSO. Christer Stange säger att metoden är lyckosam. Ingen utvärdering har gjorts, men han har fått rapporter utifrån landet där metoden använts och där den lovordats.

Sökandet steg för steg

Anders Gustafsson

ARTIKELN HANDLAR OM