Dömd redan som bebis

Unik studie: Riskmödrars barn får sämre liv och fler problem

RELATIONER

Var sjunde hamnar hos socialen. Var fjärde riskerar barnmisshandel.

Redan på mödravårdscentralen kan man se vilka barn som riskerar att få sociala problem under uppväxten. Det visar en studie vid Hälsouniversitetet i Linköping.

Riskmödrarna pratade inte lika mycket med sina barn, de fick färre kramar och mer sällan tröst.

Trots det ges litet stöd från samhället.

– Samhället måste bli bättre på att knyta ihop de stödinstanser som redan finns, säger barnpsykolog Marie Wadsby.

Undersökningen av riskmödrar – det vill säga mammor som har missbruks-, psykiska eller sociala problem – och deras barn inleddes på mödravårdscentraler i Linköpings kommun år 1983.

– Oroliga mödrar och personal gjorde oss uppmärksamma på problemet, säger Marie Wadsby som deltagit i undersökningen.

Studien har visat att riskmödrarnas barn haft mer problem i sina liv än barn ur kontrollgruppen. Det syntes klara skillnader i mammornas kontakt med bebisarna.

– Riskmödrarna tog mindre i sina barn, kramade och tröstade mer sällan och pratade mindre med dem, säger Marie Wadsby.

Varför har ni inte tagit med fäderna i studien?

– En del fanns inte med från början och sedan kommer de oftast in ändå.

När barnen var åtta år konstaterades att 36 procent av barnen med en riskmamma hade beteendeproblem jämfört med 12 procent ur referensgruppen. Barnen var exempelvis rastlösa, aggressiva, hyperaktiva eller hade koncentrationssvårigheter. Deras självuppfattning var betydligt lägre och de hade upplevt fler omvälvande händelser i sina liv jämfört med de andra barnen.

Just nu undersöks hur barnen i riskgruppen mår som 16-åringar.

– Vi kan se att den negativa utvecklingen i viss mån fortsätter, säger Marie Wadsby.

Som en följd av undersökningen startades spädbarnsenheten Hagadal 1993 av barnhälsovården och socialförvaltningen i Linköping. Där tas mammor med barn upp till sex månader emot för att stärka kontakten.

– Hagadal har gett bra resultat men stödet är under en kort och intensiv period. Det är bättre att ge stöd under en längre tid, säger Marie Wadsby.

Men till det saknar samhället resurser, menar hon.

– För de här mödrarna och deras barn måste samarbetet över myndighetsgränserna byggas ut och bli bättre.

– Problemet är bristen på kontinuitet. Även om samarbetet mellan mödra- och barnavård fungerar bra så uppstår exempelvis en lucka när barnet börjar skolan.

Katarina Lagerwall