Misslyckade chefer borde betala tillbaka

RELATIONER
Krönikör: Hans Chrunak, 51, är svenska simförbundets sportchef.

Jag undrar hur mycket man skall tjäna när det stegvis inträder en dimma i respekten för kostnader.

Är det vid 100 000 kronor i månaden? Börjar man då att se lite suddigt?

Om så är fallet, då kan man ju bara ana den totala blindheten vid dom summor som våra storföretags styrelseordförande, koncernchefer och vd:ar på olika nivåer.

Då snackar vi inte om 100 000 och lite suddig syn, utan om miljoners miljoner.

Jag har full förståelse för att skarpa hjärnor och framgångsrikt ledarskap skall premieras med riklig ersättning.

Men, känns det ändå inte som om fartblindheten har infunnit sig även bland dem som beslutar om löner? Känns det dessutom inte som om hög ersättning och framgång inte nödvändigtvis hänger ihop?

Kanske skulle lönesättning utgå ifrån företagets resultat, i någon form av promilleutdelning till ledningen i förhållande till vinsten.

Då kanske kostnadsmedvetenheten och kravet på utveckling/framgång skulle få en helt annan betydelse.

Med dagens gigantiska ”fallskärmar” känns det inte som om ledarskapet behöver arbeta med totalt fokus på framgång.

Ett misslyckande innebär ändå bara i värsta fall en lång betald semester i form av neddalande miljonfallskärm.

Om dom gigantiska lönerna finns, borde det också finnas ”negativa fallskärmar”. Chefen får pröjsa av sitt misslyckande till företaget.

På tal om fallskärmar, som man väl normalt förknippar med flygplan, så vill jag bara berätta följande: Jag har de senaste två veckorna gjort fyra flygningar med SAS och haft glädjen att servas av synnerligen trevlig kabinpersonal.

Kan det vara våren som påverkar? Det som göms i snö, kommer upp i tö.