Jag borde vara tacksam som fått en läkare på kroken

RELATIONER
Krönikör: Terri Eriksson, 26, är skribent och partyprinsessa.

Så du har träffat en ny - vad är det för någon?

- Han heter Olle, är lika gammal som jag, infödd stockholmare, absolut bedårande, går läkarlinjen och"

- Läkarlinjen! Det var inte illa! Hur mycket tjänar en sån när han är klar då?

Jag antar att jag borde vara tacksam, ryggdunka mig själv till att ha gjort ett gott parti.

Men i stället känns det som jag slungas bakåt i tiden. Som om jag befinner mig i 1700-talets

Jane Austenmiljö.

Under det sena 1700-talet kunde inte kvinnor tjäna sina egna pengar. De hade inte heller rätt att ärva sina fäders eventuella förmögenhet. Men hittade de en man med bra jobb och god förmögenhet så var man så gott som garanterad ett tryggt liv. Vem kan klandra överklasskvinnorna för att deras liv fylldes av samtal om eventuella kavaljerers sociala status, fastigheter och förmögenhet?

Men nu är det 2000-tal och jag har en egen inkomst. Jag behöver inte en statusförhöjande man för att ha existensberättigande. Det finns ingen som helst anledning för mig att ragga efter tjockleken på plånbok. Ändå är det tydligen viktigt att "göra sig ett gott gifte". Och jag min naiva fan som trodde att kärlek var det viktigaste!

Jag fattar att det är läge att klä mig i säck och aska och dra ut på stan ropande: Förlåt! Förlåt!

Det är svårt att veta om folk pratar om sin nyinskaffade bil, lägenhet eller partner.

Man diskuterar insats, snygghet, renoveringsbehov och marknadsvärde. Jag har hört en brud prata om sin snubbe i såna ordalag så att jag på allvar trodde att samtalet rörde sig om en nyinköpt lägenhet. Ända tills hon kallade honom för Gabriel.

Om folk är mest intresserade av ekonomi bör de hålla käft och önska sig taxeringskalendern i julklapp. Eller bygga en tidsmaskin och dra till 1700-talet. Jag orkar inte med dem mer.