”Jag vet folk som stjäl i andras trädgård”

Gröna rums Gunnel Carlson måste odla för att må bra – minst en timme om dagen i trädgården. Nu är hennes trädgårdsbok bästsäljare

RELATIONER

Inte ens för fem miljoner om året kan hon tänka sig att bo i en lägenhet utan balkong, kolonilott eller trädgårdsplätt.

För Gunnel Carlson, 44, programledare för ”Gröna rum” är det livsviktigt att vara i trädgården.

Nu har hon, med hjälp av andra trädgårdsproffs, skrivit en bok om sin passion.

Foto: Sara Ringström
Nu finns Gunnel Carlsons trädgårdstankar även i bokform. Själv trivs hon bland växter, där hon finner lugn och rensar tankarna.

Tv-programmet ”Gröna rum” lockar miljonpublik, och det är nog ingen slump att boken fått samma namn. Förra månaden hade den klättrat upp på tio-i-topplistan för facklitteratur. I boken får läsaren – förutom diverse tips förstås – läsa om allt från växtexpeditioner till vad som kännetecknar en galantofil. Det är inget brottsligt, utan en person som är besatt av snödroppar.

Var går gränsen mellan sunt trädgårdsintresse och fanatism?

– Svår fråga. Det kan tyckas knasigt att betala ett par hundra kronor för en enda snödroppe till exempel, men jag kan faktiskt förstå det! Gränsen går väl när intresset går ut över andra, när man börjar slåss på trädgårdsmässorna för att få tag i favoritväxten. Eller när man gräver upp fridlysta växter eller stjäl från andras trädgårdar. Jag vet att det händer.

Vi träffas – självklart – på en plantskola, Gunnel har en liten silverfärgad vattenkanna som örhänge och ska snart i väg på reportage. Trots att hon arbetar med sin älsklingshobby tillbringar hon minst någon timme i den egna trädgården varje dag. Ett liv utan trädgård kan hon inte tänka sig – inte ens om hon fick fem miljoner kronor om året:

– Skulle jag få ha kolonilott eller stor inglasad balkong? Nähä inte...Nej, då skulle det inte gå. Jag måste må bra.

Hon tror att tidens enorma trädgårdintresse beror just på att folk söker något som är en kontrast till det stillasittande livet vid datorn. Ett ”snällt och milt liv”.

Gunnel Carlson lider inte av sneglande tv-tittare som skärskådar hennes rabatter, men tror att många jämför sin trädgård med andras.

– Jag tror absolut att det förekommer grannbråk om trädgårdarna i svenska villakvarter. Somliga tittar på grannarnas gård och blir avundsjuka. Det är hemskt när trädgården blir en statussymbol eller en plikt. Man ska ha den trädgård man tycker om, och skita i vad andra tycker.

Med andra ord: trots att Gunnel Carlson varken gillar stora gräsmattor eller trädgårdstomtar så tycker hon att den som vill ska ha det.

Om någon vill fylla trädgården med granar trots att de skymmer för grannen, får man det då?

– Ja, jag tror inte att det finns sådana begränsningar. Vill man ha en granhäck så...Men det kan ju hända att kommunen har synpunkter sedan, till exempel om folk har häckar som når ut på trottoarerna.

Hon har att brås på. Morfar var trädgårdsmästare i Halland, och pappan hade plantskola, där hon är uppväxt. Men hon blev aldrig tvingad att engagera sig. Så resonerar hon själv när det gäller döttrarna, möjligen mutar hon dem att utföra någon trädgårdssyssla ibland.

Försummar du hemmet till förmån för trädgården?

– Hm, ja. Eller rättare sagt: Jag väljer bort vissa saker, som att stryka, bona golv och putsa fönster. Och så har jag en man som är duktig på att laga mat, som tur är.

FAKTA/Gunnel Carlsson

Cecilia Gustavsson

ARTIKELN HANDLAR OM