Vi drömmer om Maldiverna men får "Villa Medusa"

RELATIONER
Dan Panas, 32, är journalist på Aftonbladet.

Man lever sitt liv.

Eller gör man verkligen det?

Funderar på hur mycket av det jag upplever som verkligen är självupplevt. Räknar bort alla tv-program, alla skojiga anekdoter som arbetskamraterna drar i rökrummet, alla tidningsartiklar jag läser, alla radioprogram och all musik och alla böcker som egentligen handlar om andra människors liv.

Vad återstår? En semesterresa om året - i bästa fall. Jobba. Äta mat. Åka buss. Lämna och hämta på dagis. Gå på toa.

Men vem vill definiera sig själv i antal meter förbrukad Lambi?

Att tanka egna upplevelser är en förutsättning för ett rikt liv.Själv kör jag nogpå knappt halvfull tank - och många med mig, antar jag.

Boven i dramat heter förstås press.

Pressad arbetssituation eller pressad ekonomi.

För förstahandsupplevelser kostar multum - i både tid och pengar. Vi drömmer om Maldiverna men får "Villa Medusa". Vi vill ha konsertbiljett till U2 för 600 bagis men väljer i stället en greatest hits-platta för 90 spänn på Statoil. Och sedan anklagas man för dålig smak av dem som har tid och råd att konsumera verklighet. Det hör liksom till.

Marknaden har naturligtvis fattat det här för länge sedan. Den formligen gödslar med andrahandsupplevelser till reapris. Praktexemplen är alla dokusåpor där vi får leva på en öde ö, driva radiostation, starta popband, åka på skidresa och sköta en bondgård - genom att glo på tv.

Och jobbar man på ett företag med alldeles för mycket pengar får man vara med på "events". Hela företaget leker vilda västern eller månlandning för att bjussa de anställda på upplevelser.

Samtidigt går livet sin gilla gång.

Hänger du med?

ARTIKELN HANDLAR OM