Tranströmers poesi säljer som Guillou

För elva år sedan berövade en stroke Tomas Tranströmer talet – men hans skrivna ord fortsätter att trollbinda

RELATIONER

Poesi säljer inte.

Det vet varje bokförläggare.

Men det gäller inte Tomas Tranströmer.

Han ligger just nu mellan Mankell och Guillou på bästsäljarlistan med ”Samlade dikter 1954 –1996”.

Foto: Joachim Lundgren
Tomas Tranströmers vänskap med den amerikanske poeten Robert Bly (t h) går tillbaka till 1964.   Vinn Tomas Tranströmers "Samlade dikter 1954 – 1996". Kvinna lottar ut fem ex. Skriv till [email protected], märk mejlet ”Tranströmer”. Boken kommer från bol.com.

– Tomas är förvånad och glad, förklarar hans hustru Monika, som blivit hans tolk och språkrör mot omvärlden.

Tomas Tranströmer drabbades av stroke 1990 och kan sedan dess bara säga några enstaka ord. Men skriver gör han fortfarande.

Han är vår internationellt mest kände poet. Hans diktsamlingar har översatts till 51 språk och han har fått nästan alla pris man kan få – utom Nobelpriset. Och det beror sannolikt på att han är svensk. Svenska Akademien blev vettskrämd av allt rabalder som utbröt när Eyvind Johnson och Harry Martinson fick det 1974 och verkar inte ha hämtat sig än.

Tomas Tranströmer är en av få företrädare för den moderna lyriken som blivit folkkära. Kanske för att man förstår vad han skriver.

Hans dikter är enkla utan att vara förenklade.

En gång fick han ett brev från en läsecirkel där en av medlemmarna undrade hur man skulle läsa hans dikter.

Tranströmer svarade: Läs det som står i dikterna bara.

Det egendomliga med hans poesi har, för att låna en term från motorjournalistiken, med själva utväxlingen att göra.

Här är ett exempel på detta:

Mitt i livet händer att döden kommer

och tar mått på människan. Det besöket

glöms och livet fortsätter. Men kostymen

sys i det tysta.

Så kan han skriva. Om det Största och det Svåraste.

Så att alla begriper. Efter en sådan dikt lyssnar man till sitt hjärtas slag. Och så fortsätter man, till Konsum eller till dagis, men med en annan inställning till sitt liv.

Inte underligt att han mer och mer blivit ett slags nationalskald. Hans naturligt mänskliga tilltal och lovsång till svensk natur svarar väl mot dagens nedtonade patriotism.

Tomas Tranströmer växte upp på Södermalm i Stockholm tillsammans med sin mamma som var folkskollärare. Han gick i Södra Latin samtidigt som Göran Palm, Sven Lindqvist, Lasse Bergström, Kjell Espmark, Lars Forssell... Alla porträtterade i klasskamraten Per Wästbergs ”En ung författares dagbok”.

Efter studenten utbildade Tranströmer sig till psykolog, arbetade på olika ungdomsfängelser och med cp-skadade barn. Men bara halvtid, den resterande tiden ägnade han sin diktning. Tomas Tranströmer är också en skicklig pianist även om han numera bara kan spela med vänster hand.

Det går det med. Konsertpianisten Paul Wittgenstein, bror till den berömde filosofen, förlorade sin högra arm i första världskriget. Då skrev en rad stora kompositörer, som Maurice Ravel och Benjamin Britten, pianokonserter för vänster hand åt honom.

Även Tranströmer har förunnats denna omtanke. Det finns flera samtida svenska tonsättare som skriver små vänsterhänta stycken åt honom.

När man talar med människor som träffat Tomas Tranströmer

betonar alla hans stora begåvning för vänskap, hans humor och värme. I samband med hans 70-årsdag, som inföll i april, hade några av hans vänner köpt ett vackert skåp och ställt in i hans hus på Runmarö i Stockholms skärgård.

I skåpet låg hela den insektssamling som Tranströmer samlat ihop sen barnsben och som legat och samlat damm i en byrålåda under många år. Det var en gåva som förorsakat sina givare mycket pyssel och arbete, en gåva som till fullo uppskattades av mottagaren.

Tomas Tranströmers 4 bästa boktips inför semestern

Tranströmer och Robert Bly – brevvänner i 26 år

FAKTA/Tomas Tranströmer

Ingalill Mosander

ARTIKELN HANDLAR OM