Våra barns lärare är kvinnor och män med sänkta huvuden

RELATIONER
Hans Chrunak, 51, är före detta förbundskapten för simlandslaget.

Den blomstertid nu... Ja, nu närmar sig skolavslutningen och eleverna släpps ut på grönbete.

Men framförallt så släpps

lärarna ut från sin eländiga

arbetsmiljö.

Jag har varit inne på det här ämnet tidigare, lärarna, nutidens lågstatusyrke. Det känns aktuellt igen, i dessa avslutningstider. Att prestera bra resultat, hålla hög kvalitet, handlar mycket om stolthet.

Hur många lärare ställer sig upp och med stolthet säger: "Jag är lärare"? Hur många lärare pratar med stolthet om sin arbetsplats? Hur många lärare talar med stolthet om uppnådda mål och stimulerande premiering? Det finns med all säkerhet sådana. Det finns undantag i hela samhället.

Jag förstår att vi ska värna om sjukvård, om åldringsvård, om jämlikhet. Men jag förstår inte, varför vi inte ska värna om skolan, lärarvård och därmed också elevvård.

Denna lågstatusgrupp, lärarna, är de som just nu utan stolthet och uppnådda mål danar morgondagens människor. Pojkar och flickor, våra barn, danas av kvinnor och män med trötta ögon och sänkta huvuden.

Att skolan i alla tider har dragits med problem; "problembarn", "problemlärare", "läsproblem", "räkneproblem", "motivationsproblem" är bara naturligt då det i skolan finns en total blandning av pojkar och flickor, kvinnor och män. Men att skolan ska vara ett enda stort problem är ett stort hot i vårt samhälle.

Gör läraryrket till ett högstatusyrke. Ge lärarna tillbaka sin stolthet. Ge lärarna en lön som motsvarar vikten av att de förvaltar framtiden. Höj lönen och höj kraven så ökar både kvalitén och stoltheten.

Låt de små barnen mötas av morgondagens skola, så att de med stolthet kan minnas tiden då de sjöng: Den blomstertid nu...