Feminister, sluta fnissa eller håll käften

RELATIONER
Krönikör: Susanna Popova, 44, är chefredaktör för Moderna Tider.

Hör jag ordet feminist osäkrar jag min revolver. Hör jag en enda till säga "Visst är jag feminist" i trosvisst, krigiskt eller uppgivet tonläge tömmer jag omedelbart mitt magasin.

Överallt publiceras "Hi hi, ni blir inte av med oss feminister"-artiklar. Men har hihikolumnisterna svarat på en enda vettig fråga? Vad tycker de om socialförsäkringarna, pensionssystemet, skolan och skatter? Vad tycker de om Nato, EU och EMU? Har de åsikter som inte rör dem själva och kroppen, känslan av, synen på eller patriarkatets föreställningar om kroppen? Den egna kroppen, alltså. Anledningen till att jag frågar är den uppenbara risken att fler får nog. En dag orkar INGEN höra slutet på bokstavskombinationen femi. Och den dagen räcker det inte med en kroppsuppfattning, då måste gänget ha en världsbild.

Det låter pretto men då ska man ta i beaktande att det ÄR pretto att bilda opinion. Det får man leva med.

Har man bestämt sig för att tala om för andra vad man tycker, beror det på att man tycker att det ligger något i den egna åsikten. Annars kan man lika gärna hålla käften, som det populärt heter i feministgänget. Och det brukar inte opinionsbildare vilja. Därför borde redaktionschefer och redaktörer kanske redan nu lite fint börja stöta på. "Hur vore det om du skrev lite om"?" Eller "Det FINNS faktiskt en intressant utredning om"". Lite stämma i bäcken för den dag Det Stora Ämnet inte håller längre.

Inte det? Inte utredningar? Inte försäkringssystem? Inget sånt med riksdag i?

OK. Då kan vi väl redan nu börja säga tack och hej. Ett nytt gäng kommer att lösa av. Det gänget kan antingen en fråga eller flera. I det senare fallet har vi att göra med opinionsbildare. I det förra ett gäng fnisskolumnister till.