– Det var fina bilder, men jag ångrar mig

RELATIONER

De vann inte schlager-EM, men är ändå Sveriges hetaste dansband.

I en exklusiv intervju med Aftonbladet Söndags Caroline Giertz berättar Friendstjejerna Nina Inhammar och Kim Kärnfalk om kärleken, utviken och förhållandet till skivbolagskungen Bert Karlsson.

Foto: Sara Ringström
Nina Inhammar och Kim Kärnfalk i Friends lever ett oglassigt liv med Friends. Deras schema är lika pressat som påvens.

Livet som dansbandssångerskor är långt ifrån glassigt. Nina Inhammar och Kim Kärnfalk, sångerskorna i ”Friends”, sliter hårt. För att kunna träffa dem har jag fått åka till Karlstad, deras schema är lika pressat som påvens. Där befinner de sig i en familjestudio, bland skimrande bröllopsfoton och färgglada bebisbilder. Men de ser aningen bleka ut.

Tjejerna är inte riktigt i toppform.

De är – typ – bakis.

– Vi gjorde något vi aldrig brukar göra i går, Nina och jag. Gick till pianobaren och drack konjak. Och pratade och pratade i flera timmar. Det var jättemysigt. Vi satt i ett hörn, helt ifred och bara myste.

Myser, det gör de knappast längre. Båda två lider av huvudvärk och en viss matthet. Men det kan man inte ana när de står framför kameran och poserar och ler, lika vant som strålande. Jag går ut och köper choklad, bullar och frukt åt dem och när de är klara med fotograferingen kurar de ihop sig i soffan.

– Vi borde inte vara så trötta och klaga egentligen. För vi har precis börjat sova på hotell, faktiskt. Det var första natten i natt. Det var väl det vi skulle fira i går kväll. Vi orkade inte bo i bussen längre, alla sex tillsammans. Man måste få vara lite för sig själv ibland. Berättar Kim.

– Jag har nästan sovit i Kims knä, i bussen. Det var så tätt inpå. Mumlar Nina.

Vardagen lät inte vänta på sig, efter veckan i Köpenhamn. Hur kan man sova i bussen?

– Det är inga problem. Vi prioriterar att sova. Jag kan sova precis var som helst. Jag sover så himla bra i bussar så nu börjar jag somna även på lokalbussar. Förklarar Nina och mumsar på en banan.

– Ja, vi är definitivt utrustade med gåvan att kunna somna var som helst.

– Riktiga sovproffs.

Är det här det ni drömde om när ni var små?

– I mina drömmar ingick inte så mycket arbete, det är då säkert, konstaterar Kim.

– Melodifestivalen ingick ju, det har varit en dröm.

– Men i mina drömmar ingick att bli matad med praliner, påkläderskor och mycket mer glamour.

– Vi får väl mata varandra om det ska bli något. Säger Nina och tar en chokladbit.

Kan inte Bert anställa någon? Försöker jag.

– Han får väl komma och mata oss själv. Ler Nina.

– Nej, det brister. Säger Kim med fasa.

Bert, det är Bert Karlsson. Mannen bakom Friends. Vad har Bert betytt för er?

– Det är roligt att man fått träffa Bert. Man har ju hört mycket om honom genom åren. Så märker man att han är så go och snäll och juste. Men visst, med ett socialt eget sätt, kan man väl säga. Och för min del betyder han att jag kan hålla på med musik på heltid. Utan honom hade jag inte varit med i Friends, säger Nina.

– Fast man vet nu inte om man fått en sån här chans ändå, kontrar Kim. Men Bert har fått en oförtjänt dålig bild i media. Han har mycket pengar men han är så jordnära. En vanlig människa precis som vi. Och han bjuder så på sig själv, det är synd att folk inte ser det.

Lovorden verkar aldrig ta slut. Ni kanske skulle starta en Bert fanclub?

– Nej, du. Där går gränsen. Säger Kim.

– Vi har i och för sig haft två Bert- tröjor på oss, i Aftonbladet Puls. Han ringde klockan nio på morgonen samma dag och frågade: ”Ja folk ringer som fan och frågar om de där tröjorna. Var har ni köpt dom?”

Ninas imitation av en butter Bert är klockren. Vilket är lite oväntat. För när man ser dem tillsammans är det Kim som är den roliga och slagfärdiga medan Nina är den tysta och blyga.

– Jag vet. Jag skulle vilja ha ett bättre språk. Jag blir lätt tyst. Ibland önskar jag att jag tog för mig mer.

– Medan jag saknar förmågan att hålla käften, erkänner Kim.

– Jag var väldigt, väldigt blyg som liten. Och det är jag fortfarande. Jag är rädd för alla möjliga olika situationer och människor. Det är väl det jag försöker övervinna nu. Jag ska inte vara blyg längre. Då var jag en typisk häst-tjej och brydde mig inte om killar eller kompisar när jag växte upp. Med min häst slapp jag vara blyg. Men jag tävlade inte, jag var ju rädd för det också. Utan satt i stallet mest hela dan eller bara red, säger Nina.

– Vet du att våran buss var en hästtransport från början? Och jag har sett hästtransporter som är fräschare. Det är sant, säger Kim och skakar uppgivet på huvudet.

Vad är ni beredda att offra för karriären?

– Jag har offrat ganska mycket. Att inte vara hemma med mormor när hon var sjuk. Det var ett stort offer från min sida. Men det var med hennes godkännande, annars hade jag aldrig lämnat henne, säger Kim.

Din mormor dog. Var tror du hon är nu?

– Hon sitter i min ögonvrå och är med mig precis överallt. Det är jag säker på. Min mamma sa det på Melodifestivalen, när jag var så nervös innan. ”Om hon nu har sett varenda Melodifestival så lär hon inte missa den här.” Och det hjälpte faktiskt. Jag var inte så nervös sen. Mer laddad. Jag kände verkligen att hon var med mig.

– Men det är så. Vi får offra våra familjer. Man kan inte vara med dem i de svåra stunder de går igenom.

– Jag saknar dem så fruktansvärt, säger Nina.

Läs fortsättningen på intervjun med Kim & Nina i Friends:

– Jag är inte som andra flickvänner