Tjejerna släpps bara in köksvägen

RELATIONER

Ihopträngda i ett litet fönster sitter tre kvinnor och tittar ut över det sista hålet på Royal Lytham S:t Annes. De har drinkglas i handen och cigaretter i mungipan. Är festklädda. De ser inget av det fantastiska spelet på British Open. Det enda de ser från sin upphöjda plats är publiken. Och männen på balkongen. De ärade kostymklädda klubbmedlemmarna med bästa möjliga utsikt över det artonde hålet.

På den anrika golfklubben frodas sexismen i takt med det omhuldade gräset. Inga kvinnor tillåts på balkongen eller i övre baren. Damerna har en egen bar – i källaren. En servitris skvallrar om att tjejerna denna vecka får köpa sin gin och tonic även däruppe. Fast det är det ingen som berättat för dem.

Men de ska väl glädjas åt att överhuvudtaget släppas in

i klubbhuset. Inte genom den vackra huvudentrén förstås, utan köksvägen, via en särskild ”Ladies entry” på baksidan.

Det är en eftergift för påtryckningar. För att visa att man vill. Inte sluta vara sexistiska, men däremot hemskt gärna stå värd för internationella golftävlingar.

Den svinaktiga manschauvinismen på brittiska golfklubbar rättfärdigas med anor. Fina gamla klubbar som i sin exklusivitet inte behövt bry sig om att världen därutanför inte accepterar könsdiskriminering. Lytham är långt ifrån ensamt. Den kända S:t Andrews är lika kvinnofientlig. Spela gärna, men kom inte in i klubbhuset och tro inte att ni ska få en plats i styrelsen. Vissa klubbar har fortfarande en vit linje i sitt grill-room för att markera hur långt kvinnor får gå.

Vi åskådare tittar lika mycket på kvinnorna i sitt glasfängelse som på spelet. Trots att det gör ont.

– Hur kan de vilja sitta där, frågar en upprörd amerikan bredvid mig.

Och hur kan ett av världens mest kända golfevenemang acceptera könsapartheid? Det är helt obegripligt.

Krönikör: jessica ritzén, 30, är Aftonbladets korrespondent i London.

ARTIKELN HANDLAR OM