- Som ung var jag livrädd för lesbiska

Vilka fördomar har vi egentligen om varandra - och om oss själva? Kvinna har pratat med tre olika par

RELATIONER

Lars-Erik, 39, sociolog och Anders, 36, kriminalvårdare.

Har nyligen köpt sin drömgård utanför Norrtälje. Lever med sju får, fyra höns, två katter, en hund och tio väldigt orange fiskar.

Foto: RIKARD LAVING
"Vi lever väl i en sådan fördom som finns mot heterovärlden. Villa, vovve, Volvo", säger Anders.

OM BÖGAR:

A: Jag har själv fördomar mot andra homosexuella. Mot fjolliga killar som inte är sig själva utan spelar roller. Okej om man spelar en roll när man kommer ut men i längden kan det bli oerhört tröttsamt. Att vi har massor av sexpartners som vi träffar i parker.

L-E: Perversa typer.

A: Sedan finns det ju positiva fördomar också. Att vi har konstnärliga yrken.

L-E: Och att vi har en kostsam livsstil. Trendkänsliga och konsumtionsinriktade. Men det har sin grund i att många inte har några barn att försörja.

A: Vi kan fortfarande få höra kommentarer som ”vem är man och vem är kvinna?”, från jämnåriga. Den föreställningen trodde jag var utdöd för 20 år sedan.

L-E: Vem städar? Jaha, men då är nog han kvinnan. Sedan blir de alldeles konfunderade då han kör traktor också.

Om heteros:

A: Vi lever väl i en sådan fördom som finns mot heterovärlden. Villa, vovve, Volvo.

L-E: Som ung tyckte jag att jag levde ett bättre och mer spännande liv än vad de gjorde. De var bara så... tråkiga. Alltid måndagsmorgnar, ungarna till dagis, ett trist jobb, somna framför teven.

L-E: Det är så förutsägbart. Jag älskade att chockera. Ville du gå klädd i plastsäck så var det helt okej. Men heterosexuella var inkrökta, lättchockerade, intoleranta, småstadsaktiga. Det var också en stark fördom jag hade.

A: Nu har vi flyttat till småstaden själva. Nog går snacket på byn här, dummare i huvudet är jag inte. Men vi har blivit oerhört väl bemötta.

L-E: Vissa heterosexuella måste vara så förbannat toleranta. Speciellt akademiker. Det blir så ansträngt. ”Du kan ju ta med dig din man Anders”. Det är rätt sött, men lite tröttsamt också.

Om lesbiska:

A: När jag var ung och gick på RFSL tyckte jag att lesbiska var något jätteotäckt. Alla hade snickarbyxor, snusade, var arga och ville inte prata med män. Jag var livrädd!

L-E: Jag tyckte lesbiska var konstiga och trodde att de hatade bögar.

A: Jag blev nerslagen en gång och fick springa jättefort. Jo... jag hade väl spillt ut nån öl.

L-E: Vi var unga och taniga, de var stora och tjocka.

A: Man umgicks aldrig med flator. De tjejer som fanns i vänskapskretsen var heterotjejer.

L-E: Sedan fick vi ett lesbiskt grannpar och via dem började vi umgås med många lesbiska. De är jävligt trevliga och slåss inte.

A: Jag har kvar en fördom. Att de är monogama, men byter tjej jätteofta, men alltid inom samma vänskapskrets.

FAKTA/Ur Svensk uppslagsbok 1932

Frida Lindqvist ([email protected])