Männen är inte uppfostrade att förstå kvinnan

RELATIONER

Rockmusik är män.

Det är märkligt, men sant. Jag har tänkt på det länge, men det blev alltför uppenbart när jag skulle skriva om boken "Livet är en fest", som handlar om svensk rock. Och väldigt få kvinnor nämns, den enda jag lyssnat på av dem är Eva Dahlgren. Det är bara att sätta sig ner och gå igenom skivorna som spelats på skivspelaren därhemma. Alla, män som kvinnor, kommer att räkna upp band där män är huvudpersoner.

Nästan lika djävligt är det inom litteraturen. Det är män som läses, lyssnas till och has som förebilder. Man kan undra varför. Om nu män är ointresserade av att lyssna på de få band som finns med kvinnor på scen - så kan man undra varför kvinnorna gör likadant?

En kväll pratade jag med en vän om just detta. Hon trodde att kvinnor är uppfostrade till att komma underfund med männen. Därför vill man läsa böcker av män, lyssna på deras musik, medan männen inte är uppfostrade att försöka förstå kvinnan.

Även om jag någon gång i tjugoårsåldern, på inrådan av samma vän, aktivt började läsa böcker skrivna av kvinnor, så gjorde jag inte det av något inre tvång att förstå. Förmodligen för att jag inte ansåg att jag behövde det. Jag kunde bara vara, tjejerna gjorde ju allt för att försöka förstå mig. De läste mina favoritförfattare, lyssnade på min musik och trodde sig genom detta förstå hur de skulle bete sig och vara, både vid frukostbord, i sängkammare och ute på stan en lördagskväll. Som tur är växer de flesta av oss ifrån det där.Vi börjar snacka med varandra. Men tyvärr fortsätter vi att lyssna på samma musik, av slentrian.

Som tur är gör nya tjejer uppror mot detta och startar, precis som Sahara Hotnights eller Shebang, rockband och har kul istället för att förstå hur pojkvännen fungerar genom att lyssna på Ulf Lundell.

Sånt ger hopp.

ARTIKELN HANDLAR OM