”Att få bli Hans fru, det är häftigt”

1 av 3 | Foto: Andreas Lundberg
”Alla gillar inte mig, det är helt klart”.
RELATIONER

I samma veva, det vill säga när du var elva, så sökte du och din storasyster Malin (Berghagen) till ”Pippi Långstrump”.

– Först sökte vi till ”Annie”. Då kom vi inte med. Jag kunde inte ens hålla en ton när jag var mindre så det var inte så konstigt. Staffan Götestam som var regissör sade att med oss, kända barn, var man tvungen att vara extra hård. Att det är lättare för publiken att peka ut ett kändisbarn om han eller hon inte var bra. Så vi måste alltid vara lite bättre än alla andra och alla måste vara helt säkra på att vi funkar.

– Så är det alltid – folk tror att vi har det lättare. Många har sagt att jag lyckats för att jag är Lill-Babs dotter. Men nu bryr jag mig inte så mycket längre, eftersom jag vet att jag aldrig skulle ha hållt i tio år om jag inte hade skött mig.

– När man var i tonåren var det tufft – det var ju tufft nog att vara i vägskälet mellan barn och vuxen, och alla hormoner som hoppade. Det som var jobbigt var att folk trodde att jag fick mer i livet bara för att jag är hennes dotter. Att vissa aldrig tog mig på allvar.

– Men samtidigt skulle jag inte vilja ha den tiden ogjord. Insikten kom till slut att, jaja, de vill bara hacka, de är avundsjuka. Det var otroligt skönt att komma till den dagen då någon sade: ”Är du Lill-Babs dotter?” och jag kunde svara: ”Ja, och jag är så jävla stolt över det.”

Var det någon gång du inte var stolt över henne?

– Jag har aldrig skämts över min mamma, som person. Eller som artist. För det finns ingen som är så proffsig och ödmjuk som hon är. Den värme och kärlek som hon ger är enorm. Och det var häftigt att se som barn. Jag är fortfarande fascinerad över att hon orkar!

– Sedan ska jag säga att alla får tycka som de vill. Och det finns ju de som inte tycker att jag är bra som programledare. Alla gillar inte mig, det är helt klart.

Malin är tre år äldre. Jag har hört att ni är väldigt olika.

– Vi är väldigt olika, men också väldigt lika. Vi är olika typer, om man ser på oss. Hur vi klär oss, hur vi städar hemma, vilken ordning i agendan man har? (Skratt). Jag är mer ordningsam. Malin är mer: ”Jamen det ordnar sig. ”. En gång lånade jag hennes bil. Någon gjorde inbrott i den och krossade fönsterrutan, och jag blev helt förtvivlad och jättearg. Så jag kom upp till Malin mitt i natten och väckte henne: ”Förlåt men jag är så arg, de har brutit sig in i din bil. ” Hon tittar bara på mig och säger: ”Är du ok?” ”Ja.” ”Har du gjort illa dig?” ”Nej.” ”Allt det andra är bara materiella saker. Vi löser det i morgon.”

– Hon är väldigt lugn och har mycket kärlek. Och där har vi nog mött varandra mer i dag. Vi har samma funderingar. Jag lyssnar ofta på Malin när hon pratar med sina barn.

Vilka sidor hos dig själv vill du inte att Filip ärver?

– Taskigt tålamod. (Skratt). Jag tycker iallafall själv att jag har det. Om jag oroar mig för något så accelererar tankemönstret och jag ser framför mig hur det värsta kan hända. Då blir jag irriterad och tålamodet brister.

– När Filip var två, den åldern då barn bränner sig, sätter något i halsen, ramlar och slår sig hela tiden, tänkte jag: ”Varför skaffade jag barn? Varför utsätter jag mig för den här oron? Ska jag behöva gå runt och oroa mig för resten av mitt liv?” Samtidigt är han ju det bästa som har hänt mig.

– Men man lär sig ju ganska snabbt vilken kärlek man får av de här små liven? Ah, det är fantastiskt.

Var du någonsin orolig för att bli ensam mamma?

– Nej, det var ju inget som jag gick och funderade på. När det hände så var det bara så. När det blev aktuellt, så hade jag ju sett – i min familj – att man faktiskt kan bli ensam och ändå hitta en bra dialog om man kämpar för det och inte sätter sig själv utan barnet i första rummet.

– Jag pratade med en kompis som var i samma situation och han såg det som ett misslyckande. Men hur kan man se en relation som ett misslyckande? Vi har fått en fantastisk son, vi har haft bra år, Martin är en bra pappa till min son? Jag kan ju omöjligt se det som ett misslyckande.

Har du och Martin Lamprecht bra kontakt idag?

– Jättebra. Han bor mellan vårt hus och dagis.

Hur visste du att du var kär i Hasse?

– Det var magen som berättade det.

Förklara.

– Nej. Jag tycker att det är privat. Men jag är otroligt stolt över honom.

OK. Men kan du bli förvånad över det enorma intresse som ni två verkar väcka?

– Jag hade förstått om intresset var stort även om bara han var känd, eftersom han är en så duktig och professionell person och bra och intressant?

Och en sexsymbol bland bögar.

– Ja. Bögar är de mest kärleksfulla och vettiga människor jag vet, så jag tror att de faktiskt kan ha rätt där.

Kommer ni att gifta er under 2003?

– Han friade nyligen. Jag säger så här. Ambitionen är att gifta oss inom ett år.

Åh, det där lät så härligt korrekt: ”Ambitionen är att gifta oss inom ett år.”

– Men det vill vi ju. Jag är otroligt lycklig där jag är just nu. Det är nästan så att jag får nypa mig själv – kan jag verkligen må så här bra?

– En sak som är häftig med Hans är att vi två har känt varandra i tio år och vi har haft en nära kontakt som vänner de senaste åren. Vi har pratat mycket jobb och han har stöttat mig mycket. Men att dessutom få vara nykär i den här personen, som jag känner så bra redan? Och att få bli hans fru. Det är häftigt.

– Ett sådant lugn som jag känner nu, har jag aldrig känt tidigare.

Har du mött Jesus kanske?

– Nej. Jag tror på kärleken. Om det sedan är Gud? Kärleken är så mycket. Kärleken är min faster som är en stjärna på himlen. Kärleken är min blivande man. Kärleken är min son. Finns kärleken så har man ödmjukhet inför livet. Och livet är skitkul.

”Hon kan ha lite kort stubin”

Barbro ”Lill-Babs” Svensson, mamma:

Foto: Gunnar Ask

Hans Fahlén, pojkvän:

Foto: Mattias Carlsson

Bitte Stümer, barndomskamrat:

Ulrika Svensson

ARTIKELN HANDLAR OM