”Mamma försökte döda mig”

Barnens hjälptelefon räddade Agnes, 25, från barndomens våld

Foto: Magnus Sandberg
För Agnes blev kontakten med Bris hennes räddning. ”De trodde på mig när jag berättade att mamma både slog mig och tryckte ner mig.”
RELATIONER

Antalet anmälda fall av barnmisshandel bara ökar – men det finns hjälp för de plågade barnen.

– Kvinnan på Bris fick mig att erkänna skammen, att mamma slog mig, säger Agnes.

Hon ringde Barnens hjälptelefon första gången när hon var sju år.

Foto: Magnus Sandberg
Agnes bor numera i Stockholm och jobbar med IT.

Mamman upptäckte att Agnes pratade med Bris, Barnens rätt i samhället.

– Hon hörde mig och kom in i mitt rum, då lade jag på luren. Jag tvingades säga vem jag pratat med, hade jag sagt att det var en kompis hade mamma ringt och kollat om det stämde.

Sen rev mamman sönder telefonsladden och tog bort telefonen från Agnes rum, husets övriga telefoner gömde hon när hon gick ut.

Bris-ombudet som Agnes fick kontakt med släppte inte kontakten med henne.

– Vi kom överens om att hon skulle skriva till mig. Jag fick breven på torsdagar, då kom mamma hem senare.

Bris-kontakten såg till att Agnes fick hjälp och stöd.

Kontakt med skolans kurator

– Framför allt så trodde de på mig när jag berättade att mamma både slog mig och tryckte ner mig. Jag har haft självmordstankar sen jag var 10 år tills jag var 20, men Bris stöttade och sa att det som hände inte var mitt fel, att jag var världens finaste människa som inte fick ta livet av mig.

Agnes uppmanades också att ta kontakt med skolans kurator, det skulle hon inte ha gjort annars.

En höstkväll när Agnes var tio år slängde mamman ut henne ur bilen på motorvägen och kastade henne i diket:

”Bris fick mig att överleva”

– Det regnade och var kallt och jag sökte skydd på en bergsknalle vid vägen. Jag skämdes och var rädd att någon skulle se mig. Jag gick tillbaka till vägen och efter fem minuter kom hon och hämtade mig, hon öppnade dörren och skrek, hoppa in då för fan...

Andra gånger har mamman tvingat Agnes ligga under en matta, rörde hon sig fick hon stryk.

– Bris fick mig att överleva och bli stark. men varje dag tänker jag på våldet och misshandeln, jag har fortfarande men av det jag utsatts för.

Agnes berättar att hon har mindre hår på höger sida av huvudet, på grund av att mamman rev bort håret oftare där.

Och att hon har ärr på benen, sen mamman knuffat henne i ett dike när de var ute och cyklade.

Agnes var då sju, åtta år.

– Jag blev så rädd för henne att jag försökte cykla ifrån henne. Hon blev rasande och cyklade ikapp mig och knuffade mig och cykeln ner i diket.

– Sen blev hon vansinnig för att jag ramlat, grep tag i min arm och släpade hem mig.

Psykiska men syns inte. Agnes, som i dag är 25 år, berättar att hon är ”bräcklig”. Självkänslan och självförtroende är skört. När hon blir kär har hon svårt att lita och tro på att killen kan tycka om henne:

– Det är något jag måste lära mig att leva med, säger hon. Mamma har också alltid tjatat att den dagen jag får barn kommer ”de” att ta mina barn ifrån mig.

– Det tror jag fortfarande, det är så inpräntat.

Var det aldrig tal om att du skulle placeras i fosterhem?

– Socialen var egentligen inte inkopplad, det handlade mer om underhållet. Pappa flyttade ifrån henne för att hon var så elak och jag fick bo hos honom, men pappa reste mycket. Det visste hon och tog upp det när hon gick till socialen.

– Hade jag inte haft pappa hade jag inte överlevt.

– Jag gallskrek en gång när han ringde från USA. Jag skrek att han måste komma hem och det gjorde han.

Varför slog hon dig, tyckte hon att du var ett jobbigt barn ?

– Jag tror att min mormor inte var snäll mot mamma... Jag tror också att mamma är psykiskt sjuk.

– Jag har som vuxen pratat med pappa om att man blir jobbig när man blir behandlad på det viset. Jag ljög mycket för mina kompisar och släktingar, att jag hade det så bra hemma. Att jag fick allt jag ville och hur mycket som helst i julklapp, när sanningen kunde vara att jag kunde bli instängd hela julen. Jag minns också hur jag tog pengar ur mammas plånbok för att ge kompisar så att de skulle tycka om mig.

Trots de grova övergrepp Agnes mamma utsatte henne för så kunde mamman sköta sitt jobb som lärare perfekt.

– När jag gick i gruppterapi träffade jag en tjej som hade samma problem och erfarenheter som jag, hennes mamma arbetade också med barn och gjorde ett bra jobb utåt. Men hemma slog hon sin dotter och kunde klippa sönder hennes älsklingskläder.

Hon berättade aldrig

– Utåt skulle allt vara perfekt med snygga kläder, när vi hade gäster kunde jag till och med få beröm. När gästerna gått blev livet ett helvete igen.

Som barn berättade aldrig Agnes det värsta hon utsattes för, att mamman försökte döda henne.

– Eller att mina kompisar blev utslängda så fort jag tog hem någon, det går inte att förklara för Bris, skolkuratorn eller pappa hur pinsamt och psykiskt krävande det var.

– Jag var så rädd och uppjagad, om de gjort något hade det blivit ännu värre. Då hade hon dödat mig. Så tänkte jag när jag var liten, som vuxen kan det vara svårt att förstå den utsattheten.

Agnes är i dag 25 år. Sista gången hon såg sin mamma var när hon skulle fira sin 20-årsdag hemma hos mamman tillsammans med släktingar. När Agnes kom genom dörren fick hon utan förvarning en örfil av mamman:

– Jag tog min jacka och gick, sen dess har jag inte sett henne.

Agnes, som kommer från en mindre stad i Sverige, bor i dag i Stockholm och jobbar i IT-branschen. Hon verkar harmonisk och det är svårt att förstå på djupet det helvete hon haft. Och den insikt hon har i dag.

– Jag måste ha något i mig som klarat det här, säger hon.

– Det är viktigt att säga att det går att leva ett bra liv med jobb och vänner, även om jag har svårt med kärleksrelationer. Och att man kan få hjälp, Bris är ett sätt.

Agnes har bestämt sig för att inte framträda med sitt rätta namn eller att visa ansiktet på bild.

Hon vill ta hänsyn till sina släktingar.

Det är ofta pappan som slår

Tre-åringen stampades ihjäl av styvpappan

Sex veckors baby svårt misshandlad

Anmälningar om barn- misshandel ökar