Kvinna, du är en kratta på teknik

Hon gör som man har gjort i alla tider – han testar praktiska prylar

RELATIONER

Åhh, guud vad armarna värker. Åhh, jeeesus vilka blodblåsor i händerna.

Jag har räfsat gräsmattan. Som de gjorde på 1800-talet.

Där borta borstar min man några grässtrån från kavajslaget. Han har räfsat gräs på modernt manér.

Med mossrivare.

Foto: Tommy Mardell
HELLRE RIVA ÄN ILLA RÄFSA Det måste finnas ett bättre sätt, tyckte maken efter fyra tag med räfsan. Jodå, med mossrivaren sparade han både tid och kraft. Enligt forskare är kvinnor inte lika fascinerade som män av själva tekniken, men inte för att de är rädda. För mycket energi går helt enkelt åt till småplock och markservice i hemmet.

Det här är en alldeles sann historia om hur idiotiska kvinnor är och hur smarta män är när det handlar om att ta tekniken till hjälp.

Vi har en tomt. Ordinär i storlek: typ 1 000 kvardratmeter. Jag gillar trädgård. Min man kan lika gärna asfaltera skiten och måla den grön. Jag har tagit på mig trädgårdsjobbet.

Gnott i två dagar

Så jag har räfsat tappert. Gnott med pinnräfsan för att få upp gammalt nedtrampat och nedtryckt gräs. Fjolårslöven. Det har frestat på. På armar. På händer. På axlar. Och tagit typ två vårdagar i anspråk.

En vår kallade jag på hjälp. Lite kunde väl min man räfsa ändå?

Och han kom ut. Tog cirka fyra räfstag och slängde ifrån sig det urmodiga redskapet:

– Det måste finnas ett bättre sätt.

Han försvann i bilen. Jag gnodde vidare. Bättre sätt? Bah! Så här har man gjort sedan urminnes tider. Det är så man gör. Så gjorde mamma.

Svettades inte en droppe

Men han dök upp efter en timme. Med mossrivare. Pikant liten maskin med böjda stålpinnar på en rullande vals.

Mossrivaren drog fram över gräsmattan med maken i värdigt släptåg. Ingen svett så långt ögat nådde. Som den räfsade! I ett huj var både gammalt gräs och fjolårslöv färdiga att fösas ihop i komposten.

Två timmar tog det att gå igenom gräsmattan på ett väldigt mycket rejälare sätt än mina ”så småningom”-futtiga räfstag.

Hur omodern är inte jag?

”Så här gjorde mamma”, säger jag förnumstigt och putsar fönster i en hel dag. Visste du att det finns fönsterputsmaskiner? ”Och så här gjorde alltid mormor”, påpekar jag och gnor på smutsränderna i duschen. Det finns ångtvättar som fixar ränderna på en nanosekund.

Varför skruva för hand?

Varför envisas tjejer med att fortsätta på mammas eller mormors inslagna spår, men inte killar? Skulle en man säga: ”Så här gjorde alltid farfar” och skruva i 600 trallskruv för hand när det finns skruvdragare?

Så jag har bytt sida: fram för fler praktiska grunkor så vi slipper hålla på som på mormors tid.

Ge mig en brännbollsersättare att slänga in på skolan när galenskapen drar i gång i maj. Fixa genast en gympapåseautomat så man slipper kolla idrottskläderna hela tiden.

Kan någon uppfinna en presentslumpare som man matar en gång om året och som sedan kastar ut lämplig present när en 7-årig kompis fyller år? Tack.

Skulle du kunna tänka dig att köpa en självgående dammsugare?

Tekniska måsten – eller onödiga prylar?

Potatisskalare.

Karin Ahlborg

ARTIKELN HANDLAR OM