”Jag är lika nykär än”

RELATIONER
Foto: Stefan Mattsson
Jill uppklädd till tänderna vid bågen. Rosa topp från Temple, jeanskjol, Miss Sixty, rosa stövlar, Scorett.

Men ni lever mycket ifrån varandra eftersom du spelar så mycket. Hur löser ni det?

– Det är inte enkelt. Det gäller att ligga i och hålla daglig kontakt. Jag är också väldigt noga med att ringa innan om jag ska ut på kvällen med ett gäng när jag är ute och spelar. Håkan är överhuvudtaget inte lagd åt svartsjuka, utan det faller sig bara naturligt att göra så. Jag har blivit mer hänsynsfull och ödmjuk sen jag träffade honom.

Med ditt nya flyt som artist verkar det som om du får vänta lite med barn, eller hur går tongångarna hemma?

– Hade inte det här hänt, då hade jag nog satsat ganska omgående, för längtan efter barn och önskan om barn finns verkligen. Men nu väntar vi lite till.

Du är styvmamma till Håkans dotter Felicia som är 13 år. Har det spelat in?

– Jag ska inte säga att hon är anledningen till att vi har väntat, men det har varit viktigt för mig att hon har fått sin tid med sin pappa som hon behöver, och nu är hon 13 år och behöver honom mer än nånsin. Om vi skulle få barn inom en snar framtid så kommer hon att få en väldigt stor del i det.

– Det här med att vara förälder är verkligen livslångt, och det har jag kanske inte insett förrän för något år sen. Jag kom på mig själv med att lasta av en massa , både jobbigt och roligt, på min mamma. Än i dag ringer jag henne och berättar, för varje liten sak som händer mig. Allt det där ska hon bära gånger tre, jag har ju två syskon också, tills hon inte finns mer. Och det är ju egentligen inte klokt! Stackars mamma får aldrig andas.

– Så jag tror att jag har lite kul ett år till (skratt). Jag tror att jag är egoistisk ett år till. Fast jag kan längta efter att fokusera på någon annan än mig själv, i den här branschen är det ju jag, jag, jag.

Du är passionerat intresserad av motorcyklar Jill. Hur började det?

– Mamma kom till mig en dag och sa: Berätta inte detta för pappa nu, men vi överraskar honom med att du tar motorcykelkort. Så jag hade motorcykel från det att jag var 18, för jag fick självklart låna pappas motorcykel. Sen har jag kört på.

– Jag tycker om att köra ner till Båstad i jeans och jeansjacka och med öppen hjälm (skratt) och stajla för grabbarna på kaféerna. Nä, skojar mest. Jag har blivit väldigt försiktig med att stajla, men när jag var 19-20 år var det rätt häftigt att komma som tjej på en 750- kubikare till Båstad.

Vad är det man definitivt ska undvika om man är tjej och har motorcykel, tycker du?

– Att parkera cykeln med nosen ner i en nerförbacke nära en bil, för då klarar jag inte av att sitta på den och backa uppåt med fötterna, det finns ju ingen back på motorcykel. En kille tar ju bara en cykel och leder runt den, men jag måste planera så att det finns utrymme att köra fram och rulla bak.

– Jag önskar att alla tjejer kunde få pröva att köra motorcykel, det är en sån enorm upplevelse, en sån frihetskänsla. Jag kör inte särskilt fort, men det är häftigt att accelerera, och tänk bara när du cyklar vad du tar in: alla dofter, alla intryck. Det är samma med motorcykel, fast bättre.

Åsa Mattsson