Anders & Anneli Vänskä: ”Det pirrar fortfarande efter 15 år”

1 av 2 | Foto: Jan Danielsson
1994 Namn: Anneli och Anders Vänskä. Ålder: 34 och 35. Yrken: Undersköterska och ambulanssjukvårdare. Familj: Dottern Linn 7 år. Träffades: På avdelning 52, Nacka sjukhus för 15 år sedan, 23 Mars 1988, gifta sedan 6 augusti 1994.
RELATIONER

Kärlek på lasarett – nej, det är inget skämt.

Anders och Anneli

Vänskä möttes på

jobbet på ett sjukhus.

Så fort Anders såg Anneli sa det pling! direkt.

Anders:

– Efter lumpen började jag jobba som vårdbiträde på Nacka sjukhus. Anneli var min hand-

ledare. Henne ska jag ha, tänkte jag. Det var det där leendet och godheten i ögonen. I slutet på 1980-talet var det populärt med solarium, och det visade sig att vi solade på samma ställe. En gång när vi möttes på solariet frågade jag Anneli: ”Vill du gå på konsert med mig, på Sting?”

Ja, sa hon och kramade mig och då smälte jag i hennes armar. Dagen därpå bjöd jag hem henne på te, men det blev att vi drack gin och tonic. Det var som yin och yang. Vi hörde ihop.

Anneli:

– Jag kände det också direkt, jag kunde vara mig själv; utan smink när jag vaknade på morgonen. Jag behövde inte göra mig till. Sedan visade det sig att vi hade flera gemensamma vänner. Jag flyttade in hos Anders efter några veckor. Men jag hade min egen lägenhet kvar i två år, för säkerhets skull.

Vad har gjort att förhållandet har hållit?

Anneli:

– Vi har inte haft ett liv utan kris. Tidigare var vi inte riktigt ödmjuka mot varandra. Vi var lite egoistiska båda två. Vi träffades när vi var så unga så det var inte så konstigt. Vår stora kris var för 3–4 år sedan. Det hade varit dåligt väldigt länge, egentligen kunde det inte ha lett till något annat. Men vi tog tag i det, gick i terapi och kom varandra närmare i stället. Nu har vi det jättebra. Vi jobbar skift båda två, så vi har tid att göra mycket ihop. Och så delar vi på allt hemma. Det är fifty/fifty – det är viktigt.

Anders:

– Vi pratar mer med varandra. Vi är väldigt öppna och berättar hur vi tycker och känner. Vi har lärt oss att bjussa på varandra. Vill den andra göra något trevligt ”spontant” – en utflykt någonstans, pyssla med någon hobby eller gå på en mässa – då är den andre med på det. Och än i dag efter 15 år, när jag kommer med ambulansen till akuten där Anneli jobbar och ser henne stå där i sina vita sjukvårdskläder, då känner jag att det fortfarande pirrar lite.

Anders och Annelis kärleksråd

Läs också

Nneka Amu

ARTIKELN HANDLAR OM