”Min man gillade tanken att jag skulle sitta naken”

Aftonbladet har träffat verklighetens kalenderflickor - och stjärnorna som spelar dem i succéfilmen

Foto: CAMERA PRESS/SIMON BARBER
Här är de i original, kvinnorna från Rylstone som gjorde den uppmärksammade kalendern. Från vänster Lynda Logan, Beryl Bamforth, Tricia Stewart, Angela Baker, Ros Fawcett och Christine Clancy.
RELATIONER

Tolv medelålders kvinnor strippade i det lilla engelska samhället Rylstone för bilder till en nakenkalender.

Intäkterna skulle gå till cancerforskningen.

Nu är historien en filmsuccé - men kvinnorna på kalendern har blivit bittra fiender.

Helen Mirren spelar Tricia Stewart i ”Kalenderflickorna”.

Det är fredagseftermiddag i Cannes. En konferenslokal i flotta Hotel Carlton. I den löpande band-liknande pr-verksamhet kring nya filmer som ständigt pågår under filmfestivalen, bänkar sig några journalister för ännu en gruppintervju.

Men intervjuoffren är inga kända filmstjärnor.

Tricia Stewart och Angela Baker är två kvinnor mellan 50 och 60 år från den engelska bondvischan. Prydligt klädda. De fnittrar lite nervöst. Tricia bryter genast mot en oskriven lag i sådana här sammanhang.

- Nå, mina vänner, vad tyckte ni om filmen?

Väninnan ser genast våra förvånade ansikten.

- Brukar man inte fråga sådant? Well, det skiter vi i. Vi vill veta, för ni ska vara experter och det är våra jäkla liv ni har beskådat i två timmar!

Vänner sen länge

Både Tricia och Angela bor i Rylstone, en småstad i det engelska grevskapet Yorkshire. De har varit vänner så länge de kan minnas och två av de drivande krafterna i Rylstone and District Women´s Institute.

Women´s Institute (WI) grundades i Kanada 1897, har förgreningar i 60 länder och engagerar över åtta miljoner kvinnor. Föreningens syfte har alltid varit att ge kvinnor upplysning och utbildning och möjlighet att påverka samhället ur ett kvinnligt perspektiv.

För fem år sedan drabbades Angelas man John av leukemi. När olika behandlingar inte längre hjälpte fick Tricia en idé:

Att hedra Johns minne med att sälja en kalender och att alla intäkter skulle gå till cancerforskningen.

- Vi tyckte alla det var en fin idé. Men vi höll på att tappa hakorna när Tricia berättade mer i detalj vad hon hade tänkt sig, säger Angela.

Tricia, som alltid varit den "vansinniga" i gänget, föreslog nämligen att de skulle posera nakna!

Tveksam till en början

- Alla jublade väl inte direkt och några tyckte hon hade blivit spritt språngande galen, säger Angela.

- Sedan berättade jag för John och han tyckte det var en utmärkt idé. Han hade humor, han gillade tanken att jag skulle sitta naken vid ett piano. Fast jag tror, ärligt talat, aldrig att han trodde vi skulle genomföra alltihop.

Det gjorde de. Under mycket fnitter och skratt och både två och tre glas vin, tog tolv kvinnor mellan 45 och 60 av sig kläderna för en fotograf från trakten. Trots att det genast började skvallras om "de tokiga tanterna", trodde ingen att kalendern skulle väcka någon större uppmärksamhet.

- Vi hoppades bara att våra närmaste vänner och släktingar i bästa fall skulle tycka det var lite gulligt. Det var ju oskyldiga bilder, där tekoppar och blomsterarrangemang dolde våra mer intima delar av kroppen, säger Angela.

- Vi hade inte alls räknat med all uppståndelse i media, det var ju nästan sjukt, säger Tricia.

Ge engelska media ett par nakna bröst och de blir som utsvultna rovdjur.

Alla de stora tidningsdrakarna och tv-kanalerna skickade ut team till lilla Rylstone. Under en tid syntes kvinnorna, med Tricia och Angela i spetsen, överallt i media. Och när amerikanska media fick tag på historien, växte den ännu mer. Det blev pr-turné till Hollywood, Jay Lenos pratshow, omslag på de stora tidningarna.

- Alltihop kändes overkligt. Men samtidigt hade vi väldigt kul, fick vara med om saker vi aldrig hade fått uppleva annars, säger Tricia.

Kalendern sålde slut

Angelas känslor var mer kluvna:

- Hela tiden fanns ju sorgen efter John. Men jag tänkte hela tiden att någonstans sitter han i sin himmel och ser allt detta, med ett stort leende.

Och kalendern, som man i bästa fall hade hoppats skulle dra in 30 000-40 000 kronor, sålde slut i rekordfart. Nya upplagor fick snabbtryckas. Och pengarna strömmar fortfarande in. Drygt 300 000 sålda exemplar har inneburit över fem miljoner kronor i intäkter till cancerforskningen på det lokala sjukhuset.

Sedan ringde Hollywood igen.

- När filmerbjudandena kom blev jag nervös. Jag trodde det skulle bli tufft för vår familj att se historien rullas upp, så nära inpå Johns död. Jag var osäker på om jag ville dela sorgen med hela världen, säger Angela.

Hon och Tricia diskuterade saken fram och tillbaka. De kände att producenterna, manusförfattarna och regissören Nigel Cole (tv-serien "Kalla fötter") hade ärliga avsikter.

Men fem av kvinnorna i kalendern ville inte se någon Hollywood-produktion. De fem går nu under namnet "Rylstone Rebels" i brittisk press. De har på egen begäran fått sina förebilder i filmen strukna ur manuset. Konflikten och filmen har också splittrat befolkningen i samhället Rylstone, men Angela och Tricia tycker filmen blev bra, och en hyllning till John.

Hur kändes det att se filmen?

- Jag grät" väldigt mycket. Jag vet inte hur många pappersnäsdukar som gick åt, säger Angela.

- Jag älskade också John, fast som en god vän, och jag tycker alla vi som kände honom nu kan se filmen som ett minne över honom.

Hur mycket stämmer filmen överens med verkligheten?

- Till 70-80 procent, sedan har man gjort vissa händelser mer dramatiska än de var, säger Tricia.

Läs också

Stöd kampen mot bröstcancer

Jan-Olov Andersson