Vuxna måste få välja hur de ska fira julen

RELATIONER
Foto: sara RINGSTRÖM
Terri Herrera Erikssio, 30, är reporter på Aftonbladet och hatar stress.

Åh nej,

nu är det jul igen! Nu börjar julångesten och klagolåten. Vännerna beklagar sig inför utsikterna att fira med urjobbiga föräldrar, svärföräldrar de aldrig har gillat eller den bossiga svägerskan som tar över föreställningen redan före Kalle Anka.

I mellandagarna kommer de hem som zombies och berättar om julkonflikter och plågsamt töntiga kusiner. Då slår de näven i bordet och ropar att detta var den sista förbannade julen med släkten. Nästa år blir det mys hemma. Eller en utlandsresa - smitlösningen för den konflikträdda som inte vågar förklara krig mot svärföräldrarna genom att sittstrejka hemma i stället för att doppa i grytan hos dem. Men när nästa jul kommer bilar de än en gång mellan föräldrar, svärfar och mormor och svär på att det är sista året.

Det är helt obegripligt

att alla dessa människor år efter år slösar sin ledighet på något som de verkligen inte ser fram emot. Så förra året bestämde jag och min man oss för att det skulle vara slut på gnället. Varför ska vi utarbetade kuska runt med vårt lilla barn? Det är inget fel på våra släktingar. Men vi är vuxna och måste få välja själva hur vi ska fira jul.

Och vi vill definitivt inte släpa upp tusen paket och rastlös dotter på tåget för att trängas med andra frustrerade småbarnsföräldrar. Vi vill vila och ha det skönt.

Så nu firar vi jul hemma med fem kompisar. Vi har skippat tomten, julskinka och lutfisk. I stället har vi knytkalas med sånt som vi tycker är gott, julmat eller inte. Eftersom alla bidrar med käk behöver ingen jobba ihjäl sig inför middagen. Vi dricker mumma, slänger käft och spelar tärning om julklappar. Det är fantastiskt trevligt och jag ångrar inte en sekund att vi har valt att vara hemma på julaftonen.

Det intressanta är

att våra familjer - som vi trodde skulle gå i taket när vi meddelade vårt beslut att vägra familjejul - är helt förstående. Klart ungarna ska få vara hemma! De har varit så accepterande att jag börjar misstänka att de är riktigt lättade att bli av med oss och en massa föräldraplikter. Det kanske är så att alla tycker att julen är jobbig.

Barnen kommer till föräldrarna för att inte göra dem upprörda - tror de.

Föräldrarna vill ha en lugn 24 december med tänd brasa och deckare, men kan inte för att barnen kommer och invaderar. Så skapas traditioner som är till för att brytas.

Bara inte vår dotter får för sig att bryta vår trevliga jul med vännerna i framtiden. Då tar det hus i helsike. Vår tradition är ju överlägset bäst.

Terri Herrera Eriksson,

ARTIKELN HANDLAR OM