”Hjälp oss - vår dotter vill dö”

Malin, 14, kräks, skär sig och vill sluta leva - får ingen vård

RITAR ALLTID KORS Malins föräldrar hittar ofta dikter och brev där hon uttrycker sin dödslängtan. Den här anteckningen gjorde Malin när hon vårdades på avdelning 35. - Malin gillar att teckna och måla. Men när hon signerar teckningarna med sitt namn ritar hon alltid kors bredvid, som en dödsruna, säger Malins mamma Bettina.
RELATIONER

Malin, 14, kräks i genomsnitt sju gånger om dagen.

Hon skär sig i armarna och måste äta både lugnande och sömntabletter för att kunna sova. Ingen vill ta ansvar för hennes vård. Därför måste hennes föräldrar vakta sin dotter 24

timmar om dygnet, varje dag, sju dagar i veckan.

- Vår dotter dör inför våra ögon, säger Malins mamma Bettina.

Foto: LOTTE FERNVALL
LEVER I EN MARDRÖM För Malins mamma och pappa tar mardrömmen aldrig slut. Två gånger har pappa Maurizio hittat sin dotter med uppskuren handled efter att hon försökt ta livet av sig. - Det här går inte längre, vi klarar inte mer, säger han.

För två veckor sedan försöker Malin ta livet av sig. Det är det tredje självmordsförsöket sedan i somras. Återigen hittar hennes pappa henne, återigen åker de till barnpsyk, återigen blir de hemskickade.

Malin kräks, skär sig och vill dö. I ett och ett halvt år har hennes föräldrar kämpat för att hon ska få vård. Men barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, anser att ätstörningsvården har ansvar för hennes behandling. Ätstörningsvården i sin tur menar att Malin har så många andra problem att hon inte i första hand behöver vård för sin svåra bulimi.

Det här är berättelsen om en familj som håller på att gå under.

När Malin är tio börjar hon banta. Hon äter ingenting på dagarna, men när hungern blir för stark på kvällarna äter hon massor på en gång. För att inte gå upp i vikt tränar hon stenhårt. Samtidigt skiljs hennes föräldrar. När hon går i femman försöker hon kräkas upp mat för första gången, utan att lyckas. Men snart har hon lärt sig hur hon ska göra.

Sommaren mellan sexan och sjuan börjar Malin må sämre. Hon isolerar sig helt på sitt rum och vill inte gå ut eller träffa kompisar, trots att sommaren står i full blom utanför de neddragna persiennerna. Hon är ledsen och gråter nästan hela tiden.

När Malin börjar i skolan igen slår lärarna larm om att hon är tyst och håglös.

Hon får tid hos en psykolog på BUP i sin hemkommun dit hon går en gång i veckan. Men hon får inte något förtroende för psykologen, och hon känner sig inte förstådd.

I stället mår hon allt sämre och är borta mer och mer från skolan.

Bettina öppnar dörren till sitt kylskåp. Hyllorna gapar tomma. I frysen ser det likadant ut. Varken Bettina eller Malins pappa Maurizio kan ha någon mat hemma. Maurizio hade hänglås på sitt kylskåp i somras, men Malin slet sönder handtaget på kylen. Han får i stället åka och handla tre gånger om dagen och då enbart köpa det han behöver till varje måltid.

Det är inte bara mat som Bettina och Maurizio inte kan ha hemma. När hungern och suget blir Malin övermäktigt tar hon vad hon kommer över. Kaffe, mjöl, vad som helst som kan blandas ut med vatten.

- Därför kan jag tyvärr bara bjuda er på påste, säger Bettina.

I början av mars förra året får Malin en tid på Nordiska klinikerna, en klinik för tjejer med ätstörningar. Hon får sin första diagnos, Anorexia Nervosa samt depression och får den antidepressiva medicinen Fontex utskriven.

- Jag blev chockad och förstod nog inte riktigt vad det rörde sig om. Jag hade knappt hört talas om bulimi eller anorexi då, säger Bettina.

Nu, ett år senare, vet både Bettina och Maurizio allt om sjukdomen. Under våren förvärras Malins tillstånd alltmer. Hon kräks ofta efter maten och Bettina och Maurizio ser också för första gången hennes skärsår på armarna.

- Hon hade skurit sig så djupt att hon fått en infektion som hade spridit sig upp till lymfkörtlarna. Men eftersom hon inte var psykotisk eller enligt dem en fara för sitt eget liv fick vi inte komma, säger Bettina.

Snart kräks Malin varje dag, och hon börjar få problem med sömnen. Hon är depressiv och aggressiv om vartannat.

I mitten av juni får Malin plats på Nike, som är dagvård för flickor med ätstörningar. Men hennes hetsätande och kräkande avtar inte, tvärtom.

Den 7 juli stänger Nike över sommaren och Malin är återigen utan vård.

Men hennes sjukdom tar inte semester.

I stället eskalerar bulimin och skärandet. Hon fortsätter kräkas upp maten hon äter och drömmer mardrömmar på nätterna. Några veckor senare försöker hon ta sitt liv med hjälp av ett rakblad.

Hennes pappa hittar henne. Hon har skurit sig djupt i handleden, och säger att hon inte vill leva längre.

I slutet av sommaren ljusnar det något. När Malin börjar på Nike igen står det klart att hon är alltför sjuk för bara dagvård. Och efter föräldrarnas påtryckningar läggs hon in på avdelning 35, en dygnet-runtavdelning för unga med ätstörningar.

Malin får sin andra diagnos; Bulimia Nervosa och depression.

Det ser ut som om mardrömmen är över. Malin ska få professionell vård dygnet runt och bli frisk. Malin själv gläds åt att hon äntligen ska få hjälp. Och under ett par veckor verkar allt gå åt rätt håll.

Men verkligheten blir en annan.

Ofta när Maurizio hälsar på hittar han spyor i hennes kläder som hon har rullat ihop och gömt i garderoben. Hon smugglar även in en spegel som hon skär sej i armen med.

Efter att Bettina och Maurizio påtalat att hon fortfarande kräks och skär sig låser personalen Malins rum på dagtid. Därför går Malin mest och drar i korridorerna till slut. Dagen före julafton stänger avdelning 35 över jul och Malin åker hem på jullov.

Efter jul vägrar Malin att åka tillbaka till avdelning 35. Hon vantrivs på avdelningen och tycker inte att hon får någon hjälp.

Malins föräldrar försöker med allt för att förmå henne att återvända, men det är omöjligt. Hon sparkar, slåss och skriker så fort det kommer på tal.

Bettina ringer både barnpsyk och polisen för att få hjälp med att få Malin tillbaka till avdelningen. Men barnpsyk vill inte skriva något vårdintyg, som krävs för att någon ska bli tvångsvårdad, förrän Malin är psykotisk eller försöker ta sitt liv. Polisen i sin tur kan inte hämta Malin utan vårdintyg. Den 21 januari skrivs Malin ut.

Klicka på länken ovan för att läsa fortsättningen på artikeln.

Kontakt

Barnens Hjälptelefon: 0200-230 230

Allt fler unga tjejer hör av sig till Bris: De orkar inte leva längre. Den lavinartade ökningen saknar motstycke i Bris historia. Samtidigt varnar socialstyrelsen i en ny rapport att unga som mår dåligt faller mellan stolarna. En av dem är Malin, 14. Hon kräks upp all mat och skär sig i armarna. För några veckor sedan gjorde hon sitt tredje självmords-försök sedan i somras. I dag vädjar hennes föräldrar om att någon ska hjälpa henne innan det är försent.

Anna Lindström