Återigen blir det nobben på barnpsyk

RELATIONER
Foto: LOTTE FERNVALL
INGEN MAT HEMMA Malins mamma och pappa kan inte ha någon mat hemma eftersom Malin i så fall äter upp den. I stället får de gömma mat och handla ofta. Deras matkostnader har på så sätt ökat med cirka 4 000 kronor i månaden, och bådas ekonomi är usel.

Den ansvariga läkarens motivering är att Malins största problem är att hon är utåtagerande, och inte hennes ätstörningar. Hon får sin tredje diagnos: Ångeststörning, utåtagerande beteende, ätstörning.

Den fortsatta vård de åtar sig är ett besök i veckan för somatisk undersökning.

Snön singlar ner i maklig takt utanför radhusfönstret. Det är förmiddag. Malin ligger och sover på ovanvåningen. Efter det senaste självmordsförsöket några dagar tidigare är hon utmattad och bulimin har gjort kroppen sliten. Hon får ångest och måste kräkas till och med efter ett glas vatten. Hon äter både lugnande och sömnmedel för att kunna sova. Dessutom äter hon en hög dos antidepressiva och Losec för magproblemen hon fått av bulimin.

- Det känns som om vi är mitt i en överlevnadskamp som vi inte kan se något slut på. Vi lever i ett inferno, i en mardröm. Det som är värst är maktlösheten, att se sitt barn fara så fruktansvärt illa utan att kunna göra någonting, säger Maurizio.

Skuldkänslorna är också ständigt närvarande. Både Bettina och Maurizio undrar vad de gjort för fel. Båda känner skuld över skilsmässan. Bettina känner skuld över att hon bantade när Malin växte upp.

Då och då glimtar den "gamla" Malin fram.

- Hon stod och såg på mig en stund, kom

sen fram och gav mig en kram och sa "pappa". Glädjen över den kramen gjorde att jag fick tårar i ögonen.

Men ljusglimtarna är få och det blir allt längre mellan dem.

Ångesten, oron och vanmakten håller på att skjuta både Maurizio och Bettina i sank.

De senaste veckorna har situationen försämrats. För två veckor sedan hittas hon i en snödriva med 1,8 promille i blodet och svårt nedkyld. Med en kroppstemperatur på 33 grader körs hon i ambulans till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Under hela tiden på sjukhuset säger hon att hon inte vill leva längre. Klart och tydligt säger hon att hon vill bort, att hon inte orkar mer.

Återigen blir det nobben på barnpsyk. Enligt föräldrarna får de beskedet att hon inte menar allvar med sina ord, det är bara rop på hjälp. Malin har bara en "impulskontrollförlust". Dessutom finns det bara sex platser men nio personer ligger redan inlagda. Så det är bara att åka hem igen.

Länge stod föräldrarnas hopp till ett möte den 16 februari, då representanter för BUP, socialtjänsten och ätstörningsvården skulle träffas för att diskutera Malins vård. Men mötet blev en förlamande besvikelse.

Den omedelbara hjälp som de behöver kommer inte.

I stället beslutades att socialtjänsten i Malins kommun ska göra en utredning om henne, något som kan ta upp till fyra månader. I akuta lägen hänvisas familjen till Danderyds barnpsyk. Familjen erbjöds också familjesamtal på Stockholms centrum för ätstörningar. Det är allt.

- Malin kräks så våldsamt att hon får näsblod. Jag vadar i spyor här hemma. Jag vet faktiskt inte om jag orkar mer, säger Maurizio.

Kontakt

Barnens Hjälptelefon: 0200-230 230

Anna Lindström