”Prästen glömde bort att hon skulle viga oss”

Här är läsarnas värsta bröllopsminnen

RELATIONER
Foto: TV3 Norge
prästen spelad av Rowan Atkinsons i ”Fyra bröllop och en begravning” virrar till det rejält när han ska läsa bröllopstexterna.

Jag glömde gylfen.

Min blivande fru hade åkt till frissan och jag var kvar i lägenheten för att klä mig fin i mina bröllopskläder. Öppnade skjortpåsen. Ve och fasa, det saknades en manschettknapp! Tog bilen ner till affären där jag köpt skjortan och talade om för affärsinnehavaren att det minsann saknades en manschettknapp!

- Ja, min herre, knappen som var med skjortan är bara en attrapp, men vi säljer manschettknappar om du önskar köpa.

Affärsinnehavaren log lite snett. När jag skulle betala lutade han sig fram och viskade:

- Är det första gången min herre gifter sig?

- Ja, svarade jag lite undrande (jag var bara 22 år).

- Jag förstår att det kan vara lite nervöst, men min herre får inte glömma att dra upp gylfen i kyrkan!

Kekke

Klänningen satt löst.

Mitt värsta minne är när vi upptäckte efter fotograferingen att dragkedjan på klänningen inte var uppdragen. Man ser det på korten, om man vet om det. Klänningen sitter en aning lösare upptill.

I sviten på hotellet, när vi pausade, innan det var tid att åka iväg till kyrkan, så spillde jag på klänningen, några nervösa minuter gick innan jag fick bort det. Kommer inte ihåg vad det var men det syntes mycket.

Eva

Lokalen var upptagen.

Efter bara tre timmars sömn natten innan bröllopsdagen tycker vi att vi börjar få ordning på det mesta tills svärföräldrarna ringer och berättar att lokalen vi skulle hyra är upptagen. Vi skickar ner ungarna till den nya lokalen med maten. När jag ska raka mig upptäcker att jag inte har något raklödder, så jag får ta schampo. Råkar gnugga mig i ögat och blir halvblind och tårögd.

När vi anländer till den nya lokalen upptäcker vi att det inte finns några bestick eller muggar och att vi har glömt kaffet hemma. Men när jag tänker tillbaka på allt strul är det nog det roligaste jag varit med om, trots allt.

Daniel

Vi blev blåsta på bröllopsnatten.

Vår bröllopsnatt blev inte vad vi hade tänkt oss. Vi hade bokat ett rum på en romantisk herrgård. Vi såg fram emot en romantisk natt innan vi dagen efter skulle åka på bröllopsresa. När vi kommer fram i nattmörkret är det en massa folk utanför. De har fest och det är ett himla liv. Vi parkerar och ringer på nattklockan men ingen öppnar. Vi går runt huset men hittar ingen ansvarig. Nu börjar folk kommentera oss. Va, har ni gift er? Men gud va roligt! Skål! Grattis! Det var ju inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Det kändes bara för mycket så vi bestämde oss för att åka hem och sova i stället.

P G-son-Ek

Kökspersonalen gick i strejk.

Jag var på ett bröllop i Helsingfors i sensomras. Det regnade och var ruskigt kallt. Efter kyrkan skulle man träffas igen på andra sidan av stan 1,5 timme senare! Någon buss till gästerna fanns inte. Väl på feststället bjöds det på mat. För lite, så man kunde inte ta så mycket man önskade. Tårtan smakade nagelborttagningsmedel! Enligt min man smakade den rakvatten. Jag var tvungen att lämna min bit.

Strax efter maten började kökspersonalen strejka och ville åka hem och när dansen skulle sätta igång kom en elavbrott som lamslog hela staden för en timme. Snacka om partykiller!

Finlandsresenären

Prästen svimmade.

Min sambos kusin skulle gifta sig för några år sedan. Prästen (som såg misstänkt blek ut) påbörjade vigselceremonin, avbröt sig, började igen, avbröt sig, drack lite vatten. Hon verkade helt klart inte må särskilt bra.

Till slut genomförde hon större delen av vigseln sittande! Efter förrättat värv skyndande hon ut i sakristian inför den förvånade församlingen.

Efteråt berättade brudparet att prästen hade rasat ihop i sakristian. Hon hade haft feber och ändå jobbat hela dagen, så att hon inte mådde bra var väl förståeligt, men visst blev det en vigsel att minnas.

Anonym

Prästen glömde bort oss.

Som bröllopsgåva från min moster och hennes barn skulle jag åka limousin till vigseln och göra entré inför alla bröllopsgästerna. Dessvärre körde föraren för fort så när vi kom fram hade enbart min man kommit dit. Vigseln skulle förrättas klockan 16. Klockan16.05 hade fortfarande ingen vigselförättare dykt upp. Hon hade glömt bort oss. Hon satte sig i bilen och körde för allt hon var värd. När hon anslöt sig till sällskapet och vigselbeviset skulle bevittnas stod det fel efternamn på min man och dikterna som hon skulle läsa hade hon inte fått med sig! Vigseln blev försenad 50 minuter.

Jennica