Punkaren som blev modeikon

Stilikon, listetta och filmstjärna: nu syns Gwen Stefani överallt

1 av 5 | Foto: Universal
RELATIONER

Välkommen ska jag vara till Hotel Metropole i Monte Carlo i Monaco. Hit har popstjärnan, filmstjärnan och inte minst skönhets- och stilikonen Gwen Stefani bjudit in mig att göra en intervju.

Hon har en svit några våningar upp, 15000 kronor natten.

Dyra pengar, men då ingår utsikten över Medelhavet och över torget Carré d'Or med sitt kasino.

Jag väntar strax till höger om lobbyn – i The Bar.

Vid bordet intill sitter en familj: mamma, pappa, två pojkar i 8-10-årsåldern och en välkammad chihuahua. Pojkarna ser ut som miniatyrer av sin pappa: bakåtslickade frisyrer, vita skjortor, Dolce & Gabbana-jeans och blankputsade dunjacksvästar.

Är man uppvuxen i en tvårummare på 70 kvadrat i en förort söder om Stockholm får man lätt ett dubbelt förhållande till högborgerliga miljöer. Med andra ord: det här är motbjudande fiendeland – men paradoxalt nog just därför så härligt lockande.

Gwen Stefani är likadan. Trots att hon i dag passar in i miljön bättre än ett diamanthalsband – hon valdes nyligen av modebibeln Harpers & Queen till världens trendsättare nummer 1 – hör hon ju egentligen inte hemma här. Hon är född och uppvuxen i en helt vanlig medelklassfamilj.

– Jag? Här? I Monaco? Folk flyger hit för att prata med mig? Jag kan inte fatta det! Jag lever i en dröm och det är bara att fortsätta drömma och hoppas att ingen väcker mig, säger hon innan jag hunnit säga mer än hej.

Lång väg mot berömmelsen

Det är första gången hon är i furstendömet och till skillnad från stjärnor som skapas från ingenting av producenter, låtskrivare, marknadsförare och stylister, har Gwen Stefani tagit sig hit trappsteg för trappsteg. Hennes band No Doubt bildades 1987. Det tog sex år att få ut debutalbumet och nio år innan de slog igenom med hitlåten ”Just a girl”.

– Jag och No Doubt har gått igenom så många versioner av oss själva. Vi var det lilla bandet som harvade på klubbarna, vi var bandet som fick en hit – och ingen trodde att vi skulle få en till – och vi var bandet som växte ut till en internationell popsuccé... Det har varit ett fantastiskt äventyr, spännande hela tiden.

Gwen Stefani är i dag planetens coolaste rockbrud. Trots sina många och framgångsrika år i branschen, hon blir 36 i oktober, känns hon både yngre och fräschare än Britney, 23 år.

Just nu anfaller hon från tre håll: som skådis (aktuell i ”Aviator” mot Leonardo DiCaprio), som modeskapare med eget klädmärke - L.A.M.B - och som popstjärna (hennes album ”Love angel music baby” släpptes i slutet av förra året till strålande recensioner).

Sammantaget har det här lett till att hon nått den speciella status som på engelska kallas ”celebrity” (celebritet). En kvalitet i sig själv. Säg så här: du har antagligen köpt skivan och sett filmen, men även om du inte har det är du fortfarande barnsligt förtjust i att kolla in bilderna på nya frisyren, kläderna, makeupen...

Frågan är om inte Gwen Stefani haft sitt största genomslag som stilikon.

– Hmm... Jag känner mig bara konstig när folk säger sånt till mig. Jag gillar pizza också! Jag vet inte varför, jag bara gör det, och det är samma sak med att jag gillar att klä upp mig och se ut som en klassisk Hollywood-starlet från 1930-, 40-, eller 50-talen... Jag gillar det av ren instinkt.

Mamma sydde kläderna

Kanske gillar hon det just för att hon inte hade tillgång till flärden under uppväxten i Anaheim, Orange County, i Kalifornien. Det man ser på avstånd attraherar starkast.

– Jag visste ingenting om modevärlden. Sånt fanns inte att köpa där jag bodde och mamma tog oss ändå bara till lågprisvaruhus och tygaffären. Varje gång det kom nån ny grej som jag ville ha sa hon: ”Låt oss hitta ett mönster så syr jag det.” Mormor sydde mammas kläder och mormors mormor sydde mormors kläder. Det ligger i blodet. Kanske kommer min skaparglädje därifrån?

I egenskap av popsångerska var Gwen Stefani alltid intresserad av stil. Men hon klev in sent i den fina modevärlden. Hon besökte sin första show för bara fem år sen, när Vivienne Westwood, brittisk designer som slog igenom på 70-talet med punkmodet, presenterade en ny kollektion.

- Min andra show var John Galliano för Christian Dior och jag skojar inte, jag blev så rörd och enormt inspirerad av vad jag såg att jag började gråta. Jag kände att jag hade blivit bestulen på en massa år. Du vet, jag önskar att jag kommit in i den här världen tidigare. Den är så teatralisk, så kreativ... Den är som jag!

Hennes eget klädmärke L.A.M.B introducerades på marknaden för två år sen.

– Det är som med alla andra kreativa verksamheter. Allt kommer från samma ställe. Du vill ha nåt, men det finns inte, så du fantiserar fram det i huvudet och förverkligar det. Men till skillnad mot låtskrivandet suger det inte musten ur dig känslomässigt. Kläder är ren lust. Det är så egoistiskt att jag skäms. Det handlar ju bara om mina idéer, hur JAG vill klä mig.

De två uttrycksformerna korsbefruktar varandra och inte bara så till vida att hennes stil ger attityd till skivomslag och videor, modevärlden tar också plats i hennes texter.

Som på singeln ”Rich girl”:

”Think what money could bring,

I'd buy everything

Clean out Vivienne Westwood

in my Galliano gown”

Bejakade åldersnojan

Efter förra årets samlingsalbum med No Doubt, ”Singles 1992-2003”, krönt med den nyinspelade megahiten ”It"s my life”, tog gruppen en paus. Dels hade Gwen Stefani och kompani varit oavbrutet verksamma i 18 år, dels fanns det privata skäl till en time out.

En i bandet var nykär, en annan skulle till att gifta sig, en tredje hade fått barn.

Gwen hade visserligen själv gått och gift sig – med den brittiske rocksångaren Gavin Rossdale – men till skillnad mot de andra var hon inte alls sugen på att leva lugnt familjeliv.

I stället bejakade hon sin åldersnoja.

– Jag tror att alla går igenom det nån gång. Den där känslan av panik: Hjälp, mitt liv bara försvinner, jag börjar bli gammal och snart är allt över! Plötsligt blir allt väldigt bråttom och man vill hinna med allting på kortast möjliga tid.

Så när de andra tog paus spelade Gwen in sitt album.

– Tanken var att göra ett soundtrack till mina gymnasieår på 1980-talet med musik inspirerad av artister folk dansade till på den tiden: Prince, New Order, tidiga Madonna, Club Nouveau, Lisa Lisa and Cult Jam, Time, Cyndi Lauper... Det skulle vara tillbakablickande, men inte kännas passé och därför tog jag hjälp av dem som gör den bästa dansmusiken i dag.

Gwen Stefani ringde toppnamnen i facket: Dr Dre, Andre 3000, Neptunes.

– Det var som att skriva en önskelista till julafton och alla sa ja!

Det säger allt om respekten för Gwen Stefani och om hennes kommersiella slagkraft.

Biologiska klockan tickar

När det här skrivs, tre och en halv månad efter att plattan släpptes, ligger den fortfarande på Topp 10-listan i USA.

Nu är det bråttom av andra skäl - den biologiska klockan tickar.

– Livet är konstigt... Jag trodde att jag skulle ha en massa bebisar vid det här laget. Det hade varit normalt. Men det har inte blivit av. I stället sitter jag i Monaco och pratar med dig. Karriären har kommit emellan. Jag måste få ur mig allt först, för en sak vet jag, när jag väl får barn kommer de att gå före allt annat. Jag växte upp så och har ärvt mina föräldrars värderingar.

Till skillnad från idrottsstjärnor – som i intervjuer regelmässigt tackar sina föräldrar för att de skjutsade till matcher och träningar och alltid ställde upp – har rockstjärnor alltid förknippats med rebelliskhet och uppror – inte minst föräldrauppror. Men här låter faktiskt Gwen mera som Carolina Klüft än tuff rockbrud.

– Jag är lyckligt lottad och står mina föräldrar nära. Jag minns en gång, vi höll på med No Doubt, det här var innan vi hade nåt skivkontrakt... Pappa tog med sig vår demo och lyssnade i bilen. När han kom hem sa han: ”Gwen, du har en unik röst. Lova mig en sak: ta aldrig sånglektioner. Jag vet inte hur du gör vad du gör, men bara fortsätt att göra det.” Mamma och pappa gillade verkligen Bob Dylan. De tog med mig på min första konsert: Emmylou Harris på Palomino Club i Hollywood. De kände en dragning till den bohemiska världen och var kreativa. Pappa spelade piano och gitarr. Mamma sydde. Paradoxalt nog var de samtidigt väldigt traditionsbundna, de är av italienskt och irländskt ursprung och typiska katoliker...

Lust och passion

Det var en trygg miljö där Gwen Stefani tilläts bejaka sig själv. Det är också så hon förklarar sin framgång, att hon bejakat sin lust, att känslan alltid har haft företräde framför förnuftet.

– Vem är jag att ge råd om vägen till hur du förverkligar dina drömmar? Jag är bara en tjej från Anaheim. Jag skriver låtar, okej? Det är allt. Men en sak vet jag, allt vi gjorde i No Doubt sprang ur lust och passion. Ingen sa: Så ska vi tjäna pengar. Eller: Så ska vi bli berömda. Herregud, vi spelade ska (en snabbare och intensivare form av reggae), exakt den sorts musik som låg fel i tiden. Det här var ju mitt i grungevågen. Men vi gjorde det vi gjorde och det var ärligt och vi gav inte upp. Det tog nio år innan vi fick in en låt på radion.

Låten som ändrade allt heter ”Just a girl” och ligger på bandets andra album, ”Tragic kingdom” (1995).

Tänk efter: många karriärer varar kortare tid än vad det tog No Doubt att nå startflaggan.

– Det var inte så mycket att vi trodde på oss själva, det var mera ett slags beroende...

– Men hade det inte hänt nåt då hade det aldrig hänt. Det började bli genant.

– Jag menar, vi kände att åren gick, vi började bli gamla, det var dags att skaffa sig en utbildning och göra nåt av sitt liv. Jag bodde fortfarande hemma och var 26...

Tio fantastiska år har gått sen dess och Gwen Stefani sitter i en lyxsvit på ett femstjärnigt hotell i Monte Carlo och har allt: kärlek, pengar, skönhet, berömmelse och ett yrke som hon älskar.

– Det har varit en fantastisk resa, säger hon.

Fakta Gwen Stefani

Tore S Börjesson ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM