”Min karriär står och väger – det känns skitjobbigt”

Agneta Sjödin om en oklar framtid, sin hemliga bok och vad hon brinner för

1 av 6 | Foto: Andrea Björsell
seriösa anbud ”Jan Guillou skulle väl gå i taket om jag tackade ja till ”Uppdrag granskning”,” säger Agneta. ”Men jag vet inte om det är sånt jag brinner för.” Agnetas T-shirt och Pace-jeans kommer från Sivletto, skor från Mathilde och hatt från Sko Uno. Styling av Ehva Löpp, hår och makeup av Helena Aro.
RELATIONER

TV4 gjorde slut, men Agneta Sjödin klarar sig bra ändå.

På fredag gör hon debut som sångerska på "Diggiloo"-turnén.

För Söndag berättar tv-drottningen varför hon aldrig skulle leda en dokusåpa, om den nya hemliga boken och om kampen mot den dåliga självkänslan.

Agneta Sjödin har aldrig kommenterat fotboll, men det låter så när hon rattar sin väl tilltagna BMW. På väg till villan i Nacka kommenterar hon allt som händer.

– Oj, titta där. Varför kör han så nära kanten? Jaha, övningskörning. Är det en tjej, tror du?

Två sekunders paus.

– Jag tror att det är en tjej. Killar brukar väl köra säkrare? Men nej, du har rätt, det är en kille. Kan jag köra om, tror du? Ah, nu bytte han fil. Skönt.

Att småprata med Agneta Sjödin är okomplicerat och behagligt. Hemma på hennes stora veranda bjuder hon på iste och visar det röda skynke som hon satt upp för att begränsa insynen från förbipasserande.

Paparazziskydd?

– Ja, precis. Nu kan jag ha mina orgier här utan att någon ser, säger hon ironiskt.

Vi går förbi dottern Majas rum. På insidan av dörren finns en plansch i Indiana Jones-stil från ”Jakten på röda rubinen” med tecknade bilder på yngre upplagor av programledarna Bengt Magnusson och Agneta Sjödin.

– Fast nu vill hon sätta upp den här i stället, säger hennes mamma och visar en ihoprullad affisch från ”Pirates of the Caribbean” med Johnny Depp.

Att bli brädad av en Hollywoodsnygging har Agneta Sjödin ingenting emot. Faktum är att hon gärna skulle slippa se sig själv på stora bilder över huvud taget. Det är en del av jobbet som hon gillar allt mindre. Och det märks när intervjun börjar.

Nu växer en osynlig klyfta fram mellan journalist och intervjuobjekt. Samtalstonen blir annorlunda. Inte otrevlig, men något reserverad.

Varje gång du är på omslaget säljer Söndag väldigt bra. Varför tror du att folk vill läsa om dig?

– Det har jag ingen aning om. För att jag är snäll? Jag tycker inte att jag är mer intressant än någon annan. Jag har samma bekymmer, söker efter samma saker och vill ha kärlek som alla andra på den här jorden.

Du har sagt att du tycker att din medverkan i "Diggiloo"-turnén i sommar får för stor uppmärksamhet. Vad menar du med det?

– Jag ser det här lite som en kul grej och inte som början på en ny karriär. Jag hade hellre gjort det i det tysta, men har insett att det inte går när man är en offentlig person. Visst vet jag att jag kan sjunga, men jag ska ut tillsammans med fantastiska sångerskor som Sanna Nielsen, Jessica Andersson och Lotta Engberg. Jag kan inte mäta mig med dem och har inte heller några sådana ambitioner.

Tidigare har du signalerat att du kan tänka dig att satsa på sången. Har du ändrat dig nu?

– Jag har väl insett att det finns så mycket som jag vill göra och att jag måste välja väg. Sedan har jag inte heller det rätta självförtroendet för att satsa på sången, inte som det känns nu i alla fall. Det är kul att sjunga och det tänker jag fortsätta med - men det kan man göra hemma i badrummet också.

Det enklaste och mest lönsamma för dig vore väl att göra två konferencierjobb i veckan åt rika företag. Varför väljer du inte den vägen?

– Jag får många sådana förfrågningar, men tackar nej till nästan alla. Jag kanske gör ett sådant jobb om året. Anledningen till att det inte blir fler är att det inte känns så kul. Det skulle kännas fel att göra en massa jobb bara för att tjäna pengar. Det är viktigt att brinna för det man håller på med.

Och vad brinner du för?

– Dokumentärer, det skulle jag vilja jobba mer med. Jag har ett projekt på gång till hösten som jag inte kan berätta mer om nu. Vi ska börja planera ett pilotavsnitt som kanske kan spelas in efter sommaren.

Vad svarar du om SVT ringer och frågar om du vill ta över ”Uppdrag granskning”?

– Oj, det skulle jag få mycket skit för om jag tackade ja till. Jan Guillou skulle väl gå i taket. "Uppdrag granskning" är ett jätteviktigt och bra program, men jag vet inte om det är sådant jag brinner för. Så jag skulle nog tacka nej.

Vilka erbjudanden nobbar du utan eftertanke?

– Dokusåpor, för de intresserar mig inte alls. Jag tittar inte på den typen av tv. Varför? Därför att då sitter man och snaskar i andras liv och skitsnack i stället för att ta tag i sitt eget liv.

Ska man dra det resonemanget till sin spets har du själv inte gjort mycket vettigt i rutan. Tycker du i efterhand att du bara sysslat med trams?

– Nej, men jag har gjort många program som bara är tidsfördriv. Men det är inget fel med tidsfördriv om det är ett medvetet val. Jag står för att jag har gjort de programmen och jag har haft roligt hela vägen. Men i dag har jag andra behov och känner att det skulle vara intressant att bredda mig lite och jobba med dokumentärer. Hur smakar det, förresten? Blir du mätt på det här?

Agneta Sjödin nickar mot tallriken med snabbnudlar och köttbullar. Hon tar en paus och går och hämtar lite vatten.

Hennes hem är ljust, rymligt och med en utsikt som skulle få Ernst Kirchsteiger att gå ner i brygga. På kylskåpet finns en barnteckning som är ritad till ”Tevechärnan Agneta”. Till vänster finns peppande budord som börjar med de tre meningarna:

Jag är vacker.

Jag är bra på allt.

Jag doftar ljuvligt.

På väggen i tv-hörnan finns ett gigantiskt svart-vitt foto på Sting. I bokhyllorna samsas utskällda hjälp-dig-själv-författare som James Redfield och Deepak Chopra med Ernest Hemingway och Marianne Fredriksson.

Tidigare i år debuterade Agneta Sjödin själv som författare med boken ”Vändpunkter”. Den innehåller intervjuer med kända och okända människor som på olika sätt förändrat sina liv. I ett av kapitlen skriver hon om sina egna våndor.

Varför behövde du en vändpunkt?

– Jag var i behov av en helt annan självbild. Som livet var för fem, sex år sedan tyckte jag inte om mig själv. Och det genomsyrade hela mitt liv. Jag hade magkatarr, oroade mig för mycket och hade ett stort kontrollbehov. Så ville jag inte fortsätta.

Vad var det hos dig själv som du inte gillade?

– Jag tyckte att jag var gnällig, hade för stort kontrollbehov och oroade mig över fel saker. Jag hade ångest över saker som jag hade gjort, samtidigt som jag skapade skräckscenarier om framtiden. Och jag kunde inte förstå hur någon ville leva med mig. Hur kunde någon älska mig? Jag älskade mig ju inte själv. Det blev en ond cirkel. Så det där började jag jobba med.

Hur då?

– Jag läste jättemånga böcker om personlig utveckling, gick promenader på mornarna där jag analyserade mig själv. Och det var tufft, det där. Det är inte roligt att betrakta sig själv på det sättet. Allt det här jobbar jag fortfarande med, eftersom jag märker hur bra jag faktiskt kan må.

Varför fascineras du av livsstilsgurun Deepak Chopra?

– Det där har nog blivit lite överdrivet. Jag gjorde en intervju med honom och då trodde alla att jag låg hemma och läste Deepak hela dagarna. Så var det inte. Men för några år sedan hade jag magkatarr och tvingades genomgå en gastroskopiundersökning.

– Efter det mådde jag jättedåligt och tvingades äta Losec. Jag tänkte att ”jag är bara 30 år gammal och äter Losec, så kan det inte fortsätta”, så jag började leta efter böcker om kost. Då hittade jag ”Perfekt hälsa” av Deepak Chopra och den hjälpte mig. Annars tycker jag att man ska plocka lite här och där och skapa sin egen lära.

Din intervju med Deepak som sändes för tre år sedan blev brutalt sågad. En recensent skrev att programmet inte höll högre klass än vad som presteras på ett mediegymnasium. Hur tog du det?

– Det var så klart inte kul. Men i dag löser jag det på ett enkelt sätt, nämligen genom att strunta i att läsa tidningarna och vad de skriver om ”Kändis-Agneta”. Det blir lugnare och skönare så. Problemet är att man samtidigt blir totalt utestängd från en värld som många lever i och pratar om. Men händer det något viktigt får man oftast veta det ändå.

Har du och TV4 tagit ut skilsmässa eller bara separerat?

– Vi har separerat på så sätt att jag inte längre har ett avtal som knyter mig enbart till TV4. Men det finns fortfarande projekt som jag ska göra framöver.

Hur tog du beskedet att avtalet inte skulle förlängas?

– Jag hade det på känn eftersom jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Men det är klart att det kändes lite märkligt efter 14 år, som om man hade varit ihop med någon i 14 år och sedan skulle gå skilda vägar.

Det känns som om din karriär står i ett vägskäl nu. Vad vill du göra i framtiden?

– Du har rätt, min karriär står och väger och det känns skitjobbigt. Ibland känner jag mig lite stressad och handikappad över att jag inte riktigt vet vad jag vill göra. Jag avundas dem som redan tidigt säger "jag vill bli läkare", sedan utbildar sig och jobbar som det.

Blir det fler böcker?

– Jag vet inte. Det var läskigt att skriva ”Vändpunkter”, samtidigt som det är ganska ofarligt att skriva en intervjubok som består av andras berättelser. Jag håller på och skriver på en annan bok nu, men det är mer en roman. Men jag vet inte om det är terapi bara för mig själv eller om jag vill att andra ska läsa den. Den blir väldigt personlig, men mer än så vill jag inte säga.

Du pratar med stor kärlek om din dotter Maja. Vill du ha fler barn?

– Nej, jag tror inte det. Maja är mitt allt och min stora kärlek i livet, men jag är snart 38 år" Men man ska aldrig säga aldrig. Skulle jag av någon händelse bli gravid så skulle jag inte kunna förmå mig att göra abort.

Vad är det viktigaste du försöker lära din dotter?

– Det som min pappa lärde mig: att behandla alla lika, vara ödmjuk och tacksam. En annan sak som jag säger till Maja, och som jag önskar att jag hade haft mer koll på när jag växte upp, är att hon har rätt att bestämma över sitt liv och sin kropp. Om hon känner att det är nej så är det nej, och tvärtom.

Vad menar du?

– Det är lätt att hamna i jobbiga situationer med killar om man som tonåring är osäker och vacklande, vilket jag var. Jag kan inte gå in på detaljer med Maja eftersom hon bara är sju år, men det här är något som vi kommer att prata mer om när hon blir äldre. I dag tror jag att det är ännu värre för unga tjejer. De utsätts för en fruktansvärd stress.

Nudlarna, köttbullarna och intervjun är slut.

Agneta Sjödin verkar lättad. Hon har lyckats hålla sin nya hit-men-inte-längre-policy, trots att journalisten på ett lömskt sätt försökte få henne att prata om ex-pojkvännen Runar Sögaard och luska i om hon har någon ny kärlek.

Men han förlorade matchen.

Och det är kanske inte så konstigt. Vad ska man göra mot någon som - för att citera kylskåpsdörren - är vacker, bra på allt och doftar ljuvligt?

Fakta Agneta Sjödin

Antingen eller

Väljer ex-sambon.

Andreas Utterström ([email protected])