Drängavdragen, var är de?

RELATIONER

Klass och kön. Hur sitter de ihop? Nu när s-kongressen lagt fram någon halvmesyr till förslag om avdrag för hushållsnära tjänster (bara för gamla), så kallat pigavdrag, så fortsätter jag att slita med frågan. Hur kopplas de olika systemen till varandra? Ta pigan Lina och drängen Alfred i Emil i Lönneberga, de förföljer oss ju inte i samma grad. Begreppet ”dräng” har blivit i stort sett omöjligt i och med (den manliga) arbetarrörelsen och inte minst (manliga) arbetarförfattarre som Ivar Lo Johansson och Eyvind Johnson. Piga, däremot, är fortfarande hur laddat som helst. Det är många av oss kvinnor som lever under nya moderna villkor, som fortfarande rädda för att åter bli pigor, eller är vi det fortfarande?

Ylva Johansson, som nu föreslagit att beteckningen ”undersköterska” ska göras om till ”omvårdnadssjuksköterska”, har uppenbarligen fortfarande den rädslan? Jag med. Min mormor som kom från en släkt där kvinnorna varit byskollärarinnor, fick arbeta som kokerska och hembiträde i rika hem för att hennes mamma dog och familjen tappade sin försörjning. Jag kan inte diskutera den här frågan om avdrag för hushållsnära tjänster, som det heter, utan att det är mycket känslor inblandade. Det är ingen ”neutral” fråga för mig. Jag blir alltid arg när jag läser artiklar och krönikor av folk som inte själva har den här erfarenheten av ”under”, antingen själva eller genom sin familj. Jag tror att en viktig förklaring är att den kvinnliga delen av arbetarrörelsen inte fått ge uttryck åt den kulturella process som är nödvändig för att ge ”piga” en ny betydelse. Och upprätta kvinnorna bakom ordet, inte minst betala anständigt för jobbet de gör. Den processen har tydligen ännu inte ägt rum.

Åsa Mattsson ([email protected])