Persbrandt – gör som tjuren Ferdinand

RELATIONER

Varför jagar alla mig? undrar Mikael Persbrandt, liksom fortfarande yrvaken efter att nu i åratal ha fungerat som en av de största projektionsskärmarna för kollektiva neuroser i det här landet.

Jag blir lite orolig över bristen på insikt och dessa ständiga klaganden över att det inte finns någon respekt för ”privatlivet”. Jag säger inte att det är rätt eller bra, men fatta hur mekanismerna fungerar Micke, intresset från medias sida för dig som skådespelare är begränsat. Anledningen till att du är så jagad, att du ”säljer”, är att det finns en glödhet koppling mellan publikens behov (skapade eller ej kan diskuteras) av dig som sårad tjur och ditt eget behov av att fylla på med bekräftelse.

Ju mer jag tänker på det, desto mer påminner den här Persbrandt-cirkusen om en tjurfäktning. Jag förstår att du tycker att det har gått väldigt långt, du måste själv bryta kopplingen, annars tar jakten inte slut. Gör som Ferdinand, sätt dig under korkeken och lukta på blommorna! Läs gärna en bra bok också därunder eken. Försök till exempel få tag i Peter Trachtenbergs delvis självbiografiska bok ”Casanovakomplexet” från 1988, en studie över män som försöker fylla inre tomhet på olika sätt, främst med kvinnor. Peter Trachtenberg är performanceartist, har själv varit missbrukare och har efter ”Casanovakomplexet” skrivit flera andra böcker med

fokus på sambanden mellan missbruk, lidande och sökandet efter mening. Jag tror det kan vara något för dig.

Veckans man: Fadde Darwich

Mannen på proppskåpet. Det låter som en ganska bra titel på en roman. Det finns ju en sån man i verkligheten också, vaktchefen på Spy Bar, Fadde Darwich, en storväxt, cool kille med makt över Stoclholms nattliv, en kille som vant pekar ut vem som får komma in och vem som inte får komma in i värmen. En sorterare, en som väljer, en som dessutom blivit mordhotad av ratade gangsters utan att åtminstone offentligt göra så stor affär av det hela. Man kan säga att Fadde Darwich byggt en rätt tuff rustning åt sig.

Men när det kommer till kärlek... oj, oj... då är den där rustningen som ett rispapper. Då är det helt andra skikt i psyket som aktiveras, verkar det som. När det gäller kärlek är Fadde Darwich som en kvinna, och jag menar då att han är som den gamla manliga önskedrömmen om figuren ”Kvinnan”, alltså hon som står där med stora famnen, vänligt förlåtande, vad han än gjort. Nu har nämligen Fadde enligt uppgift tagit tillbaka Linda Rosing igen, trots hennes senaste bravader. Man undrar om Fadde aspirerar på att bli nattklubbsvärldens Maria Bonnevie? Om man verkligen älskar någon har man väl rätt att säga ifrån också?

Åsa Mattsson ([email protected])