”Ändå tar vi kniven och skär oss”

Elin Lindqvist om generationen som har allt – utom kärlek

RELATIONER
Foto: Johanna Jansson
Elin Lindqvist, 22 år.

Vi har fått allt och ändå är vi olyckliga. Vi har blivit ompysslade, omhändertagna, kramade och lyssnade till. Vi har garderober som skulle kunna klä hela familjer och mat som skulle räcka till tre indiska bröllopsfester. Ändå tar vi kniven och skär oss.

Vilka vi är? Vi är 20 plus och bosatta i rika länder med öppna skolor och steriliserade sjukhus. Vi är uppvuxna i frid och fred. Vi är starka, multikulturella och allmänbildade. Vi vill förändra världen och står kritiska till konsumtionssamhället. Vi är globala och talar många språk. Vi är inte rädda för att lämna allt och starta upp eget från en dag till en annan. Vi är hälsomedvetna, rättvisa och kloka. Ändå tar vi kniven och skär oss.

Det är lätt att skylla på media. Det är alldeles för enkelt att klaga på tv och tidningar och påstå att det är media som uppmuntrar oss att vara självdestruktiva. För media, det är du och jag. Det är vi själva som producerar artiklarna och tv-serierna. Det är vi själva som skapar behovet därför att det är så vi mår helt enkelt. För djävligt. Vi som fått allt.

Vi har dåligt samvete för att vi mår dåligt. Därför verkar vi egensinniga och självständiga utåt. Vi behöver inte någon och vill inte ha någon hjälp. Vi är andra generationens skilsmässobarn och har aldrig trott att vi kan förlita oss till familjen.

Vi ser det som en självklarhet att förlora oskulden när vi fyllt femton. Kk och one-night-stands är för oss vad dating var för andra, och det är inget fel med det. Sex är något vi gör för att det är roligt och skönt och gratis dessutom. Det kostar några drinkar, kanske lite kläder och några timmar framför spegeln, men det är värt det. För det är bara i väntan på något bättre, något större. Den riktiga kärleken?

Ingen av oss vill säga det. Ingen av oss vågar tro på den. Vi har sett allt för många splittrade familjer, skrik, tårar och bråk. Vi växte upp med sambo, delsbo, särbo, mambo. Inte behöver vi ömhet eller kramar. Vi är stålsatta. Starka. Modiga. Mogna. Visst.

Och det stumma skriker efter kärlek.

Elin har tidigare skrivit:

Läs också

Elin Lindqvist ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM