"Pappa försökte köra ihjäl mig"

Fatima rymde för att slippa bli bortgift

Foto: malin arnesson
GIFT - ELLER HORA Fatima var bara 16 när hennes pappa genom hot och misshandel tvingade med henne till hans hemland Marocko där hon förlovades med en äldre man. Tillbaka i Sverige rymde hon för att komma undan tvångsäktenskapet. Pappan ansåg sin ”heder” kränkt och försökte köra över henne med bilen, en farbror hotade henne med pistol. I dag lever hon under skyddad identitet och försöker skapa sig en ny tillvaro.
RELATIONER

När Fatima inte ville gifta sig fick hon stryk av sin pappa.

Hon var 17 år när hon kontaktade myndigheterna och rymde hemifrån. Socialtjänstens svar var: Gå tillbaka till familjen.

- Det finns en lag i Sverige om att barn inte får bli bortgifta eller misshandlade - varför gällde den inte mig? undrar Fatima.

- Svenskar lever för sina barn. Om barnen är lyckliga är ni lyckliga, men i vår kultur tvingas barnen leva för sina föräldrar, säger Fatima.

Hon är ett av "Heders"-kulturens offer. Hon är också en rebell som har haft modet att kämpa för rätten att bestämma över sitt eget liv.

- Mitt helvete började när jag kom i puberteten. När jag fick bröst blev det viktigt vad folk tyckte och tänkte. Jag var uppkäftig hemma och blev ofta misshandlad av min pappa och min farbror.

Fatima fick inte umgås med killar, inte gå på disko och förväntades gå direkt hem från skolan.

- Men de hade ingen aning om att jag skolkade. Den enda fria tid jag hade var ju under skoltid - det förstörde min skolgång.

När hennes bror blev tillsammans med en svensk tjej öppnades plötsligt ett fönster mot friheten. Under förevändning att hon skulle träffa brorsans flickvän kunde hon smita in till stan för att gå på bio eller titta i affärer. Men dubbellivet avslöjades.

"Jag fick så mycket stryk"

- Pappa tyckte att i stället för att bli en hora, skulle jag giftas bort. Jag var bara 16 år och jag ville inte men jag fick så mycket stryk så till slut gav jag upp och följde med hem till pappas hemland Marocko.

- När vi kom dit sa pappa: Antingen förlovar du dig - eller också kommer du aldrig mer tillbaka till Sverige. Mannen jag förlovades med var 30 år, en jätteäcklig gubbe!

Fatima höll god min och låtsades vara med på förlovningen men när hon kom hem till Sverige berättade hon om tvångsäktenskapet och visade bilder från förlovningen för sina klasskamrater.

En lärare fick höra talas om vad som hänt och anmälde det till socialtjänsten som startade en utredning. Under tiden bestämde sig Fatima för att rymma.

- Jag tog lite kläder varje dag i min skolväska när jag gick på morgonen och gav dom till en väninna.

"Flytta hem igen"

En kväll gick misshandeln av Fatima överstyr. Med krossat näsben sökte hon upp sin socialsekreterare som placerade henne i ett skyddat boende hos en kvinnojour.

- En vecka senare kom han och sa att nu får du packa dina saker, du ska flytta hem till din familj igen! Det fanns ingen grund för att tvångsomhänderta mig, trots att jag hade berättat om misshandeln och om tvångsäktenskapet!

- Jag fattar det inte. Det finns en lag i Sverige om att barn inte får bli bortgifta och misshandlade - varför gällde den inte mig?

Fatima greps av panik, rymde från kvinnojouren och drev runt på stan. I sin förtvivlan försökte hon ta sitt liv och hennes nästa minne är att hon vaknar upp på ett sjukhus.

Nu förstod hennes mamma allvaret och gick med på att socialtjänsten tog över ansvaret för Fatima. Men hennes pappas "heder" hade kränkts.

"Ingen hjälpte mig"

- Han och min farbror skulle döda mig. En gång var pappa nära att köra över mig med bil, men en lyktstolpe kom i vägen. En annan gång drog min farbror sin pistol mot mig men ett syskon gick emellan.

Hoten mot Fatima bedömdes som så allvarliga att hon fick ett larmpaket och skyddad identitet. Hon var 17 år och under de kommande två åren skyfflades hon runt bland ett tiotal olika bostäder, kvinnojourer och egna lägenheter i olika förorter.

- Jag kände mig som en ryggsäck, levde för dagen, packade och flyttade hela tiden. Vissa dagar hade jag inte mat för dagen. Samtidigt var jag så arg, hade så mycket aggressioner att jag bara slog sönder saker. Men ingen hjälpte mig med att få prata om det jag hade varit med om.

"Får se om jag klarar det"

Hon berättar sin historia för att andra tjejer ska slippa gå igenom det hon har gjort.

- Alla svek mig. Mina föräldrar och min släkt ville döda mig och soc tog mig inte på allvar! Jag hade behövt en kontaktperson, någon som kunde guida mig rätt men jag fick klara mig helt på egen hand. Det kunde ha gått hur som helst för mig.

I dag, säger Fatima, har hon tagit sig upp på fötter. Hon har en egen lägenhet, jobbar inom omsorgen och har planer på att plugga vidare.

- Men jag tar dag för dag. Vi får se om jag klarar det, jag har lite svårt med koncentrationen.

Fotnot: Namnen i artikeln har ändrats av hänsyn till den intervjuades säkerhet.

Anna Larsson