”Nu längtar vi efter barn”

Mirakel-Marie om den starka kärleken till maken Jan

1 av 3 | Foto: Kristin Lidell
TÄNDE TILL PÅ EN FEST Efter att ha varit kompisar i flera år, såg de varandra på en fest, på ett sätt som de inte gjort förut…
RELATIONER

MUNKEDAL

Hon är skolfröken som fick hela Sverige på fall.

Själv föll Marie Lindberg pladask för en av sina bästa kompisar.

Hon och maken Jan hade känt varandra i flera år när det plötsligt sa klick på en fest.

– Vi pratade hela natten. Sedan kysstes vi. Och så var det klart, jag fick nyckeln till hans lägenhet.

De träffades för nio år sedan. Men Marie och Jan Lindberg beter sig fortfarande som nyförälskade turturduvor när Söndag hälsar på hemma i Munkedalsvillan. Han nyper henne, hon fräser till. Han biter henne lekfullt i örat.

– Vi är bra på att ta vara på vår tid tillsammans, förklarar Marie och skrattar.

Jan är musiker, basist i dansbandet Date, och är ofta borta på spelningar.

– I regel är jag själv från torsdag till söndag kväll, berättar Marie.

Hur är det att vara ensam så mycket?

– Det är klart att man kan svära över det ibland, när jag får gå på bröllop och fester ensam, men vi tär aldrig på varandra och har aldrig haft det på något annat sätt.

Är du svartsjuk när han är ute och spelar?

– Nej, jag har aldrig varit det. Jag kan snarare tycka att det är häftigt om andra människor kan se det jag ser, att han är vacker.

Pratade hela natten

De träffades på en fest 1998.

– Jag och Jan hade varit kompisar i flera år. På festen satt vi och pratade som vi alltid hade gjort och såg plötsligt varandra på ett helt annat sätt. Jag insåg att ”den här människan ska jag leva resten av mitt liv med”. Ingen av oss hade haft några långa förhållanden innan, men vi satt och pratade till klockan sex på morgonen, kysstes och sen var det bara klart – jag fick en nyckel till hans lägenhet.

Jan inflikar med en leende:

– Jag tänkte att det var lika bra, för då skulle hon inte försvinna.

Marie beskriver sin man som ”vacker”, men sitt eget utseende har hon aldrig tänkt mycket på.

Fått frierer

Att hon är smal är genetiskt från pappan. Att hon är skelögd stör henne ibland, men hon har aldrig fått kommentarer om det, varken som barn eller vuxen. Hon ser sig inte som varken snygg eller ful. Och att hon nu efter Melodifestivalsskrällen i Scandinavium har fått frierier genom insändare i Aftonbladet skrattar hon bara åt.

– Jag kände mig jättefin på scenen men jag tänker inte så mycket på mitt utseende. Med det jobbet jag har så behöver jag inte vara sminkad, och jag vill inte förmedla det till barnen heller.

Vad skulle du säga om en herrtidning ringde och ville ha bilder på den ”snygga lärarinnan”?

– Nej... de gör snygga bilder men det är inte min grej. Jag vet inte hur föräldrarna till mina sjuåriga skolbarn skulle reagera, det skulle kännas jäkligt skumt. Inte för att jag vill vara helylle eller präktig, men det skulle kännas jättekonstigt.

”Jag är en typisk fröken”

Marie återkommer flera gånger till barnen i skolan, och hur de skulle se på saker som hon gjorde, eller sa. Hon erkänner utan omsvep att hon är ”en typisk fröken”.

– Jag är en sån där som räknar in folk och ser så att alla är med. Jag knäppte jackan på Jan en gång. Han bara kollade på mig och frågade vad jag höll på med. Blir man sådan för att man är lärare eller blir man lärare för att man är sådan?

Vill ni ha egna barn?

– Det är klart! Det är nästa naturliga steg. Och vi är ju över 30, så himla länge får det inte dröja. Men det kommer när det kommer.

Marie Lindberg är så långt ifrån schablonbilden av en popdiva man kan tänka sig. Hon satte sig på Scandinaviums scen, sjöng den egna låten ”Trying to recall” och fick tv-tittarna att kasta sig på telefonerna.

Marie har förklaringen:

– Jag tror att tv-tittarna kan identifiera sig med mig. Att det här är en saga som faktiskt kan hända, säger hon.

Musikintresset är medfött. Hemma hos mamma Elisabeth och pappa Rolf i barndomshemmet i Kungshamn fanns det alltid musik nära till hands.

– När vi hade folk hemma satt vi och spelade och sjöng. Jag började sjunga redan innan jag fick tänder.

”Det är så overkligt”

Lilla Kungshamn var ett samhälle med 3000 invånare. Marie säger att ungdomarna hade två val: att hålla på med sport, eller musik. Hon valde det senare.

– Vi var ett stort kompisgäng som alltid höll ihop. Vi var inte de coolaste typerna, men vi hade roligt. När de andra drack folköl spelade vi och sjöng. Orkester, dans och läxor tog all min tid.

Och nu har det hårda engagemanget gett henne en finalplats i Melodifestivalen.

– Det är en ära att få lov att göra det här. Det är så overkligt att jag inte förstår, men jag hoppas att folk vet att jag är tacksam.

Marie Lindberg

Marie om...

Carina Bergfeldt

ARTIKELN HANDLAR OM