Vården sviker efter missfall

”Jag skickades hem för att föda mitt döda barn”

RELATIONER

Nätterna var värst.

I flera månader efter missfallet sov Patricia med babykläderna tätt intill sig.

Och självmordstankarna kom.

– Jag fick ingen hjälp från sjukvården, säger hon.

Foto: Anders Deros
Patricia Silvervind, 39, fick ett sent missfall och drabbades av svår sorg. Sedan tidigare har hon två barn, 12 och 20 år.

Årets första raketer över himlen.

Patricia Silvervind, 39, hade verkligen lagat den där nyårsmiddagen trots att hon egentligen inte orkade. Hon hade för ont.

Bara två veckor tidigare hade läkarna kommit med sin dom: missfall i femte månaden.

– Jag hamnade i chocktillstånd och bara grät, säger hon.

Eftersom det var Patricias första missfall startades ingen utredning. Ingen på sjukhuset erbjöd henne heller något samtalsstöd.

I stället skickades hon hem med en påse tabletter.

Och ett dött barn i magen.

– Jag fick nån medicin som skulle sätta i gång värkarna. De tyckte att jag skulle få ut fostret hemma.

Störtblödningar

Kanske var det därför hon mådde så dåligt som hon gjorde denna nyårsafton 2004.

Men det skulle bli mycket värre.

Några minuter efter tolvslaget kände hon hugget i magen.

– Det kom några riktiga störtblödningar. Det var blod överallt och köket såg ut som ett ? slakthus. Min dotter blev hysterisk när hon såg mig och jag rusade in på toaletten. Jag låste dörren för att hon inte skulle behöva se fostret.

Patricia var nära att förblöda. Hon fördes akut till sjukhus och blev kvar i tre dagar.

– Då och då kom någon och tittade till mig. Det var fruktansvärt att ligga och ha ont som vid en vanlig förlossning.

Inte heller den här gången erbjöds hon kuratorshjälp. Efter skrapningen skickades hon hem.

– Det var då den riktiga sorgen kom. Jag mådde så dåligt att jag bara låg och grät. Jag hade köpt babykläder och jag sov med dem i säkert ett halvår efteråt.

Ingen förstår

– Man har ju aldrig träffat det här barnet, men det är som att förlora någon nära. Ingen i ens omgivning förstår att man är så ledsen. De tycker bara att man ska gå vidare. Men för mig kom självmordstankarna och jag sökte hjälp inom psykvården.

Hur känner du inför sjukvårdens bemötande?

– Man ska inte behöva föda ut ett dött foster hemma när man är i femte månaden. Det var nog därför jag mådde så

dåligt av allting. Så behandlas inte ens djuren på djursjukhus.

Inhuman vård

– Om man ska göra en abort får man alltid prata med en kurator. Men vid missfall får man inget stöd alls. De verkar inte ta sorgen på allvar, säger Patricia.

Rösten stockar sig ofta. Men Patricia har bestämt sig för att berätta – för andras skull.

– Vården är inhuman. Det måste bli en ändring på det här.

Sorgen får hon nog alltid leva med. Och hon blir ständigt påmind:

– Vart jag än går ser jag små barn. Jag tänker att så gammalt skulle mitt barn vara nu.

Läs mer:

Var tredje graviditet slutar med missfall. Sorgen kan vara lika svår som när en nära anhörig dött, visar unik forskning. Men sjukvårdens stöd är alldeles för dåligt. Mejl där läsare berättar om nonchalans och oförståelse har strömmat in till Aftonbladet Kvinna.

Björn Solfors

ARTIKELN HANDLAR OM