”Jag blev kär i min ungdomskärlek”

Efter 31 år hittade sexologen Malena Ivarsson tillbaka till Henry Unger

2003. Paret möts igen, båda med barn och två kraschade äktenskap i bagaget. Förälskelsen blossar upp igen.
RELATIONER

De var unga, förälskade och drömde om en framtid ihop.

Ändå skiljdes deras vägar åt.

Trettioett år senare har de blivit ett par på nytt.

– Jag har hela tiden känt att det fanns något oavslutat mellan mig och Henry, säger sexologen Malena Ivarsson.

Foto: privat
1972. Malena Ivarsson, 23, och Henry Unger, 27, är unga, vackra och kära. Men relationen får ett abrupt slut.

Det är sommaren år 1972. Tjugotreåriga Malena Ivarsson befinner sig på Torö i Stockholms skärgård, där den fyra år äldre pojkvännen Henry Unger har sitt lantställe. De har känt varandra i ett tiotal månader och har bara ögon för varandra. Prästdottern Malena fascineras av konstnären Henrys sårbarhet och han är lycklig över att ha träffat en flicka som delar hans intresse för religion och existentiella frågor. De njuter av varandras närhet och leker med tanken på en gemensam framtid.

”Vi var för unga”

Men livet vill annorlunda. När det är dags för Malena att återvända till studierna vid socialhögskolan i Lund får hon en svår depression. Hon läggs in på sjukhus och blir kvar i fyra månader. Relationen till Henry får ett abrupt slut.

– Vi var alldeles för unga för att klara av den kris jag hamnade i. Henry hälsade på mig på sjukhuset men förstod nog inte riktigt hur allvarligt det var, säger Malena.

De förlorar kontakten med varandra och fortsätter sina liv var och en på sitt håll. Malena påbörjar en karriär som sexolog och samlevnadsexpert och blir så småningom ett känt ansikte i var mans hem. Henry skapar sig ett gott renommé som etsare och Gouache-målare.

Vägarna korsas

Under årens lopp korsas deras vägar sporadiskt en handfull gånger på olika kulturella tillställningar.

– Vi utbytte mest artigheter. Men efter att ha råkat på varandra på varuhuset NK en gång gick vi faktiskt ut och åt middag. Då märkte jag att vi hade mer gemensamt än gamla minnen. Jag kände en attraktion för Malena, men hade precis träffat en tjej. Och Malena var gift, säger Henry.

Malena var inte lika imponerad av sin ungdomskärlek.

– Jag kände att vi hade så mycket att ta igen. Men Henry pratade nästan bara om sig själv, säger hon.

Ville inte älta

Henry fyller i:

– Det var inte lika viktigt för mig att älta det som varit. Jag har haft min kamp med det förflutna och gått länge i terapi. Jag kände inte att jag behövde bli påmind om den.

Sju år senare, den 1 mars i år, möts Malena och Henry igen av en slump på en gata i Vasastan i Stockholm.

Henry har precis kommit hem från en rundresa i Öst-afrika. I handen har han en kasse med bilder han just framkallat.

– Vi var båda singlar, ensamma och deppiga. Henry började visa mig bilderna på gatan och vi bestämde att vi skulle ses igen. Vi träffades några gånger men fick ingen bra kontakt. Jag var mest arg. Jag hade fastnat i bilden av Henry som tjugosjuåring. Det kändes som att vi hade en oplockad gås. För Henry var det nog lättare att vara med mig i nuet eftersom han kunnat följa mig i tv och tidningar, säger Malena.

Inbjudan till Capri

Men så bjöd Henry ner Malena till sitt hus på den italienska ön Capri. Då lossnade allt. De drack vin, diskuterade psykologi och pratade om det som hänt. Men båda var på sin vakt.

– Efter två kraschade äktenskap kastar man sig inte in ett nytt förhållande. Jag har levt ett ganska tufft liv och gått länge i terapi. På Capri var det som att all rädsla släppte.

– Tillsammans med Malena kände jag mig helt fri och accepterad. Vi kunde skoja om våra fel och brister, men här fanns också en djupare dimension – ett allvar och en total ärlighet, säger Henry.

Malena, som även hon har två äktenskap bakom sig, förvånades över hur mycket Henry hade förändrats.

– Jag mindes Henry som en självsäker och lite bortskämd ung kille som visste hur han ville leva sitt liv. Nu fick jag en helt annan bild av honom. Det var så läkande att prata igenom det som hände mellan oss. Henry hjälpte mig att få kontakt med de känslor jag trängde undan i samband med min depression, säger Malena.

De känner en stor ömhet för varandra och är övertygade om att det är de två för resten av livet. Att det skulle ta trettioett år innan cirkeln kom att slutas är ingenting någon av dem sörjer.

– Nej, jag skulle inte vilja ha mitt liv ogjort. Mina barn är det bästa som hänt mig. Jag tror att det finns en mening i att jag och Malena inte återförenats förrän nu. Vi behövde de här åren för att hitta oss själva, säger Henry.

Ingen maktkamp

– Det finns en sådan lätt energi mellan oss idag. Vårt förhållande är varken skuldtyngt eller försvarsinställt och vi har inget behov av att göra om varandra.

– Maktkamp är inte viktigt. Så hade vi nog inte känt som unga. Jag tror också att det underlättar att vi båda har barn sedan tidigare. Det ökar förståelsen, säger Malena.

Nneka Amu