”Jag vill inte att mina flickor ska ses som sexobjekt”

Linda Bergling är pastor – och mamma till stystrarna Graaf

RELATIONER

Hon drogs med självmordstankar och depressioner. Men Linda Bergling fann Gud och blev mamma till Hannah och Magdalena Graaf.

Livet fick en mening.

Nu ser hon döttrarnas liv utfläkta på löpsedlarna.

–?Det är jättejobbigt ibland, men jag är ingen dununge som sätter sig och gråter, ­säger Linda.

Foto: BÖRJE THURESSON
Gåvor De två söta chihuahuorna är gåvor från döttrarna. När Hanna blev gravid med William fick hennes vita Bimbo flytta hem till Linda. Den svarta Bosse är en gåva från Magdalena. "Han var en omplaceringshund som hon visste att jag, av kärlek och omtanke, inte kunde säga nej till", berättar Linda.

När Linda Bergling var sex år gammal höll ett busstreck hemma hos morfar på att kosta henne livet.

–?Jag hällde ut hans mediciner på sängen och åt upp dem. Sen la jag mig på en soffa för att sova. Långt senare upptäckte min familj att det inte gick att väcka mig.

På sjukhuset fick de höra att det var omöjligt att magpumpa Linda eftersom det hade gått för lång tid. Bäst att de förberedde sig på att hon kanske skulle dö under natten.

Hade självmordstankar

Linda överlevde.

Värre var det med morfadern. Han var så sjuk av oro för sitt lilla barnbarn att han dog.

–?När jag kom hem från sjuk­huset var det begravning med ­öppen kista. Morfar var alldeles blå om händerna och jag tyckte att det såg jätteläskigt ut.

Den här händelsen har satt djupa spår i Lindas liv. Och den ledde till att hon redan som sexåring kände sig deprimerad och drogs med självmordstankar.

Något som följde med henne fram till vuxen ålder.

–?Jag sökte hela tiden efter ­livets mening. Inget gav mig inre tillfredsställelse. Varken fester, killar eller skolan. Vad jag än gjorde så fanns tomhetskänslan kvar.

Har funnit inre ro

Vägen var lång och åren många, men i dag har Linda funnit lyckan och sin inre ro. Hon är frälst. Och sedan många år driver hon frikyrkan Arken i Kungsängen med en församling på 500 medlemmar tillsammans med maken Gunnar Bergling.

Foto: Börje Thuresson
Pastor Linda och Gunnar Bergling leder församlingen Arken i Kungsängen utanför Stockholm. Foto: BÖRJE THURESSON

Resan mot ett lyckligare liv, och erfarenheterna den bar med sig, har Linda haft stor nytta av som mamma till de mycket omskrivna döttrarna Magdalena och Hannah Graaf, kända som Sveriges första utvikningssystrar. Som dessutom aldrig hymlat med att de har silikonbröst. Eller med sina kärleksrelationer.

Magdalena är gift med fotbollsmålvakten Magnus Hedman och deras ”på och av”-äktenskap har prytt tidningarnas första­sidor. Magdalena skrev också en uppmärksammad självbiografi­ ­förra året, ”Det ska bli ett sant nöje att döda dig”, om sitt livsfarliga­ ­äktenskap med Jorma, pappan till hennes förstfödde son Isak.

Hannah i sin tur har ett förflutet tillsammans med en kriminell man. Och har dejtat fotbollskungen Martin Dahlin. Hon har också barn med musikproducenten Andreas Carlsson och pr-mannen Daniel Boudal. Varje steg systrarna tagit de senaste åren har bevakats av pressen.

Gick på nattklubb

Hur är det egentligen att se sina döttrars liv utfläkt på löpsedlarna? Linda vet.

–?Ibland är det jättejobbigt, men jag försöker hela tiden se ­framåt och tänka på hur jag kan stötta dem. Jag är härdad eftersom jag jobbar mycket med människor i nöd. Jag är ingen dununge precis som sätter sig och gråter.

Att intervjua Linda Bergling är inte svårt. En fråga ställs och en hel harang häpnadsväckande anekdoter bubblar glatt ut ur munnen på henne.

Som när Linda, 21 år gammal, följde med Svenska missionsförbundet till Afrika för att söka meningen med livet.

–?Där satte jag skräck i hela ”tantmaffian”. Jag ville absolut inte gå i kyrkan. Gick på nattklubb och rökte hemska cigarretter i stället. Efter ett år blev jag hemskickad. Sen fick jag höra att de bestämt sig för att aldrig ta med någon icke-kristen på missionsresa igen, säger Linda och ler stort.

Senare förlovade Linda sig med en diplomat i Kongo, där hon för övrigt hamnade mitt i en krigszon.

–?Men jag undkom med blotta förskräckelsen, säger hon.

Hade ett agg mot kyrkan

Linda flyttade med fästmannen till Paris och började plugga, men klarade inte av franskan utan fick flytta hem igen. Hon pendlade fram och tillbaka ett tag, ständigt sökande efter livets mening. Linda blev vänsterradikal och deltog i militanta demonstrationer. Det var vid den här tiden livet tog en drastisk vändning.

–?Jag och mina kompisar skulle gå med i en Vietnamdemonstration i Uppsala. Jag stod och väntade på dem utanför en kyrka när jag plötsligt hörde en röst som sa ”gå in och värm dig i kyrkan”. ”Aldrig i livet att jag går in i kyrkan” svarade jag högt och argt. Men det var som om jag drogs in. Där inne fick jag syn på två killar med uppsträckta händer. ”Sitter ni här och fångar flugor” frågade jag. Jag var väldigt aggressiv av mig på den tiden.

Blev nyfiken

Men på något sätt lyckades killarna vända Lindas agg till nyfikenhet. Dagen efter följde hon med dem på ett väckelsemöte. Hon blev frälst. Sen bröt Linda upp med fästmannen i Paris och slog följe med en grupp kristna hippies som kallade sig ”Jesusfolket”.

–?Fattigdomsideal, långt hår, kuddar på golvet, sojabönor och morötter, sammanfattar hon de fem år hon levde tillsammans med folket.

–?I dag förstår jag att det var ­lite för radikalt. Jag fick sälja allt jag ­ägde. Vi bodde i tält och fick ­bryta upp från allt.

I gruppen fanns också Kenneth, Magdalenas och Hannahs pappa.

–?Det är därför mina flickor är så vackra, han var jättevacker! Men det oroade mig mycket att han ­hade ett förflutet med droger.

Gifte sig efter några veckor

Bara några veckor efter att Linda och Kenneth träffades, bestämde de sig för att gifta sig. Mest för att man var tvungen att vara gift om man skulle hänga med ”Jesus­folket”.

–?Min mamma svimmade ­nästan när hon fick höra det. Hon hade rätt, det var ren idioti.

Paret gifte sig i en iskall kyrka på julafton.

Lindas brudbukett bestod av blommor hon tagit från en vas på ett kafé för alkoholister. Klänningen var gammal och knuten med ett rep i midjan.

–?De enda bröllopsvittnena var några luggslitna gatuevangelister. En av dem hade svår skabb på armarna och kliade sig oavbrutet.

Ångrade sig

Redan dagen efter ångrade Linda sig. Men då var det för sent.

–?Jag tänkte att jag fick ta ansvar för mina handlingar. Ärligt talat så tror jag inte att Kenneth var speciellt kär i mig heller. Vi visste nog båda att det kunde sluta i skilsmässa. Men vi hade fina stunder ihop ibland. Och vi fick ju våra fina flickor Magdalena och Hannah.

–?Tjejerna tyckte att livet var jättemysigt. Vi fiskade, tillverkade­ leksaker av kottar och byggde teaterscener. Jag trodde inte på dagis, så de fick vara hemma. Men vi var lite för avskärmade, det blev för mycket.

Linda fortsatte sitt sökande, fast nu inom Svenska kyrkan. Hon blev diakoniutbildad i Uppsala. Skillnaderna mellan henne och flickornas pappa blev för stora.

–?Jag var diakonissa och såg ut som en nunna. Han var fortfarande­ mer som en hippietyp och föll tidvis tillbaka till sitt gamla liv med droger. Jag tyckte att hans liv var oförenligt med den kristna tron.

”Viktigt att förlåta”

Linda säger att hon försökt föra över vissa grundläggande värderingar på sina döttrar under deras uppväxt. Som att de ska vara rädda om sin personlighet och inte gå in i relationer där de bryts ner. Hon har velat lära dem att det är viktigt att förlåta.

–?Som när Hannah blev gravid med Andreas. Han var troligtvis inte emotionellt mogen att ta emot ett barn och hon hade ingen kontakt med honom under hela graviditeten. Men jag föreslog ändå att han skulle komma på förlossningen. Det gjorde han. Andreas höll den lille pojken i sina armar. Nu är han en jättebra pappa.

Och aldrig har förmågan att förlåta satts så mycket på sin spets som när Magdalena var på flykt från sin våldsamme make Jorma som hade misshandlat henne under flera år.

–?Vi sa till Jorma att om du löser den här situationen på ett bra sätt och lämnar Magdalena i fred ska vi hjälpa dig med pojken och framtiden. När han kom ut ur fängelset kunde vi fortsätta tillsammans. Sedan dess har han varit gäst här många jular, säger Linda och ler stolt.

–?Det kändes så viktigt att han fick vara en del av Isaks liv.

Foto: Andreas Lundberg
Döttrarna Magdalena och Hanna Graaf. "Jag ber mycket för dem, att de ska hitta fram till relationen med Jesus. Jag kan lära dem om religion, men relationen måste de skaffa själva", säger Linda. Foto: ANDREAS LUNDBERG

Avskyr utvik

Hon säger att det egentligen inte är så konstigt att flickorna hamnat i destruktiva förhållanden med män. Linda valde ju själv män som inte var bra för henne när hon var ung.

–?Den förste man som jag har haft en sund relation med är min nuvarande man Gunnar. Och jag var 35 år gammal när vi träffades.

Relationen till män är en sak, svårare har det varit för Linda att känna förståelse när det gäller tjejernas nakenexponering i tidningarna.

Något som hon faktiskt själv tackade nej till när hon var ung.

–?Jag har sagt åt dem att jag ­avskyr sånt. Jag vill inte att mina flickor ska ses som sexuellt eftertraktade objekt. Och egentligen tycker jag inte att man ska bröstoperera sig. Men att Maggan gjorde det var ändå okej eftersom hon var anorektisk och såg ut som ett litet skelett efter relationen med Jorma.

”Jag skämdes”

Först ut med silikonbröst var Hannah.

I samband med det var hon också den första av systrarna att vika ut sig i tidningen Slitz.

Något som tog hårt på mamma Linda.

–?Jag skämdes när min vackra Hannah vek ut sig. Då hade vi ett ordentligt gräl. Men nu när jag tänker på bilderna var de faktiskt ganska vackra jämfört med hur bilder kan se ut i dag.

Linda har frågat sina döttrar varför de tog de där avklädda bilderna, om det var någon slags revolt mot henne som mamma.

–?Men det säger att det inte hade med det att göra. Det var viljan att prova på. Äventyret. Så kände ju jag också när jag var ung. Fast jag var förstås värre på många sätt, säger Linda och skrattar.

Skriver bok om sitt liv

Men även om hon förlät tjejerna för utviken, var det svårare för somliga att acceptera att Linda hade så utmanande döttrar.

–?Jag har fått många elaka brev och samtal. En person skickade nakenbilder på Hannah från tidningen Slitz och frågade om jag hade sett dem. En annan skickade ett brev med bajs i ... Jag har förstås känt mig prövad ibland, men jag har funnit stort stöd i min församling.

Linda säger att hon har vakat över döttrarna som en örnmamma under åren, beredd att fånga upp dem om de skulle falla. Och hon tycker att de lämnade boet alldeles för tidigt, när de var 18.

Foto: tv 4
Systrarna Graaf med sin mamma. Foto: TV4

Men just nu är det sig själv hon koncentrerar sig mest på. Linda skriver nämligen på sista kapitlet i boken om sitt liv. Och i den hemtrevliga villan i Kungsängen är matsalsbordet belamrat med gamla fotografier och dokument från svunna tider.

Här ligger också högvis med broschyrer från Lindas församling Arken och allt hjälparbete hon ägnat sig åt i världen under sina 21 år som pastor i kyrkan.

–?En dag sa Gud åt mig att jag skulle bygga hundra hus. Än så länge har det blivit ett femtiotal olika barnhem och hjälpcenter runtom i världen, säger Linda.

Hjältar enligt Times

Magdalena och Hannah är också involverade i hjälparbetet och har ett eget barnhem med skola för 250 barn i Nagapur i Indien, ”The Graaf­ sisters childrens centre”.

För fyra år sedan tillägnade Times Magazine hela tidningen åt 36 personers hjälteinsatser i världen. Magdalena och Hannah var med som enda svenskar. Och det måste vara så långt man kan komma från att vara ”de lättklädda systrarna Graaf ” i ett herrmagasin.

–?Jag är så stolt över mina flickor. Vi pratar faktiskt om att sätta igång ett nytt, spännande projekt snart, säger Linda och ler stort.

ARTIKELN HANDLAR OM