”Att sörja ett foster är inte allmänt accepterat”

RELATIONER

Sorgen efter ett missfall kan vara lika tung som vid en nära anhörigs död.

Men vården ger för dåligt stöd.

– Personalen behöver mer utbildning, säger forskaren Annsofie Adolfsson.

”Papporna sörjer också”, säger Annsofie Adolfsson.

Många läsare har hört av sig till Aftonbladet under hösten och berättat om sina missfall. De flesta vittnar om exakt samma sak.

Nonchalans och oförståelse i vården.

– Det var just därför jag gjorde min avhandling, säger Annsofie Adolfsson, barnmorska vid kvinnokliniken i Skövde och doktor i obstetrik och gynekologi.

Ingen kvinnofråga

Genom intervjuer med drabbade kvinnor har hon undersökt deras upplevelser av skuld, sorg och tomhet.

– Reaktionerna är desamma som vid förlusten av en nära anhörig. Men det är inte allmänt accepterat i omgivningen att man får sörja ett foster.

Och sorgen är ingen kvinnofråga, menar Adolfsson.

– Männen sörjer tidiga missfall lika mycket som kvinnorna, enligt en intervjustudie som gjorts i England.

25 000 fall

Bara i år får ungefär 25 000 kvinnor missfall i Sverige. Var fjärde kvinna som får barn har minst ett missfall bakom sig.

Men trots att problemet är så vanligt brister kunskaperna i vården.

– Det finns ett klart utbildningsbehov hos personalen. Vi måste se människorna i deras situation och möta deras reaktioner som efter en stor förlust. Ett sätt kan vara att alltid ge kontaktuppgifter till kurator, säger Annsofie Adolfsson.

Utbildas inte

Några nationella riktlinjer för hur man ska bemöta dem som drabbats av missfall finns inte.

– Det tas inte upp särskilt mycket vare sig på läkarutbildningen eller i barnmors­keutbildningen.

Vad beror det på?

– Det är politikerna som prioriterar vården. Missfall är ett vanligt problem, men rent medicinskt är det litet. Men jag tror att man med relativt små kostnader skulle kunna göra något väldigt värdefullt för patienterna, säger Annsofie Adolfsson.

Passiv rökning ökar risken för missfall

Läs mer:

Björn Solfors