”Lyckliga människor har sitt barnasinne kvar”

Dagens vuxna vägrar sluta leka

Foto: björn lindahl
ÄR DET VÅR TUR SNART? Bröderna Lou, 10 och Vincent, 8, Williams väntar tålmodigt på att Niklas Ekstedt, känd som Mat-Niklas, ska lämna plats på skejtrampen i Humlegården.
RELATIONER

Det är inte bara Peter Pan som vägrar att växa upp. Nu för tiden är det helt okej att hålla fast vid sina ungdomliga intressen trots att man skaffat barn och hårfästet kryper uppåt.

Foto: Liz Goulos
Trendanalytikern Jens Lanvin.

Numera är 40 som 30 och 30 är som 20, brukar man säga lite skämtsamt. Men det ligger något i det. Tiden från det att man börjar arbeta till det att man skaffar barn har blivit mycket längre. Det gör att man kan dra ut på den ungdomliga och ansvarslösa tiden.

Våra far- och morföräldrar flyttade hemifrån samtidigt som de gifte sig och skaffade barn. Vi har nästan tio år mer att leka av oss på. Tv-spelstillverkarna har snappat upp trenden och vänder sig lika mycket till vuxna som till barn med nya dyra spel. Och att odla egna intressen – hur barnsliga de än är – anses livsbejakande och självutvecklande.

Hitta sin identitet

Jens Lanvin, trend- och omvärldsanalytiker på Bodén & Co tycker inte att utvecklingen är så konstig. Personer runt 30 år och uppåt har upplevt en teknisk revolution i och med att internet, mobil telefonen och massmediesamhället skapades.

Helt plötsligt var man tvungen att vända sig till de yngre för att hänga med i samhällsutvecklingen.

– Det är grunden till att vi har en generation föräldrar som skejtar, spelar ”World of warcraft” och köper enorma mängder tv-spel. De gör det helt enkelt för att hitta sin identitet i det nya samhället, säger Jens Lanvin.

Ungdomsfixering

Jens Lanvin säger att man brukar tala om 1982 som en brytpunkt. Är du född efter det har du vuxit upp med internet, mobiltelefon och reklam-tv. Men är du äldre, har du fått omvärdera allt du lärde dig i skolan och anpassa dig till den tekniska utvecklingen. De som kan lära dig är de i den yngre generationen.

– Vi har dess utom haft en ungdomsfixering ända sen 1950- talet, säger Jens Lanvin.

Niklas: Skejtandet tog mig ur krisen

Det är bara ett stenkast mellan Niklas Ekstedts två passioner. Från hans restaurang 1900 på Regeringsgatan till skejtparken i Humlegården i centrala Stockholm.

Foto: Börje Thuresson
Niklas hamnade i en livskris när han slagit igenom som tv-kock.

Kocken Niklas Ekstedt, eller Mat-Niklas, som han är mest känd som, tar rejäl fart med brädan innan han hoppar upp på betongblocket. Skjortan är fuktig på ryggen och den bruna luggen ligger klistrad mot pannan. Med sina 30 år är Niklas åtminstone 15 år äldre än den näst äldsta i parken.

Niklas började skejta i tioårsåldern efter att ha sett ett reportage på ”Lilla sportspegeln”. Några gånger i veckan åker brädan fram. Då kopplar han bort allt som har med restaurangen och tv-programmet att göra.

Kräver total koncentration

– Skejtandet ger mig enorm mental avslappning. Det kräver total koncentration, så allt annat i huvudet bara försvinner, säger Niklas.

– Jag tror att alla lyckliga och trygga människor har sitt barnasinne kvar.

För några år sen genomgick Niklas en identitetskris. Han var på toppen av sin karriär, drev lyckade restauranger och hade slagit igenom som Mat-Niklas. Konkurrensen med andra tv-kockar var hård.

Niklas kände inte riktigt igen sin tv-personlighet och hade samtidigt press på sig att vara en bra arbetsgivare. Till slut visste han inte vem han var.

Sundare livsinställning

Då blev skejtandet en väg tillbaka.

Niklas insåg att han hade en sundare livsinställning som yngre och försökte hitta tillbaka till den.

– Skejtboardkulturen lärde mig att vara individualist och ha en egen stil utan att sticka ut för mycket. Det har varit väldigt viktigt inte minst för min matlagning.

I augusti blir Niklas pappa och han hoppas att barnet ärver skejtingintresset.

– Fast min pappa är kanotist och jag har aldrig paddlat, så det finns väl en risk att barnet vill göra tvärtemot sina föräldrar. Fast matlagning måste barnet lära sig!

Kitty: Bamse håller fantasin i trim

Kitty Jutbring är inte bara programledare, krönikör och relationsrådgivare. Hon är också en av de trognaste Bamseprenumeranterna i Sverige. Världens snällaste björn erbjuder en trygg och varm värld.

Foto: Anders Wejrot
Kitty hittar trygghet hos den tecknade björnen Bamse.

För Kitty Jutbring är ordet ”vuxet” ett skällsord. I hennes lägenhet i Göteborg trängs Hello Kitty-dockor, porslinsdjur och muffins­kuddar. Det är inte helt lätt att gissa att lägenheten bebos av en 32-åring. I en hylla står tidskriftssamlare fulla med Bamses äventyr. Kitty har prenumererat så länge hon kan minnas. Det blev ett kort uppehåll när hennes nio år yngre bror sa upp sin prenumeration i tioårsåldern.

– Då gick jag och köpte Bamse hela tiden så till slut tänkte jag att jag lika gärna kunde prenumerera själv, säger hon.

För Kitty är Bamse trygghet. En värld att fly in i, där inget är hotfullt utan bara varmt, snällt och mjukt.

Ett levande barnasinne är en tillgång.

– Det håller fantasin i trim. Och så har man roligare.

”Jag kan vara supervuxen”

Men det har funnits tillfällen när Kitty känt att det varit dags att växa upp. För ett tag sen genomgick hon en kris när hon insåg att hon spenderade alla sina pengar på leksaker. Men Kitty valde att se det som en tillgång i stället.

– Jag är supervuxen samtidigt och tar ansvar och betalar räkningar i tid. Jag behöver barngrejerna för att balansera det. Jag skulle inte klara av att leva vuxenliv hela tiden.

Frågade efter barnen

När Kitty skulle förlänga sin superdunderprenumeration (som den fyndigt heter) frågade kvinnan i luren hur gamla hennes barn var.

– Nej, det är bara jag som läser, svarade Kitty. Jag är 32.

Dogge: Tv-spelen ger kvalitetstid med barnen

Dogge Doggelito knapprar på handkontrollen. På tv-skärmen ­visas äventyrsspelet ”Indiana Jones – lego”, ­favoritspelet just nu för den 33-årige artisten.

Foto: Andreas Bardell
Dogge spelar gärna med sina barn.

Att Dogge tycker att det är viktigt att hålla barnet inom sig levande vet alla som såg honom i lekprogrammet ”Hjälp, jag är med i en japansk tv-show”.

Där fick han, utklädd i diverse dräkter, tävla i grenar som sumobrottning och karaoke.

På hemmaplan är det tv-spel som håller Dogges barnasinne vid liv. En till två gånger i veckan åker konsolen fram och då blir han som barn på nytt.

– Då kommer man på samma nivå som barnen och kan umgås på ett bra sätt, säger han. Kvalitetstid med barnen är en riktig lyx i samhället som det ser ut i dag.

”Visa vem som är vuxen”

Det blir mest äventyrsspel som passar både Dogge och barnen. Men Dogge tycker inte att man ska bete sig som ett barn hela tiden. Speciellt inte i föräldrarollen.

– Man måste visa vem som är vuxen och vad det är som gäller, säger han. Det är ju mitt jobb att lära mina barn hur det är att vara vuxen.

Fotnot: Tack till Gamestop