– Dags att våga prata om våld i gayrelationer

I Hanna Wallstens bok blir Felicia misshandlad av sin flickvän

1 av 2 | Foto: Cecilia Mellberg/Normal förlag
”I hennes våld” av Hanna Wallsten handlar om nostalgisk kärlek, våld – och om att vara en vardagshjälte och våga säga ifrån.
RELATIONER

Trots att våld i nära relationer ser ut att vara lika vanligt bland homosexuella som hos heterosexuella talas det tyst om det.

– Det är dags att våga lyfta de svåra frågorna, säger Hanna Wallsten, aktuell med romanen I hennes våld.

Felicia och Ingeborg lever ihop. När en tidning publicerar en bild på Felicias ungdomskärlek slår Ingeborg i vrede sönder Felicias ansikte, sliter loss hårtussar och sparkar över revbenen. Visst har hon slagit förr, men aldrig så här.

Felicia hamnar på sjukhus, men Ingeborg hämtar hem henne. Ingen förstår att det är hon som är förövaren, utan personalen tror att hon är en väninna som ställer upp.

Autentisk händelse

Scenen är tagen ur Hanna Wallstens nya roman I hennes våld, men händelsen är autentisk.

– Det är ett talande exempel på hur lätt det är att missa misshandel inom samkönade relationer, säger Hanna Wallsten. Vi har en tydlig bild av hur partnervåld ser ut: en man som slår en kvinna och har svårt att ta till oss att det kan se annorlunda ut.

Carin Holmberg, som arbetar på RFSL:s brottsofferjour, håller med.

– På kvinnojourernas skyddade boenden får bara kvinnor komma på besök. Men det innebär att du som blir misshandlad i ett lesbiskt förhållande kan få besök av din partner – och det har dessutom länge varit oklart var de misshandlade homosexuella männen ska bo. Nu har RFSL ansökt om att få grunda ett skyddat boende för homosexuella.

Våld lika vanligt

Undersökningar tyder på att det är lika vanligt med misshandel inom homo- som i heterorelationer. Att det ändå har varit så tyst om våldet i HBT-relationer har flera förklaringar. Dels för att den svenska kvinnorörelsen inte har drivit den frågan på samma sätt som den har gjorts i andra länder. Dels för att det även har varit ett lågprioriterat ämne inom gayrörelsen.

– När den stora frågan har varit att bli accepterade som en del av samhället, då vill man helst inte visa upp det som är mindre bra, säger Hanna Wallsten, som själv är lesbisk. Ofta hör man kommentarer som ”Tänk om jag också var lesbisk. Då skulle jag ha det så lugnt och harmoniskt.” Många föreställer sig att homosexuella par lever mer jämlikt. Men det är inte alltid riktigt så idylliskt.

Stort steg att lämna

Även de misshandlade väljer ofta att hålla tyst. Många har betalat ett högt pris för att leva med någon av samma kön.

– Då är det tufft att inse att relationen inte var värd det, säger Hanna Wallsten. Det kan vara svårt att ringa de redan skeptiska föräldrarna och berätta att ens partner slår en. I gayvärlden är det inte heller så enkelt att ”mister du en står det dig tusen åter”.

Därför tiger många. Carin Holmberg har tidigare arbetat med våld i heterorelationer och tycker att just skillnaden ligger där: steget att lämna är ännu större för misshandlade homosexuella. Därtill finns en rädsla för att möta den oförståelse som faktiskt finns hos olika samhällsinstanser.

– Vissa blir både ifrågasatta för själva våldet – och för sina livsval. En misshandlad, suicidal kille jag mötte hade blivit avvisad av en kurator med hänvisning till att hon inte hade haft HBT-patienter förut. Andra har fått höra att deras läggning säkert kommer att gå över – trots att de sökte för att de blivit slagna.

”Stockholmspolisen lysande”

Ändå enas båda att det är på väg att bli bättre. Det finns bra hjälp att få.

– Stockholmspolisen är exempelvis lysande och har verkligen uppmärksammat problemet, säger Carin Holmberg. Hannas bok är också en milstolpe i sammanhanget. HBT-världen behöver mer referenser, förebilder och samtal om relationer.

– Jag tror att tiden är mogen för att vi ska stå för att de här problemen även förekommer hos oss – och att vi vågar ta tag i dem, säger Hanna Wallsten.