Lämnade stan – för getosten

Annelie och Joakim sa upp sig på sina jobb och startade ett gårdsmejeri

1 av 5 | Foto: Björn Olsson
Sadlade om Annelie var systemvetare, Joakim biolog – nu är de getbönder, med eget mejeri i Magra utanför Alingsås. Här tillsammans med barnen Viktor, 7, Malva, 3 och Ludvig, 5.
RELATIONER

För åtta år sedan satt nykära Annelie och Joakim Lundberg i soffan i Göteborg och njöt av ost och vin.

Då visste de inte att det var den ostbrickan som skulle förändra deras liv.

I dag driver de ett eget gårdsmejeri i Magra utanför Alingsås.

Hon var systemvetare och arbetade på Ericsson i Mölndal, han var biolog på Östra sjukhuset. Hon spelade tenorsax i Partille Big Band, han alt i samma band. Det var där kärleken omfamnade dem.

– När jag var liten drömde jag om att gifta mig med en saxofonist. Det var så spännande! Och så blev det, säger Rättvikskullan Annelie, då hon dukar fram gårdens olika ostar för ett smakprov.

Efter bara ett halvår hade de bestämt sig för att skaffa barn, flytta ut på landet och starta gårdsmejeri.

– Vi ville leva med varandra och vi insåg snabbt att vi inte tänkte låta våra kommande barn växa upp i storstan. När vi satt där och pratade om vad vi skulle kunna hitta på att göra ute på vischan, vad man skulle kunna förädla, sa vi i kör då vi tittade på ostbrickan – getost!

Hantverket i generna

Direkt började de söka på gårdsmejerier på internet.

– Vi ringde runt till flera mejerier för att höra om man verkligen kan göra getost, om det går att leva på. Alla svarade ja, vi säljer mer än vi har. Så vi åkte till Bruksvallarnas Fjellost och praktiserade. De är verkligen mina idoler och förebilder. De har satsat på sitt mejeri mitt i fjällvärlden, fortsätter Annelie.

Hantverket med att ysta ost verkar finnas i generna. Det visade sig att en avlägsen släkting till Annelie jobbade där. Även hennes förfäder hade både fjällkor och getter för självhushållning uppe i Tänndalen. En gång i tiden stod hennes mammas farmor och ystade ost och kokade mese på fäbodvallen.

– Själv är jag från Lidingö och vår släkt har inte ystat ost, skojar Joakim som precis kommit in från dagens morgonmjölkning.

Två timmar på morgonen och två timmar på kvällen mjölkas de 35 getterna som årligen ger tre ton ost. Planerna är att utöka till det dubbla för att få två normala inkomster.

– Jag har ju haft föräldrapenning nästan hela tiden men nu känner vi oss klara på den fronten. Så jag är lite sugen på att starta ett litet bageri också. Jag gick en kurs i surdegsbakning i helgen och surdegsbröd passar ju utmärkt till getost. Vi får väl se vad som händer.

Valet att flytta ut på landet är inget de ångrar. Tvärtom känner båda två att de har hamnat rätt. De tre barnen, Viktor, Ludvig och Malva, trivs i skolan och på dagis. Där slipper de långa dagar då de i stället är med på gården och leker och hjälper till med vad de vill och kan.

Tittade på många objekt

Annelie och Joakim flyttade in i Skattegården i Magra augusti 2002. Målet var att hamna max sju mil från Göteborg. De tittade på många gårdsobjekt innan de hittade en lagom stor gård.

– Skattegården var perfekt. Tio hektar mark, där vi sålt av fem för att köpa mejerivagnen, renovera ladugården lite grann och göra i ordning butiken. Huset var i gott skick så det behövde vi inte lägga mycket pengar på. Vi fick 200 000 kronor i EU-bidrag och Joakim fick ett starta-eget-bidrag för unga lantbrukare, säger Annelie.

– Sedan pendlade jag till jobbet på sjukhuset i ett år. Jag sa upp mig sommaren 2003. Åh, vad det var skönt. Jag bara längtade, säger Joakim.

Fick inte heta Feta

Efter inflyttningen köptes de första sju getterna och en bock i oktober.

– Först ville vi lära känna djuren och lära oss att mjölka. Då fick katterna mjölken. På våren då de första killingarna kom startade vi mejeriet. Sedan har det flutit på.

Joakim är den som sköter om och mjölkar getterna medan Annelie ansvarar för ystningen.

Den första osten de gjorde var fetaosten som de fått döpa om till Geta eftersom bara vissa områden i Grekland får kalla sin ost Feta.

– Vi tyckte den såg mysko ut första gången men vi frågade några mejerier häromkring om vad de tyckte och de sa direkt att den kan ni absolut sälja. Men jag tycker det är roligast att producera brie och blåmögelost. Det är svårast, ett riktigt hantverk. Det är det jag gillar, säger Annelie.

Men det finns en sak som Annelie saknar från tiden i stan – att få spela saxofon. Joakim har hittat jazzbandet Bredbandet i Sollebrunn så han får utlopp för sina musikaliska lustar.

– Då sätter jag på storbandsjazz på högsta volym i mejeriet och går ut och gör ost i stället, säger Annelie.

Bara en veckas gemensam sommarsemester och ett par veckor kring jul i fjällen, då getterna är i sin och inte mjölkas, är en annan sida av att driva gården.

Men på frågan om de aldrig känner sig låsta på landet med sina getter blir svaret ett entydigt nej.

– Det här är det bästa vi har gjort, säger Joakim. Jag kan inte tänka mig att flytta till stan igen.

FAKTA

Familjen Lundberg

Familjen Lundberg: Består av gårdsmejeristerna Annelie Lundberg, 36, Joakim Lundberg, 42, barnen Viktor, 7, Ludvig, 5, och Malva, 3, de 35 svenska lantrasgetterna, 20 killingar och två bockar, tuppen Ernst-Hugo och hans elva hönor samt fem bondkatter.

Bor: På Skattegården i Magra i Alingsås kommun, mellan Vårgårda och Trollhättan.

Anna Demert

ARTIKELN HANDLAR OM