Robin: Jag var tvungen att lämna pappa i vattnet

Beslutet räddade livet på Leif

Foto: Anders Deros
ÖVERLEVARE. Leif och Robin har lärt sig att man aldrig ska ge upp, oavsett hur hur oddsen ser ut. Ingenting är omöjligt, menar Leif. Kattens nio liv får inspirera.
RELATIONER

När Leif Evertsson, 43, föll överbord var han säker på att dö.

Sonen Robin, då 16, var tvungen att fatta ett fruktansvärt beslut – att lämna sin pappa mitt ute på havet.

– Jag visste inte vad jag skulle göra annars, säger Robin.

Ljudet påminde om plasket som uppstår när vattenytan bryts sekunderna efter att man kastat sig ut från ett hopptorn. Därefter bubblornas knäppande knaster. Mörker och några sekunders tystnad. Sedan: paniken. Klockan var halv tolv på natten, onsdagen den 12 augusti, 2009, och Leif hade precis ramlat ned i havet från sin segelbåt. Det blåste kuling, 15 sekundmeter, bränningarna gick tre och en halv meter höga och de befann sig en mil från land. Nattens mörker hade lagt sig över vattnet och förvandlat havet till en veritabel dödsfälla.

Kände med varje hjärtslag

– En person som går fram till en giljotin vet att det är kört. Lika säker var jag – med varenda hjärtslag som slog och varenda andetag jag tog kände jag: ”det här klarar jag inte”, berättar Leif.

Han sitter i sitt vardagsrum och stryker sig nedanför axeln där hans vänstra arm en gång satt. Vi möts sex månader efter sjödramat i hans hem utanför Göteborg. Sonen Robin sitter bredvid i kortsnaggat brunt hår och träningsbyxor.

– När jag förlorade armen i en motorcykelolycka höll kroppspulsådern på att slitas av. Jag var en centimeter från Sankte Per. Men då var jag avsvimmad. Den här gången var jag vid medvetande under varenda sekund, minns Leif.

Läs den fantastiska berättelsen om hur Robin blev pappa Leifs hjälte – gå med i Plus.

Simon Löfstedt