"Släkten tog min dotter ifrån mig"

Zahra tvingades välja mellan frihet och familj

jerker ivarsson
RELATIONER

- Du kommer aldrig mer att få se ditt barn!

När Zahra skilde sig från sin våldsamma man blev straffet hårt: familjen försköt henne och mannen dumpade dottern hos släkten i Irak.

På ytan är Zahra en ung svensk kvinna som alla andra. Snyggt klädd och lite vackrare än de flesta kanske. Men ser man henne i ögonen möter man en gammal kvinnas blick och historien hon berättar önskar man var från en annan tid.

Hon var minderårig när hon gifte sig med sin första kärlek, en ung man hon träffade när familjen var på tillfälligt besök i hemlandet Irak. I Sverige var hon en hårt hållen familjeflicka som inte fick gå till fritidsgården, inte sova över hos kompisar och inte följa med på skolresor. När skoldagen var slut började arbetsdagen, hennes uppgifter var att hämta småsyskonen på dagis, städa och laga mat.

- Det var jättejobbigt att inte få vara som andra, jag ville ju leva tonårsliv som mina svenska klasskamrater. Jag gifte mig för att jag ville få min frihet. Men det blev inte så, det blev ett helvete.

Zahra blev snabbt gravid och födde en liten flicka. Samtidigt blev hennes man, som gett henne den första örfilen strax efter bröllopet, allt våldsammare.

"Han sa att jag var en hora"

- Min mans familj hade betalat en stor hemgift när vi gifte oss och varje gång det blev bråk sa han att jag var en hora för han hade ju köpt mig. Men han var alltid artig och respektfull mot mina föräldrar och när jag berättade hur jag hade det tyckte dom att jag fick skylla mig själv, det var ju jag som hade valt honom.

Men våldet blev allt värre och till slut förstod Zahra att hon måste skilja sig från mannen.

- Ska du bli som svenskar? Ska du bli hora? Vem vill ha en frånskild kvinna? Tänk på att jag lever för min heder och mitt rykte, sa pappa. En dag kom han hem till mig helt galen, han hotade att slå in dörren men jag öppnade inte, om jag hade gjort det hade det nog gått för mig som för Fadime.

Zahra ville inte polisanmäla sin pappa men hon fick hjälp av en psykolog att skaffa skyddad identitet och en ny bostad på annan ort.

"För första gången var jag fri"

-För första gången i mitt liv var jag fri och kunde göra mina egna val. Jag gick på bio, på disko och hade killkompisar. Det kanske var en skam, men i mitt hjärta kände jag att det inte var fel.

Men friheten blev kortvarig.

- Jag fick reda på att min släkt var mig på spåren. Någon hade sett mig på stan med en killkompis. Min pappa, en släkting och min bror var efter mig och nu skulle de döda mig.

Det skulle bli ännu värre. Familjerätten hade gett Zahra enskild vårdnad om dottern men nu fick pappan umgängesrätt. Vid ett sådant tillfälle tog han med sig dottern till Irak "för att hon skulle träffa sina farföräldrar".

"Jag försökte ta mitt liv"

- Men han kom tillbaka ensam. Han hade lämnat henne hos sin släkt och sa: Henne kan du glömma.

Det visade sig att exmannen hade ordnat ensam vårdnad av dottern i Irak och svenska myndigheter stod handfallna.

- Då gick min värld under. Jag försökte ta mitt liv med tabletter och sprit men vaknade upp nästa dag i mina egna spyor - spriten räddade mig.

Zahra förstod att enda chansen att få tillbaka flickan var att få stöd av sin egen familj. Med sin syster som medlare träffade hon sin mamma för första gången på flera år och senare även sin pappa.

- Han sa att han skulle hjälpa mig men villkoret var att jag flyttade närmare familjen och lovade att leva efter familjens regler.

Tillsammans med sin mamma och pappa åkte Zahra till Irak och lyckades få träffa flickan och så småningom få med sig henne ut ur landet.

"Hon var inte samma barn"

- Men det var inte samma barn längre. Hon var klädd i långa kjolar, kallade sin faster för mamma och predikade för mig att jag skulle hamna i helvetet för att jag var klädd i jeans. Det tog lång tid för henne att bli sig själv igen.

I dag har Zahra valt att "tona ner" sitt liv för att kunna umgås med sin familj. Det innebär bland annat att hon inte själv kan välja en ny man. Och om hon går ut och dansar eller träffar killkompisar måste det ske i smyg.

- Jag kan stå upp för min dotters rättigheter, jag har lovat mig själv att hon ska få göra allt det jag inte fått. Men det som gör mig så förtvivlad är att själv kan jag inte få både och. Jag är tvungen att välja familjen eller friheten.

Fotnot: Namnen i artikeln är ändrade med hänsyn till den intervjuades säkerhet.

Protestmöte på fredag mot ”heders”-våld

Anna Larsson