”Här hittade jag både kärleken och paradiset”

Richard kunde inte glömma brevvännen från barndomen
- nu lever de ihop på Bali

Foto: PRIVAT
Hemma! Nu har Richard och Regine bott på Bali i 14 år. De har två barn, Dinda och Nadja.
RELATIONER

Det började som en brevväxling i högstadiet.

Tio år senare möttes de i verkligheten — och blev de blixtförälskade.

Men Regine bodde i Indonesien, Richard i Stockholm.

— Jag insåg att jag måste agera snabbt, innan pengarna tog slut, säger Richard.

Foto: Thinkstock
Tropiskt paradis Den lummiga ön Bali är ungefär dubbelt så stor som Gotland.

”Hi there! How do you do? How are things getting on now? My name is Hayati Herman, I am your new friend. I’ve got your address from Melia because she know that U like penpal. I hope that you’ll accept me to be your new friend.”

Norrköpingskonstnären Richard Winkler, vinkar från en hackande datorskärm. Det är regnperiod på Bali. Utanför fönstret växer träden så att det knakar.

– Här kan man slänga ut en pinne på marken ena dagen och nästa dag har det växt upp ett träd där, säger han skämtsamt.

Richard var 15 år och hade just läst en bok om äventyraren Bengt Danielssons resor i Söderhavet, när en lärare frågade om eleverna ville öva upp sin engelska genom att skaffa brevvänner. Richard ville gärna ha brevvänner. Gärna från länder långt, långt bort i Söderhavet, som Indonesien eller Australien.

– Jag fick kryssa i mina intressen och kryssade i natur. Jag älskade tropikerna. Jag fick massor av svar, berättar Richard.

En av brevskrivarna var en flicka som hette Regine och bodde i Jakarta, Indonesien. Hon var 14.

”Verkade plugga hårt”

– Jag var faktiskt en artig och trevlig kille som svarade på allas brev. Men det jag minns allra starkast av Regines brev var att hon alltid verkade plugga hårt och var fokuserad på sina studier. Hennes brev började ofta med en ursäkt för att hennes svar kom så sent för att hon haft så mycket att göra i skolan.

Hon berättade om sin familj, resor som de gjorde och om hur det var att flytta till en ny stad för att börja på internatskola. De jämförde sina hemländer, hittade skillnader och likheter, lärde varandra lite svenska och indonesiska.

”I spent my x-mas holiday in my home, and it’s really unlike for me that I was sick at the x-mas day, so nothing to do but to lie in my bed. And I only recieved one gift because my parents religion is Buddha.”

Regine

”I’ll send you some pictures of Sweden as soon as I get them ... I’m waiting for your next news!”

Richard

Brevväxlingen fortsatte under hela högstadiet. Richard illustrerade sina brev med teckningar, och skickade med kassettband där han pratade lite på knagglig engelska och spelade upp sin favoritmusik, ”Take on me” med norska syntpopbandet A-ha.

– Vi höll på i ett par år. Alla de andra brevvännerna tappade jag kontakten med, men inte med Regine.

Under gymnasiet blev brevväxlingen mer oregelbunden. Ibland skickade de bara något brev om året, men de slutade aldrig helt.

”Now we have a week vacation. During this week I’m working at a small hospital to earn some money for my future. ... Well now I must end this letter up. Please write back soon. ... Your friend Richard”

Flyttade till Stockholm

När Richard var 19 år flyttade han till Stockholm för att gå på konstskola. Han utbildade sig illustratör och ville jobba med reklam. Samtidigt som han studerade tog han uppdrag för tidningar och reklambyråer. Det 17 kvadratmeter stora studentrummet fylldes med målningar och terpentinflaskor.

Så ofta han kunde åkte han på inspirationsresor för att måla och gå på konstmuseer. En plats som han återvände till flera gånger var Sri Lanka. Richard fascinerades av naturen och kunde inte få nog av den tropiska växtligheten.

När han skulle dit för tredje gången berättade han om det för Regine, som han på senare tid endast haft ganska sporadisk kontakt med. Ett par månader tidigare hade de börjat faxa till varandra och pratat lite på telefon.

Richard föreslog att hon kunde komma dit och hälsa på, så att de fick ses i verkligheten.

– Jag tänkte att Sri Lanka var nära Indonesien. Jag hade nog ingen riktig koll på avstånden då.

Även om det var närmare från Sri Lanka än Sverige, var det fortfarande mer än 300 mil till Regine. Tiden var knapp, Richard skulle snart återvända till hem. Det slutade med att Regine tog ett plan till Colombo.

– Jag jobbade på ett klädföretag då, där jag fick stor uppbackning av min chef och mina kollegor. Alla visste att jag hade en brevvän i Sverige som hette Richard, för jag hade pratat så mycket om honom. ”Ja åk!  Varför inte?” sa de. Så jag åkte. Men jag var väldigt nervös och undrade vad jag egentligen hade gett mig in på, berättar Regine.

Mitt i natten stod hon på flygplatsen och väntade på att bli upplockad av brevkompisen från högstadiet.

– Jag var rädd att jag inte skulle känna igen honom. Tänk om han inte alls ser ut som på bilderna, tänkte jag.

Richard var försenad.

– Jag hade inte ätit middag och var jätteförsenad. Bussresan ut till flygplatsen tog fyra timmar. Jag minns att jag satt och åt bananer hela vägen, säger Richard.

Han var väldigt nyfiken. Vad var det här för en kvinna, som åkte själv till Sri Lanka för att träffa en främmande man?

– Hon verkade vara så handlingskraftig och häftig. Jag var väldigt imponerad av henne.

”Var precis som i breven”

Regine hade fått för sig att västerlänningar luktade ost och öl, men hennes första intryck av den här blonde mannen var att han luktade banan. Men hon kände igen honom.

–Richard var exakt samma person i verkligheten som i breven. Jag kände direkt att det här var en person som jag kunde vara trygg med. Han var en man som stod för sitt ord, berättar hon.

– Det bara blixtrade till när vi såg varanda. Det var kärlek direkt, med dunder och brak, säger Richard.

Under en vecka på Sri Lanka lärde de känna varandra bortom brevskrivandet. De hade tagit med sig de gamla breven och läste dem högt för varandra.

– Jag fick höra min löjliga röst på det där kassettbandet och vi skrattade så vi vek oss, säger Richard.

Han skrattar åt minnet. Han sitter i sin ljusa ateljé i en blå t-shirt och drar med handen över huvudet. Han förklarar att han hade mer hår när han skrev de där breven.

– Jag hade förstås en sådan där A-ha-frisyr, stort yvigt 80-talshår.

Regine stannade en vecka på Sri Lanka. Richard var överväldigad. Frågan kom snart upp hur de skulle hantera de två världsdelarna som låg mellan Stockholm och Jakarta.

Ville ses mer

– Vi var båda så säkra på att vi ville ses mer. Att vi ville vara med varandra. Vi diskuterade och diskuterade hur vi skulle göra, men det fanns ingen enkel lösning. Sedan åkte hon.

I februari tog Regine initiativet igen, och flög till Sverige. Hon bodde hos Richard. De träffade hans vänner och åkte till Norrköping till hans familj. Men Regine var inte särskilt imponerad av landet som mötte henne. Richard berättar:

– Här var det mörkt och snöslask och eländigt. När vi kom in på NK undrade hon om något var fel, om det hade hänt något. Hon tyckte att det var så onormalt tyst. ”Varför pratar inte folk med varandra? Varför är det ingen musik?” undrade hon.

Richard hyrde en dyr ateljé i Stockholm och jobbade hårt med studier och reklamuppdrag. Det blev många dagar när Regine fick se sig om själv.

– Hon tog sig fram på egen hand. Det gjorde mig lugn. Jag behövde aldrig känna att jag måste ta hand om henne.

Konsten för Richard handlar om att vara ärlig, främst mot sig själv. Sedan han träffade Regine på flygplatsen i Sri Lanka hade det blivit svårare att acceptera vägen som låg framför honom, livet som illustratör i Stockholm. Han kände sig tvungen att välja hur det skulle fortsätta.

– Allt var så utstakat här. Jobba, skaffa familj, flytta till radhus, man vet hur det ser ut ända till graven. Att träffa någon från en annan kultur vände allt upp och ner. Jag såg en chans här att göra något annat, att leva ett annat liv.

Men de visste inte hur. När Regine hade återvänt hem tickade telefonräkningarna uppåt i en ruinerande fart.

– Jag insåg att jag måste agera snabbt, innan pengarna tog slut. Jag skulle behöva dem till resan. Så jag fattade ett par snabba beslut.

Han skulle flytta. Tillsammans med Regine tittade han ut olika platser i Indonesien där de kunde tänka sig att bo.

Ingen av dem ville bo i Jakarta, som var en stökig storstad. Bali var lugnare. Där låg en by som var ett populärt tillhåll för konstnärer, Ubud. Regine flyttade dit en månad i förväg. Under tiden förklarade Richard för sina kompisar i Sverige att han tänkte lämna dem och flytta till Indonesien, ett land som han aldrig hade sett.

– En del trodde att jag hade blivit galen. Ett par personer försökte till och med hindra mig. Men jag har alltid lyssnat till min magkänsla och det här kändes helt rätt.

Han är övertygad om att han aldrig hade vågat flytta i väg om inte Regine hade varit en så säker och handlingskraftig person.

– Hon var på det sättet som jag behövde, som en samarbetspartner. Det kändes helt tryggt att flytta hit.

De hyrde ett litet hus i bergen. Regine fick jobb på ett textilföretag där hon arbetade med marknadsföring, och Richard försökte hitta sätt att ställa ut och sälja sin konst. Sex månader senare gifte de sig i katolska katedralen i Jakarta.

– Vi hamnade mitt i det traditionella livet, högt uppe i bergen, mitt i skogen. Jag tyckte att jag hade kommit till paradiset.

Har eget hus

Det fanns en livlig konstmarknad i Asien. Richards naturnära målningar hittade fram till en stor publik.

Nu har de sitt eget hus, som de har renoverat från grunden, i den lilla staden Sanur. Utanför trädgården smattrar regnet mot Indiska oceanen. Eftermiddagarna fylls av döttrarna Dinda, 7, och Nadjas, 4, aktiviteter. Skola, balett och pianolektioner. Familjen har inga planer på att lämna Bali.

Richard får tänka länge innan han kommer på något som han saknar från Sverige:

– Åh, ostbågar. Och kräftor! Jag måste nog erkänna att det blir ganska mycket av båda när jag är på Sverigebesök.

Han har uppnått sin dröm och ägnar sig åt sin egen konst på heltid.

– Egentligen var det ganska oväntat, jag hade aldrig föreställt mig att jag skulle flytta till ett exotiskt land. Så här i efterhand kan jag tycka att det är ganska knäppt. Jag lämnade ett helt etablerat liv i Sverige, med ett jobb som gick bra, och hamnade på andra sidan jorden.

Han kisar ut genom fönstret, följer de stora gröna bladens linjer med ögonen.

– Men det här är det bästa jag har gjort. Här hittade jag både kärleken och paradiset.